Guds moder av Vladimir

800px-Vladimirskaja_ikona_Božiej_Materi Vladimirskaja_alt

vladimir-icon   Gottesmutter_von_Wladimir
Guds moder av Vladimir. Konstantinopel (början av 1100-talet).
Tempera på lind,  104 × 69 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Богоматерь Владимирская. Константинополь (Первая треть XII в.)
Липа, Темпера. 104 x 69 см.   Государственная Третьяковская галерея, Москва.

The icon of the Virgin of Vladimir shows a degree of tenderness which is quite unusual for its date, the Virgin’s head touching the Child’s in a gesture of such deep affectation that, iconographically, the rendering bears the designation of ‘tenderness’. Though the work of what must assuredly have been one of Constantinople’s greatest painters, the spirit which it manifests is so profoundly Russian that it must have been introduced into the icon at the specific wish of the Prince who commissioned the panel. In Russia the painting inspired an iconographic prototype which thereafter remained among the most deeply loved; it set a standard for monumental representations of the Virgin and Child which all subsequent artists strove to attain; in addition it seems to have been one of the earliest examples of the gentler, more humanistic type of religious art which developed in Russia through the years within the Byzantine framework.

Så skriver Tamara Talbot Rice (emigré, född Israelovna Abelson 1905 i St Petersburg) i den intensivt, nostalgiskt russofila A Concise History of Russian Art* (1963, utelämnar den sovjetiska perioden). En bysantinsk ikon, rysk i kraft inte bara av sin furstliga kommission och reception, utan egentligt rysk i själva sitt andliga uttryck, troligtvis i enlighet med furst Mstislavs uttryckliga önskemål och riktlinjer. Nåja, enligt de medeltida krönikorna beställde Mstislav i början av 1100-talet från Konstantinopel en annan ikon, nu försvunnen, för en ny kyrka i Kiev, men man sände två ikoner, och denna var den ena. (Så Talbot Rice s. 36; detaljerna är oklara och de aktuella fornryska krönikorna kan jag inte läsa eller ens där lokalisera avsnittet i fråga; ryska, engelska och franska Wikipedia erbjuder en annan historia; tyska Wikipedia är mer försiktig med detaljer men ej inkompatibel med Talbot Rice.)

Ikonen skall ha placerats i Vysjgorod utanför Kiev, men när Rysslands huvudstad flyttade från Kiev till Vladimir (Talbot Rices beskrivning av det historiska skeendet) följde den med, och erhöll sitt vedertagna namn, Богоматерь Владимирская, efter sin hederplats i staden i den nya (1160) Katedralen av Heliga Guds Moders Insomnande. Mongolerna brände denna 1238 och ikonen fattade eld, men ansiktena och händerna förblev oskadda. Den restaurerades och fördes senare (1395, 1480?) till Moskva, där den förblir, nu i Tretjakov-galleriet.

Liksom tidigare Guds Moder den Orubbliga muren i Kiev, är Vladimirskaja det Heliga Rysslands Palladium, skyddsikon. Flera vittnesbörd om hur dess kraft har skyddat landet mot fiender föreligger. T.ex. skall Stalin 1941 ha låtit den bäras av ett flygplan som cirklade över Moskva, vilket fick tyskarna att retirera några dagar senare (Stalins dåliga rykte som strateg förefaller oförtjänt). Som Talbot Rice nämner var dess inflytande på rysk konst enormt. Flera konstnärligt värdefulla imitationer utfördes varav en tillskrivs Rubljev; Wikipedia har en samling. Om den ikonografiska typen, Guds moder av Ömhet, se vidare här.

4 Trackbackar

  1. […] är en av Rysslands mest berömda skyddsikoner, Guds moder av Vladimir, som omtalas här. Umilenie riktar sin ömhet mot sin son, men Petrov-Vodkin leker med ordet och låter ömheten […]

    Gilla

  2. […] modifierad så att bilden i själva verket står närmare två andra ikonografiska vårfrumotiv, Guds moder av Ömhet och Guds moder den Orubbliga […]

    Gilla

  3. av Vladimir-Suzdal « Rysk konst 29 juli, 2015 kl. 22:54

    […] Bysans och Novgorod. Kanske kom inspirationen till denna mjuka vision av det gudomliga delvis från den mest kända och dyrkade av alla ikoner i Vladimir-Suzdal, som dock målades i […]

    Gilla

  4. av Feofan grek (och andra greker) « Rysk konst 12 januari, 2016 kl. 19:41

    […] alltsedan Kievrikets glansdagar, arbetat för ryssarna (”Oranta-mästaren”, ”Vladimirskaja-mästaren”, ”Tichvinskaja-mästaren”). Målaren Theofanes (ca. 1340–1410) drog […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: