St. Göran i Holmgård

4 T
St. Göran (1130–40-tal). Novgorod.
Tempera på trä, 230 × 142 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Святой Георгий (30–40-е годы XII в.). Новгород
Дерево, паволока, левкас; яичная темпера. 230 × 142 см.   Государственная Третьяковская галерея, Москва.

 

4 T
St. Göran (ca. 1170). Novgorod
174 × 122 cm. Uspenskijkatedralen, Moskva.
Святой Георгий (Ок. 1170 г.). Новгород
174 × 122 см.   Успенский собор, Москва.

 

Unknow_-_Miracle_of_St_George_and_the_Dragon,_with_Scenes_from_his_Life._Novgorod_-_Google_Art_Project
St. Göran med vita (tidigt 1300-tal). Novgorod
89 × 63 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Георгий с житием (Начало XIV в.). Новгород
89 × 63 см.   Русский музей, Санкт-Петербург.

 

02552_hires
St. Göran och draken (mitten av 1300-talet). Novgorod
55 × 37 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Чудо Георгия о змие (Середина XIV в.). Новгород
55 × 37 см.   Государственная Третьяковская галерея, Москва.

 

00563_hires
St. Göran och draken (sent 1300- eller tidigt 1400-tal). Novgorod
58 × 41.5 cm. Ryska museet, St. Petersburg..
Чудо Георгия о змие (Конец XIV – начало XV вв.). Новгород
58 × 41.5 см.   Русский музей, Санкт-Петербург.

 

Soldathelgon hör till de mest avbildade under den ryska medeltiden, t.ex. St. Demetrios (Dmitrij) och de inhemska St. Boris och St. Gleb, de första som kanoniserades av den rysk-ortodoxa kyrkan (1071). Mest dyrkad, åtminstone av de vapenbärande klasserna, var förmodligen St. Georg, på svenska St. Göran eller riddar Örjan, drakdödaren, som senare som Moskvas skyddshelgon och sköldemärke i det ryska statsvapnet blev symbol för imperiets självbild som kristendomens försvarare och bekämpare av ondskan.

Draken fanns inte med i den ursprungliga kristna helgonlegenden om St. Georg, som var en romersk soldat som led martyrdöden med mångahanda tortyr (se ovan) då han inte ville dyrka de hedniska gudarna och delta i Diocletianus förföljelse av kristna. Men draken hamnade i centrum från åtminstone 1100-talet. Engelska Wikipedia behandlar i.s.s bara den latinska traditionen av drakdödarlegenden, som korsfararna tog med sig österifrån, men den grekiska och österländska är äldre. I grekiska mirakelsamlingar om St. Göran dyker draken tidigast upp i en handskrift från 1100-talet (Aufhauser* s. 32 ff.), men en version på georgiska återfinns från 1000-talet (Walter* s. 140–41). De äldsta bevarade bilderna av en drakdödande St. Georg härrör från det bysantinska Kappadokien, varav en dateras till början av 600-talet (Walter* s. 125, 128).

Fontenrose* (s. 515 ff.) och andra anmärker att legendens detaljer, som inbegriper en prinsessa och en källa, uppvisar stora likheter med de grekiska myterna om Perseus, Ketos och Andromeda och Apollon och Python. Det finns förstås en mängd andra sagor om drakdödare från olika nationer och kulturer. Perennialister ser St. Göran som en version av gudstjänaren al-Khidr.

Tillägg 9 aug. 2015: Läs även Malte Persson om St. Göran och Claes Livijn.

Novgorod1400

Den medeltida Republiken Novgorod i Rysslands nordvästra hörn, med huvudort i det vikingarna kallade Holmgård, förskonades till stor del från mongolernas härjningar. Liksom de ovan avbildade kommer därför en stor del av de äldsta bevarade ryska ikonerna  från Novgorod (här omtalades en av de äldsta). Den novgorodska ikonmålarskolan äger en förkärlek för tydlig, slagkraftig komposition, symmetri, klara färger (gärna rött), och i vid bemärkelse ligne claire.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: