Kategoriarkiv: 1200-tal

Mandylion


Novgorod (1100-tal).  Pavoloka, gesso, äggtempera, 77 × 71 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva
Новгород (XII в.). Паволока, левкас, яичная темпера, 77 × 71 см. Третьяковская галерея, Москва

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=ru&mst_id=141

00831_hires
Jaroslavl (1200- eller tidigt 1300-tal). Äggtempera på pannå, 104 × 74 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva
Ярославль (XIII – начало XIV вв.). Дерево, яичная темпера, 104 × 74 см. Третьяковская галерея, Москва

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=en&mst_id=831

041Spas_Nerukotvorny
Moskva (ca. 1350–1375). 164 × 113 cm. Andrej Rubljov-museet för fornrysk kultur och konst, Moskva
Москва (третья четверть XIV в.). 164 × 113 см. Центральный музей древнерусской культуры и искусства им. Андрея Рублева, Москва

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=ru&mst_id=719

043ushakov spas nerukotvory
Simon Usjakov, Moskva (1673). 32 × 27 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva
Симон Ушаков, Москва (1673). 32 × 27 см. Третьяковская галерея, Москва

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=en&mst_id=146

Om Mandylion (gr.), ”handduken”, på ryska Спас Нерукотворный, ”Den icke av människohand skapade Frälsaren”, skriver Aleksandr Solzjenitsyn:

Sålunda förtäljer legenden: täckt av spetälskesår fick en gång Edessas furste Augar höra talas om en profet i Juda land, den han trodde var Herren, och han lät sända bud om att begiva sig åstad till hans furstendöme för att njuta av hans gästfrihet. Och om detta icke läte sig göra, kunde då icke profeten låta sig avmåla av en konstnär och sända porträttet till fursten? Och medan Kristus undervisade folket, sökte konstnären med stor möda fånga dennes drag. Men så förunderligt skiftade de, att hans arbete var fåfängt, och hans hand sjönk ned: det var icke möjligt för någon av kvinna född att avbilda Kristus. Men Kristus såg konstnärens förtvivlan, och han tvådde sitt anlete och övertäckte det med en duk – och se, vattnet förvandlades till färg. Så uppstod Det icke av människohand skapade Kristi anlete, och denna duk helbrägdagjorde Augar. Därefter fick den hänga över stadsporten för att värna mot fienders anfall. Och de fornryska furstarna efterbildade Den icke av människohand målade Frälsaren i sina hirder.

(Ur Augusti fjorton, övers. Björkegren*, s. 381)

easter-procession-1915-1
Boris Kustodijev, Kyrklig procession (1915). Olja på duk, 124,5 x 160 cm. Tjuvasjiens statliga museum för konst, Tjeboksary
Борис Кустодиев, Крестный ход (1915). Холст, масло, 124,5 x 160 см. Чувашский государственный художественный музей, Чебоксары
Annonser

Vladimir-Suzdal

vladimirsuz

Medeltiden ja. Säkerligen önskar läsarkretsen ingenting högre än att ytterligare fördjupa sig i den ryska medeltiden.

Vi har sett flera ikoner från republiken Novgorod i nordväst. Omedelbart öst och syd därom låg det som med tiden kom att bli Rysslands historiska, andliga, politiska och kulturella centrum: den Gyllene ringen av städer nordost om Moskva, i historieböckerna betecknat som Vladimir-Suzdal.

The ancient towns of the Golden Ring, built between the 11th and 17th centuries, are the cradle of Russian culture. During Russia’s early history, the two most important cities were Kiev in the south and Novgorod in the north. They were both situated in what is now western Russia and lay along important commerce routes to the Black and Baltic seas. The settlements that sprang up along the trade routes between these two cities prospered and grew into large towns of major political and religious importance. From the 11th to the 15th centuries, the towns of Rostov, Yaroslavl, Vladimir and Suzdal became capitals of the northern principalitites, and Sergiyev Posad served as the center of Russian Orthodoxy. In the 12th century Moscow was established as a small protective outpost of the Rostov-Suzdal principality. By the 16th century Moscow had grown so big and affluent that it was named the capital of the Russian Empire. The prominent towns that lay in a circle to the northeast of Moscow became known as the Golden Ring. Each town is a living chronicle documenting many centuries of the history of old Russia. (Nordbye*, s. 240)

Ikonmåleriet i Vladimir-Suzdal räknas som en egen skola, föregångare till Moskva-skolan. På grund av mongolernas intensivare framfart i regionen finns det inte lika många gamla ikoner kvar härifrån som från Novgorod. Det råder också osäkerhet om proveniensen hos flera av de gamla ikonerna – t.ex. menar vissa att Guds moder av St. Theodor och St:a Paraskeva inte är från Novgorod, utan ett verk av just Vladimir-Suzdalskolan. Några av nedastående ikoner har omvänt attribuerats till Novgorod eller till och med Kiev. Vilket väl visar att de olika ikonmålarskolornas särdrag inte är så väldefinierade som knapologen kunde önska.

Säkert kan experterna ange flera bestämda tecken på att den ena ikonen hör till den ena eller andra skolan. Kanske kan man dock i trakten av Vladimir-Suzdal redan tidigt ana en utveckling mot det mjuka, milda, innerligt pietetsfulla mer än strängt hieratiska uttryck som skulle komma att bli Moskvaskolans kännetecken. De heliga ser helt enkelt lite snällare ut än i Bysans och Novgorod. Kanske kom inspirationen till denna mjuka vision av det gudomliga delvis från den mest kända och dyrkade av alla ikoner i Vladimir-Suzdal, som dock målades i Konstantinopel.

00147_hires
Frälsaren Emmanuel med änglar
(sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal). Grovkornig pavoloka, gesso, äggtempera på pannå, 72 × 129 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Спас Эммануил с ангелами (Конец XII – начало XIII вв.).  Дерево, крупнозернистая паволока, левкас; яичная темпера, 72 × 129 см. Третьяковская галерея, Москва

Emmanuel är i ikonografien den adolescenta, skägglösa Kristus.

00435_hires
Demetrios av Thessaloniki på tronen
(sent 1100-tal). Pavoloka, gesso, äggtempera på pannå, 72 × 129 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Дмитрий Солунский на троне (конец XII в.)  Дерево, паволока, левкас, яичная темпера, 156×108 см. Третьяковская галерея, Москва.

https://en.wikipedia.org/wiki/Demetrius_of_Thessaloniki

url
Guds moder av St. Andrej Bogoljubskij
(ca. 1158–1174). 185 × 105 cm. Vladimir-Suzdal-museet, Vladimir.
Боголюбская икона Божией Матери (ок. 1158–1174 гг.). 185 × 105 см. Владимиро-Суздальский историко-художественный и архитектурный музей заповедник, Владимир

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=ru&mst_id=1113

https://en.wikipedia.org/wiki/Andrey_Bogolyubsky

Suzdal_deesis
Deësis med pallium
(sent 1100- eller tidigt 1200-tal). Гesso, äggtempera på pannå, 61×146 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Оплечный Деисус (конец XII – начало XIII вв.). Дерево, левкас, яичная темпера, 61×146 см. Третьяковская галерея, Москва.

https://en.wikipedia.org/wiki/Deesis

Michael_to_Joshua
Ärkeängeln Mikaels uppenbarelse för Josua
(sent 1100- eller tidigt 1200-tal). 50 × 35,8 cm. Jungfru Marie insomnandekatedral, Kreml, Moskva
Явление Архангела Михаила Иисусу Навину (конец XII – начало XIII вв.). 50 × 35,8 см. Успенский cобор Московского Кремля, Москва.

En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: ”Hör du till oss eller till våra fiender?” Han svarade: ”Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” Anföraren för Herrens här svarade: ”Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Josua gjorde så. (Jos 5:13–15)

Oranta
Virgo Orans av Jaroslavl
(1100- eller 1200-tal). Pavoloka, gesso, äggtempera på pannå, 193,2 x 120,5 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Ярославская Оранта (XII–XIII вв.). Дерево, паволока, левкас, яичная темпера. 193,2 x 120,5 см. Третьяковская галерея, Москва.

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=ru&mst_id=170


Guds moder av Tolga (I)
(sent 1200- eller tidigt 1300-tal). 140 × 92 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Большая икона Толгской Богоматери (Толгская I) (конец XIII – начало XIV вв.). 140 × 92 см. Третьяковская галерея, Москва.

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=ru&mst_id=192


Ärkeängeln Mikael
(ca. 1300). 154 × 90 cm.  Tretjakov-galleriet, Moskva.
Архангел Михаил (Ок. 1300 г.). 154 × 90 см. Третьяковская галерея, Москва.

http://www.icon-art.info/masterpiece.php?lng=ru&mst_id=414

Kristi nedstigande till helvetet

Kristi uppståndelse som ikonografiskt motiv i den ortodoxa kyrkan skildrar vanligen, paradoxalt nog, egentligen själva inversionen av begreppet, nämligen Kristi nedstigande till helvetet. Efter sin död stiger frälsaren ner i dödsriket och befriar alla tillräckligt rättfärdiga själar som på grund av Adams fall och arvssynden har suttit fast där sedan tidernas begynnelse. Den romersk-katolske teologen Hans Urs von Balthasar framförde tesen att detta var en del av Kristi passion; att frälsaren alltså tillfogades lidande i helvetet. I ikonerna balanserar han på sitt kors som är lagt som en bro över avgrunden.

Adam, Eva, Kung David, Kung Salomon och ibland Abel och Johannes Döparen brukar stå först i kön til frälsning. Helvetet är vanligen ett svart hål i marken, utan synlig eld, men ibland syns djävulen i fjättrar och några hopplöst förtappade själar.

Den i den ortodoxa kyrkan centrala texten med hänsyn till nedstigandet till helvetet är en påskpredikan som tillskrivs St. Johannes Chrysostomos, som läses på påsknattsmässan. I slutet av predikan står (Migne*, vol. 59, s. 723–24):

Låt ingen frukta döden: ty vår frälsares död har befriat oss. Han utsläckte döden när han var i dess våld. Det var Han som straffade Helvetet, när han steg ned i Helvetet: bittert smakade det på hans kött. Jesaja förekom detta, när han utopade: Helvetet (säger han) förbittrades [jfr. Jes 14:9]. När det mötte Dig i djupet förbittrades det: ty det bragtes över ända. Det förbittrades: ty det förhånades. Det tog en kropp: och mötte Gud. Det grep jorden: och stod inför Himlen. Det tog vad det såg: och föll för det det icke såg. Död, var är din udd? Helvete, var är din seger? [jfr. 1 Kor 15:55, Hos 13:14]. Kristus är uppstånden, och du är kastad över ända. Kristus är uppstånden, och demonerna har fallit. Kristus är uppstånden, och änglarna fröjdas. Kristus är uppstånden, och inget lik är i graven. Ty Kristus, uppväckt från de döda, blev de sovandes förstlingsoffer. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, Amen [1 Pet 4:11].

 

00002914
Norra Ryssland. Sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal?  73 × 50 cm. Statens Historiska Museum, Moskva.
Русский Север. Конец XIII — начало XIV вв.? 73 × 50 см. Государственный исторический музей, Москва.
00560_hires
Novgorod, 1370/80-tal. 134 × 108 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Новгород, 70–80-е годы XIV в. 134 × 108 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
00002926
Moskva. Sent 1300-tal. 149 × 109 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Москва. Конец XIV в. 149 × 109 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.

Vita bubblor svärmar här runt frälsaren, från vilka det utgår linor med hullingar som genomborrar och fjättrar djävulen, demonerna och de förtappade. Detta är kanske de goda attribut med vilka Kristus övervinner det onda; i bubblorna står skrivet bl.a. ”sanning” och ”fred” (goda ting).

0SoshestvieVoAd_TroickSoborTSL
Moskva. 1425–1427. 88 × 66 cm. Trefaldighetskatedralen i St. Sergius trefaldighetskloster, Sergijev Posad.
Москва. 1425–1427 гг. 88 × 66 см. Троицкий собор Свято-Троицкой Сергиевой Лавры, Сергиев Посад.

Guds moder av St. Theodor; St:a Paraskeva

Алпатовские-чтения
Guds moder av St. Theodor (Guds moder av ömhet). 1200-tal (?). Theofanikonventet i Kostroma.
Феодоровская икона Божией Матери (Богоматерь Умиление). XIIIв (?). Богоявленско-Анастасиин собор, Кострома
Saint_Paraskevi_(back_of_Fyodorovskaya_Theotokos)
St:a Paraskeva av Ikonion. 1200-tal (?). Theofanikonventet i Kostroma.
Святая Параскева. XIIIв (?). Богоявленско-Анастасиин собор, Кострома

Överst är Bogomater Fjodorovskaja, ytterligare en av de äldsta ryska ikonerna föreställande Jungfru Maria, sannolikt från Novgorod. Typen är Guds Moder av Ömhet, till vilken den tidigare omtalade Guds Moder av Vladimir sägs vara arketypen. Fjodorovskaja räknas som en s.k. Svart Madonna.

Ikonen är dubbelsidig, med Guds moder på ena sidan och St:a Paraskeva av Ikonion på den andra, ett under av hieratisk symmetri och abstraktion. Dräktens gyllene bårder verkar genomgå metamorfos till tecken, helig skrift.

Ikonen befinner sig nu i Theofanikonventet i Kostroma. Dateringen är osäker, vissa har satt den så lågt som 1000-talet, men en till synes välunderbyggd teori hävdar att ikonen var en bröllopsgåva från Alexander Nevskij eller i praktiken hans far Jaroslav II till Nevskijs brud Alexandra, även känd som Paraskevia, vid deras giftermål 1239. Den traditionella benämningen Fjodorovskaja (= ”av St. Theodor”) skulle komma sig av furst Jaroslavs dopnamn Fjodor och hans skyddshelgon Theodoros Stratelates, medan Alexandras skyddshelgon var just St:a Paraskeva.

Ikonen är huset Romanovs skyddsikon. Till trehundraårsjubileet 1913 beställde tsaren en kopia av originalet, men det sägs att ikonen hade svartnat till den grad att motivet inte längre gick att skönja; ett ont omen. Den var redan tidigare ommålad flera gånger. Den restaurerades, så gott det lät sig göras, 1928.