Kategoriarkiv: akt

Petrov-Vodkin 1917–1929

1  2  3
4
5  6  7
8 9
10
11 12
13
14  15 16 17
18
19 20 21 22 23 24 25  26 27 28
1. Morgon. Baderskor (1917). Olja på duk, 161 x 129 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Утро. Купальщицы (1917). Холст, масло, 161 x 129 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
2. Morgonstilleben (1918). Olja på duk, 66 x 88 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Утренний натюрморт (1918). Холст, масло, 66 x 88 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
3. Stilleben med sill (1918). Olja på duk, 58 x 88,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с селёдкой (1918). Холст, масло, 58 x 88,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Rosenstilleben (1918). Olja på duk, 57,5 x 71 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Розовый натюрморт (1918). Холст, масло, 57,5 x 71 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Stilleben med spegel (1919). Olja på duk, 50 x 69 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт с зеркалом (1919). Холст, масло, 50 x 69 см. Национальная галерея Армении, Ереван.
6. Stilleben med samovar (1920). Olja på duk.
Натюрморт с самоваром (1920). Холст, масло.
7. Fiol (1921). Olja på duk.
Скрипка (1921). Холст, масло.
8. Självporträtt (1921). Akvarell på papper.
Автопортрет (1921). Бумага, акварель.
9. Samarkand. På terrass (1921). Olja på duk, 43,5 x 22,5 cm.
Самарканд. На террасе (1921). Холст, масло, 43,5 x 22,5 см.
10. Uzbekpojkes huvud (1921).  Olja på duk, 40,5 x 40 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Голова мальчика-узбека (1921). Холст, масло, 40,5 x 40 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Bägare och citron (1922). Olja på duk.
Бокал и лимон (1922). Холст, масло.
12. Porträtt av Anna Achmatova (1922). Olja på duk, 54,5 x 43,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет А. А. Ахматовой (1922). Холст, масло, 54,5 x 43,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13. Flickas huvud (1922). Olja på duk.
Голова девочки (1922). Холст, масло.
14. Efter striden (1923). Olja på duk, 154 x 121,5 cm. Ryska krigsmaktsmuseet, Moskva.
После боя (1923). Холст, масло, 154 x 121,5 см. Центральный музей Вооружённых сил, Москва.
15. Målarens dotter (1923). Olja på duk.
Дочь художника (1923). Холст, масло
16. Paris. Notre-Dame (1924). Olja på duk, 60,5 x 50 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Париж. Нотр-Дам (1924). Холст, масло, 60,5 x 50 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
17. Sovande småbarn (1924). Olja på duk.
Спящий ребенок (1924). Холст, масло.
18. Flicka med röd sjalett (arbeterska) (1925). Olja på duk, 61 x 50 cm.
Девушка в красном платке (Работница) (1925). Холст, масло, 61 x 50 см.
19. Stilleben med brev (1925). Olja på duk, 42 x 53 cm.
Натюрморт с письмами (1925). Холст, масло, 42 x 53 см.
20. I barnkammaren (1925). Olja på duk, 45,5 x 65 cm.
В детской (1925). Холст, масло, 45,5 x 65 см.
21. Vid samovaren (1926). Olja på duk, 81,2 x 65 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
За самоваром (1926). Холст, масло, 81,2 x 65 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
22. Arbetare (1926). Olja på duk, 97 x 106,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Рабочие (1926). Холст, масло, 97 x 106,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Zigenerskor (1926–1927). Olja på duk, 52,8 x 63,8 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Цыганки (1926–1927). Холст, масло, 52,8 x 63,8 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
24. Självporträtt (1926–1927). Olja på duk.
Автопортрет (1926–1927). Холст, масло.
25. Den första demonstrationen (arbetarfamilj vid första årsdagen av oktoberrevolutionen) (1927).  Olja på duk, 129 x 156 cm. Centralmuseum för Rysslands nutidshistoria, Moskva.
Первая демонстрация (Семья рабочего в первую годовщину Октября) (1927). Холст, масло, 129 x 156 см. Государственный центральный музей современной истории России, Москва.
26. Jordbävning på Krim (1927–1928). Olja på duk, 95,5 x 100 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Землетрясение в Крыму (1927–1928). Холст, масло, 95,5 x 100 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
27. Flicka vid fönster (1928). Olja på duk, 114 x 87 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Девушка у окна (1928). Холст, масло, 114 x 87 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
28. Självporträtt (1929). Olja på duk.
Автопортрет (1929). Холст, масло.

Mer av och om Kuzma Petrov-Vodkin (en personlig favorit) här, här och här.

”Humanist” är inte ett ord jag normalt använder i ideologisk eller filosofisk betydelse, men här känns det på något vis passande.

Petrov-Vodkin har skrivit memoarer som sägs vara högt ansedda, men jag tror inte de finns översatta till svenska eller ens engelska. Verket heter Моя повесть, Min berättelse, och består av två delar, Chlynovsk (Хлыновск, 1930) och  Euklidiskt rum (Пространство Эвклида, 1932). Samarkandija från 1923 hör inte till detta verk (svenska och engelska Wikipedia har i skrivande stund förvirrade uppgifter), utan är en skildring från den resa till Uzbekistan Petrov-Vodkin  gjorde 1921 (jfr. nr. 9–10), tillsammans med sin elev Samochvalov.

*

Början på Chlynovsk:

Släkten på min mors sida var livegna från Tula-guvernementet. Min mormors, Fjodosia Antonjevna, morbröder arbetade till avrad på ett väveri i Moskva.

Mormor berättade för mig om sin barndom, om fransosernas invasion, och om Moskva, som hon besökte, och hon bevarade minnet av Belokamennaja* till slutet av sina dagar.

Till Moskva for hon med sin mor och moster på besök hos släktingarna.

– Hela dagen, – sade mormor, – gick vi genom Moskva… tänk dig att det inte var en stor eldsvåda … kyrkor, hus, – ögonen kunde inte gripa allt… Och Ivan-den-store, ers nåd, reste sig över hela Belokammenaja. Och massor med folk i alla gränder. Tant Vasilisa var modig och flink och vände sig till folk, för att de skulle ge oss anvisningar. Så många folk som gjorde oss till åtlöje, bondkärring, men en besinningsfull man förklarade tydligt vägen för oss: ni, sade han, små gummor, kommer på avvägar genom Moskva, ni borde ta den vägen genom henne, annars tar ni er inte fram till ert mål på en vecka… skratt och gråt. Så kom vi oss fram till tant Stepanida, och hon vet ännu inte med vad hon ska välkomna oss. Träskorna tog vi av oss vid ingången, för att det inte ska slamra på mattorna… Hon satte oss vid bordet, med det som nu fanns där, men all maten var främmande, ovan: du tar det i munnen, men smaken gör dig rädd, tungan vänder sig inte runt tuggorna, fast en sådan skam att inte äta. Jag kastar förstulna blickar, men tant Vasilisa dräller med stor aktsamhet bitar ned i klädet. Husmor vänder sig bort, och hon vips i barmen, och ingen matbit. Milda makter, jag ser, och mamma listar efter henne ut att göra detsamma … skam på hjässan. Jag vet verkligen inte hur vi avslutade måltiden.

Ja. De gick sedan gott till arbetet, avslutade mormor, och de små rynkorna i hennes ansikte gladde sig åt hågkomsten.

*Белокаменная: Vit-sten(-staden), gammalt smeknamn på Moskva som kom sig av att Kremls murar och andra byggnader en gång i tiden var vita (jfr. ”Kreml av Savrasov”).


Apollinarij Vasnetсov, Vy över Kreml. Allhelgonabron och Kreml i slutet av 1600-talet (1922).
Аполлинарий Васнецов, Расцвет Кремля. Всехсвятский мост и Кремль в конце XVII века (1922).

Мои родные по линии матери были крепостные Тульской губернии. Дядья моей бабушки Федосьи Антоньевны работали в оброк на ткацкой фабрике в Москве.

Бабушка рассказывала мне из своей детской жизни: о нашествии французов, о Москве, где она побывала и сохранила образ Белокаменной до конца своих дней.

В Москву она ходила с матерью и теткой на повиданье с родными.

– Целый день, – говорила бабушка, – шли мы через Москву… Что тебе и пожара великого не было… Церквей, домов– глазом не обнять… А Иван Великий, батюшка, надо всей Белокаменной поднялся. Народу по всем переулкам тьма-тьмущая… Тетенька Василиса смелая, бойкая была, к народу обращается, чтоб указанье нам сделали. Которые из народа на смех нас, деревенщину, подымают, а один степенный человек толком разъяснил дорогу нашу: вы-де, говорит, бабыньки, по кружной линии по Москве ходили, а вам сквозь нее надо дорогу взять, иначе-де и в неделю до места вашего не доберетесь… И смех и грех. Пришли-таки к тетке Степаниде, а она уже не знает, чем и принять нас. Лапотишки мы у входа сняли, чтоб половиков не содомить… Посадила она нас за стол, а на столе чего только нет, а кушанья все незнакомые, непривычные: возьмешь в рот, а от их вкуса страх берет, язык жевать не поворачивается… А не есть– стыдно. Смотрю украдкой я, а тетенька Василиса с большим остережением куски за сарафан сует: отвернется хозяйка, а она–- шмыг за пазуху– и нет куска… Батюшки-светы– смотрю, и мамынька за ней ухитряется… Стыд головыньке. Прямо не знаю, как и ужинать кончили…

Да. Хорошо они тогда по оброку ходили, – заканчивала бабушка, и мелкие морщины ее лица веселились от воспоминания.

Annonser

Dejnekas 20-tal

1922_dans1  1923_natursjtjitsi2
1924_hand3  1924_fotboll4
5  donbass_19256
donbass_1925_tusch7  1927_textil8
afrikanskie_19279  1927_te10
1928_akt11  1928_fotboll12
1928_slappa13  1929_fisk14
1. Dans på estraden (1922). Gravyr, 13,7 х 16,5 cm.
Эстрадный Танец (1922). Гравюра. 13,7 х 16,5 см.
2. Två akter (1923). Olja på duk, 72 х 57 cm.
Две Натурщицы (1923). Холст, масло, 72 х 57 см.
3. Hand (1924). Studie till tavlan ”Fotboll” (1924). Blystift på papper.
Кисть Руки (1924). Этюд к картине ”футбол” (1924). бумага, графитный карандаш.
4. Fotboll (1924). Olja på duk.
Футбол (1924). Холст, масло.
5. Inför nedstigningen i schaktet (1925). Olja på duk, 246,8 x 209,8 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Перед Спуском В Шахту (1925 ). Холст, масло, 246,8 x 209,8 см.   Государственная Третьяковская галерея, Москва
6. I Donbass (1925). Akvarell på papper, 32,5 x 25 cm.
В Донбассе (1925). Бумага, акварель, 32,5 x 25 см.
7. I Donbass (1925). Teckning för tidskriften У Станка. Tusch, Gouache, bläckpenna på papper, 29,6 х 28,8 cm.  Tretjakov-galleriet, Moskva.
В Донбассе (1925 ). Рис. Для Ж. ”У Станка”. Бумага, Тушь, Гуашь, Перо. 29,6 х 28,8 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
8. Textilarbeterskor (1927). Olja på duk, 171 x 195 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Текстильщицы (1927). Холст, масло, 171 x 195 см. Государственный Русский Музей, Санкт-Петербург.
9. Afrikanska jägare (1927). Teckning för tidskriften Искорка. Akvarell och tusch på papper, 29,5 х 24,5 cm.
Африканские Охотники (1927). Рис. Для Ж. ”Искорка”. Бумага, акварель, Тушь, 29,5 х 24,5 см.
10. I tehuset (1927). Tusch och blyvitt på papper, 27,5 х 28,5 cm.
В Чайной (1927). Бумага, Тушь, Белила, 27,5 х 28,5 см.
11. Akt framför spegel (1928). Akvarell och bläckpenna på papper, 58,5 х 44,2 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Натурщица перед зеркалом (1928). Бумага, акварель, перо, 58,5 х 44,2 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
12. Fotboll (1928). Akvarell på papper, 32,8 х 22,9 cm. Konstmuseum i Ivanovo.
Футбол (1928). Бумага, акварель, 32,8 х 22,9 см. Ивановского художественного музея, Иваново.
13. På semester (1928). Ryska museet, St. Petersburg.
Отдыхающие (1928). Государственный Русский Музей, Санкт-Петербург.
14. Fiskarfruar (1929). Teckning ur tidskriften Прожектор (29/1929)
Рыбачки (1929). Илл. Из Ж. ”Прожектор” (1929. N 29)

På 20- och 30-talet är Ryssland en del av den större europeiska konstscenen, påverkas och påverkar, och kan faktiskt inte ens när de byråkratiska föreskrifterna om socialistisk realism har införts beskrivas som särskilt mycket mer bakåtsträvande än västvärlden i stort. Samochvalovs ”Flicka i sportskjorta” vann en guldmedalj vid Världsutställningen i Paris 1937 och fick där smeknamnet ”den sovjetiska Mona Lisa” (Petrova*, s. 237). Det verkar inte som om man i ”väst” vid denna tid ännu har haft uppfattningen att den ryska socialistrealismen var en reaktionär återvändsgränd.

Aleksandr Dejnekas (1889–1969) och andra socialistiska realisters tidiga arbeten förefaller tvärtom tidsenliga ur ett internationellt perspektiv, en rysk motsvarighet till strömningar som i europeisk konst kallades för Den nya sakligheten eller Åter till ordningen, i Nord- och Sydamerika Socialrealism. De flesta av de mest namnkunniga västerländska bildkonstnärerna verkade i figurativ stil i mellankrigstiden, med varierande inslag av karikatyr, expressionism, realism, eller klassicism. Realismen och klassicismen är alltså inte bara framträdande i Hitlertyskland och Sovjetunionen utan även i de parlamentariska staterna, något det är risk att man inte får klart för sig om man går till handböckerna, som gärna framställer 20-talet som dominerat av surrealismen, och 1900-talets konsthistoria som historien om den linjärt tilltagande formupplösningen.

Jag tror istället att surrealismen, och överhuvudtaget det aktiva strävandet efter  formell avantgardistisk progression och nya ismer, i västvärlden under större delen av 20- samt 30- och 40-talen av tongivande konstnärer och kritiker sågs som tämligen passé. Figurativ konst var den gängse trenden, dominerande ända fram till dess att den CIA-stödda amerikanska nyavantgardismen satte tonen efter kriget.

Västerländsk konst från 20- och 30-talet

kahlo1937   dix1926     skold1929      hopper1927  picasso1923scheeler1937 utrillo1924  rivera_ca1930 kollwitz-1932

I tur och ordning: Frida Kahlo (1937), Otto Dix (1926), Christian Schad (1929), Wyndham Lewis (1938), Otte Sköld (1929), André Derain (1935), Harold Bengen (1925), Edward Hopper (1927), François Barraud (1933), Pablo Picasso (1923),  Charles Scheeler (1937), Maurice Utrillo (1924), Diego Rivera (ca. 1930), Käthe Kollwitz (1932),

Hos Dejneka får grotesken (1), som vissa av de samtida tyska målarna gärna ägnade sig åt, en speciell udd: den borgerliga dekadens som Otto Dix och George Grosz skildrar från Weimarrepubliken är något man i sovjeternas union menar sig ha övergivit. Följaktligen väljer han bort det groteska till fördel för dekorativ klassicism, skildrande den socialistiska statens medborgare i arbete och fritid. Klassicismen passar honom, då han har ett uppenbarligen passionerat förhållande till anatomi.

Det är en genetisk åtskillnad mellan å ena sidan de målare som verkar i det tidiga nittonhundratalets tradition av jugend, cézannism, kubism, expressionism, och slutligen nyklassicism, och å andra sidan den naturalism med idylliska tendenser som senare blev dominerande i Sovjetunionen, vilken ignorerar de modernistiska årtiondena och går direkt tillbaka till Repin och det förimpressionistiska 1800-talet. Dock bevaras den förra linjen i Sovjetunionen, om än delvis i fusion med den senare.

Ilja Masjkov

portrait-of-a-girl-19041   begonior2   pojke3
vinogradova4   kontjalovskij5
fisk6   stilleben7
stadsbild8   självporträtt9   systrar10
blommor11   novodevitji12   cypress13
damistol14  ryskvenus15
lake-geneva-191416 stilleben217   akt18
fisk219  Ilya+Mashkovportrait-of-the-artist-a-milman-191720   1280px-Нацюрморт_з_чарапамі21
akt222  interiör23 georg24
Krim25  krim226
dama27  devusjka28  bröd29
1. Porträtt av flicka (1903–1904). Olja på duk, 100 х 112 cm.
Портрет девочки (1903–1904). Холст, масло, 100 х 112 см.
2. Begonior (1909). Olja på duk, 116 x 97 cm.
Бегонии (1909). холст, масло, 116 x 97 см.
3. Porträtt av pojke med dekorerad skjorta (1909). Olja på duk, 119,5 x 80 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет мальчика в расписной рубашке (1909). Холст, масло. 119,5 x 80 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Porträtt av V. P. Vinogradova (1909). Olja på duk,144 х 128cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет В. П. Виноградовой (1909). Холст, масло, 144 х 128 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Självporträtt och porträtt av Pjotr Kontjalovskij (1910). Olja på duk,208 х 270 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Автопортрет и портрет Петра Кончаловского (1910). Холст, масло, 208 х 270 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Stilleben. Fiskar (1910). Olja på duk, 88 x 138 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт. Рыбы (1910). Холст, масло, 88 x 138 см. Национальная картинная галерея Армении, Ереван.
7. Stilleben. Fruktfat (1910). Olja på duk, 80,7 x 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Натюрморт. Фрукты на блюде (1910). Холст, масло, 80,7 x 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
8. Moskva. Utsikt från tak mot Röda porten (1911). Olja på duk,93 x 96 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Москва. Вид с крыши на Красные ворота (1911). Холст, масло., 93 x 96 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Självporträtt (1911). Olja på duk, 137 х 107 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Автопортрет (1911). Холст, масло, 137 х 107 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
10. Tre systrar på soffan. Porträtt av N., L. och J. Samojlova (1911). Olja på duk.
Три сестры на диване. Портрет Н., Л. и Е. Самойловых (1911). Холст, масло.
11. Stilleben med blommor (1912).
Натюрморт с цветами (1912)
12. Novodevitjijklostret (1912–1913). Olja på duk, 93,3 x 126 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Новодевичий монастырь (1912–1913). Холст, масло, 93,3 x 126 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И.И. Машкова
13. Cypress vid katedralväggen. Italien (1913). Olja på duk, 59 x 67 cm. Vladimir-Suzdal-museet, Vladimir.
Кипарис у соборной стены. Италия (1913). Холст, масло, 59 x 67 см. Госудаpственный Владимиpо-Суздальский истоpико-аpхитектуpный и художественный музей-заповедник, Владимир.
14. Porträtt av dam i länstol (1913). Olja på duk, 177 x 115 cm cm. Museum för bildande konst i Jekaterinburg.
Портрет дамы в кресле (1913). Холст, масло, 177 x 115 см. Музей изобразительных искусств, Екатеринбург.
15. Rysk Venus (1914). Olja på duk.
Русская Венера (1914). Холст, масло.
16. Genève-sjön. Glion (1914). Olja på duk, 102,5 х 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Женевское озеро. Глион (1914). Холст, масло, 102,5 х 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва, Россия
17. Stilleben med brokad (1914). Olja på duk, 88,5 х 102 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с парчой (1914). Холст, масло, 88,5 х 102 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
18. Akt (1915). Olja på duk.
Обнаженная (1915). Холст, масло.
19. Stilleben med fiskar (1916). Olja på duk.
Натюрморт с рыбами (1916). Холст, масло.
20. Porträtt av konstnären A. I. Milman (1917). Olja på duk, 167,5 x 142 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Портрет художника А. И. Мильмана (1917). Холст, масло, 167,5 x 142 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
21. Stilleben med skallar (sent 1910-tal). Olja på duk. Republiken Vitrysslands Nationalmuseum för konst.
Натюрморт с черепами (Конец 1910-х). Холст, масло. Национальный художественный музей Республики Беларусь
22. Akt (1918). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Натурщица (1918). Холст, масло. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Interiör med kvinnlig figur (1918). Olja på duk,182 х 260cm. A. N. Radisjtjev-museet för konst, Saratov
Интерьер с женской фигурой (1918). Холст, масло, 182 х 260 см. Саратовский государственный художественный музей имени А. Н. Радищева
24. St. Georg dödar draken (1918). Gouache på papper, 24,1 x 20,6 cm.
Св. Георгий убивает дракона (1918). Бумага, гуашь, 24,1 x 20,6 см.
25. Krim. Livadia (ca. 1920). Olja på duk.
Крым. Ливадия (ок. 1920). холст, масло.
26. Septembermorgon på Artek (1926). Olja på duk.
Сентябрьское утро в Артеке (1926).  холст, масло.
27. Dam i blått. Porträtt av Z. D. R. (1927). Olja på duk, 132×184 cm.
Дама в голубом. Портрет З. Д. Р. (1927). Холст, масло, 132×184 см.
28. Pionjärska med horn (1933). Olja på duk, 92 х 92 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Пионерка с горном (1933). Холст, масло, 92 х 92 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
29. Sovjetiska bröd (1936). Volsk Hembygdsmuseum.
Советские хлебы (1936). Вольский краеведческий музей

Kan man dela in mänskligheten i spiritualister och sensualister? Eller åtminstone placera dem på en skala mellan dessa båda ytterligheter, sinnet och anden?

Beträffande rysk kultur har av hävd såväl ryska som utländska sakkunniga lagt tonvikt vid anden. Ingenting mäter sig med den ryska själen. Gärna i en anda av trotsig fatalism: när allt urartar till våld, havererar och blir till mos, då blomstrar den ryska själen. Ja blomstrar desto intensivare, i denna jordmån, de vidrigaste tänkbara världsliga omständigheter.

En del av det sovjetiska projektets ideologi var en reaktion mot denna sägenomsusade ”ryska själens anarki”. Själva den ryska ideologiska etatismen, från Peter den store och framåt, var en reaktion mot den, med Tyskland och Frankrike som ledstjärnor. Wirklichkeitraison. Vilket tyvärr i den ryska jordmånen ofta urartade till byråkrati.

*

Vad gäller ryska bildkonstnärer har vi sett framstående andens män: Nesterov, Vrubel, Petrov-Vodkin och förstås ikonmålarna. Lika påtaglig som andligheten i det ryska måleriet visar sig dock den offensiva sinnligheten vara: Kustodiev, Serebrjakova, Samochvalov. Till detta läger hör Ilja Ivanovitj Masjkov (1881–1944),  som knappt ägde ett uns av andligt intresse, utom kanske musik (5). Han levde – uppenbart – för färg, form, dukade bord och kvinnor. Han gifte sig tre gånger.

Socialt var Masjkov avantgarde, medlem av modernistgruppen Ruter knekt som under 1910-talet samlade centrala postimpressionister, bl.a. Lentulov och bröderna Burljuk. Utåtriktad, frigjord, à jour och högt begåvad var han dock inte konstnärligt djärv, utan efter en impressionistisk start (1), och vid sidan av några mindre lyckade fauvistiska-naivistiska försök (9), höll han sig till en generisk Cézanne-influerad postimpressionism – ibland räknas tydligen en del av hans verk till neoprimitivismen. Det goda livet var honom sannolikt kärare än den goda konsten, och han utvecklas inte inom ramarna för sitt personliga uttryck; efter en kreativ explosion under första halvan av 1910-talet verkar han närmast tröttna. Det kan kanske delvis skyllas på att kulturklimatet under bolsjevikerna inte passade honom, fastän de tidiga åren anses ha varit en guldålder för avantgardismen. Masjkov var dock inte avantgardist i själ och hjärta. Han övergår i alla händelser på 20-talet till konventionellt gångbara landskap, genrebilder och stilleben, ”brödmåleri”*, ofta i helt livlösa vändningar, men med några anmärkningsvärda undantag (27, 28). Han fick 1928 den Ryska federativa sovjetrepublikens förtjänstmedalj för konstnärer. Han engagerar sig på 30-talet i hembygden, kosackbyn Michajlovskaja-på-Don nära Volgograd.

* Kanske var de hemska brödstilleben han gjorde (29) avsedda som resignerat ironiska blinkningar: chlebnyj betyder även på ryska ”inkomstbringande”.

*

Är konsten ett kall eller ett yrke? Övertygelse eller levebröd? I det senare fallet, när man har att försörja sig och sin familj med de färdigheter som står en till buds, är det kanske till en viss gräns legitimt att göra det ens faktiska och potentiella uppdragsgivare önskar, om det så råkar vara dussinlandskap eller ännu värre, regelbundna politiska självdeklarationer inom ramarna för ett gängse propagandanarrativ. Men det blir tröttande för den vars egentliga intressen ligger annorstädes, och den kreativa glöden falnar.

Sovjetunionens propagandanarrativ, åtminstone det man ser i konsten, verkar huvudsakligen ha varit av positiv art: se så bra vi är. Se Sovjetunionens idrottsmän och -kvinnor, se Framsteget, se  vårt vackra fosterland. Ungdomen är vår framtid. Våra hjältar vann det fosterländska kriget. En kritisk blick ser lätt igenom det.

Ett negativt propagandanarrativ: hör hur ond fienden är, hur hemsk den främmande staten och statsmannen, är lättare att övertyga den skeptiske om. Att ens egna makthavare är bra, dvs. bättre än den utpekade fienden, är här bara implicit, och den smarte behöver inte känna sig patriotiskt pinsam i sin tro på det.

Kuzma Petrov-Vodkin 1904–1916

 

10191511   10191302  603L13114_76VH2_13
gal229_144    75
46  1224943710007     portrait-of-a-p-petrovoy-vodkin-artist-s-mother-19098
son9   gal229_3310  58959302_ZHenschina_v_hitone11  grekiskpannå12  259313
 the-expulsion-from-paradise-1911-oil-on-canvas-kuzma-sergeevich-petrov-vodkin14 60-b15
1416  original17  mat18
flickorvidvolga19   92720
1. Epitaf (1904). Akvarell på papper.
Эпитаф (1904). Бумага, акварель
2. Sittande pojke (1906). Blandad teknik på papper.
Сидящий мальчик (1906). Бумага, смешанная техника.
3. Porträtt av afrikansk pojke (1907). Olja på duk, 48 х 36,5 cm.
Портрет африканского мальчика (1907). Холст, масло, 48 х 36,5 см.
4. Algerisk kvinna (1907). Akvarell på papper.
Алжирская женщина (1907). Бумага, акварель.
5. Strand (1908). Olja på duk, 49 x 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Берег (1908). Холст, масло, 49 x 37 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Sittande akt (Studie för tavlan ”Häxor”?) (1908). Kolstift, gult papper på kartong, 61,3 х 46,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Сидящая натурщица (Этюд к картине ”Колдуньи”?) (1908). Желтоватая бумага на картоне, уголь, 61,3 х 46,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Vy mot Musée de Cluny i Paris (1908). Olja på duk.
Вид музея Клюни в Париже (1908). Холст, масло.
8. Porträtt av A. P. Petrova-Vodkina, konstnärens mor (1909). Olja på duk, 48 x 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет А. П. Петровой-Водкиной, матери художника (1909). Холст, масло, 48 x 37 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Dröm (1910). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Сон (1910). Масло, холст. Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Man i chiton (studie för tavlan ”Grekisk pannå”) (1910). Blandad teknik på papper.
Мужчина в хитоне (Этюд к картине ”Греческое панно”) (1910). Бумага, смешанная техника
11. Kvinna i chiton (studie för tavlan ”Grekisk pannå”) (1910). Blandad teknik på papper.
Женщина в хитоне (Этюд к картине ”Греческое панно”) (1910). Бумага, смешанная техника.
12. Grekisk pannå (studie) (1910). Blandad teknik på papper.
Греческое панно (Этюд) (1910). Бумага, смешанная техника.
13. Lekande pojkar (1911). Olja på duk, 123 x 157 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Играющие мальчики (1911). Холст, масло, 123 x 157 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
14. Fördrivningen från paradiset (1911). Olja på duk.
Изгнание из Рая (1911). Холст, масло.
15. Röd häst badar (1912). Olja på duk, 160 х 186 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Купание красного коня (1912). Холст, масло, 160 х 186 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
16. Pojkhuvud (1913). Olja på duk, 80 х 64 cm. Statens konstgalleri, Perm.
Голова мальчика (1913). Холст, масло, 80 х 64 см. Пермская государственная художественная галерея
17. Porträtt av M. F. Petrova-Vodkina (1913). Olja på duk, 67,5 x 58 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет М.Ф.Петровой-Водкиной (1913). Холст, масло, 67,5 x 58 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
18. Moder (1915). Olja på duk, 107 x 98,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Мать (1915). Холст, масло, 107 x 98,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
19. Flickor vid Volga (1915). Olja på duk, 96 х 120 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Девушки на Волге (1915). Холст, масло, 96 х 120 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
20. I eldlinjen (1916). Olja på duk, 196 x 275 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
На линии огня (1916). Холст, масло, 196 x 275 см. Русский музей, Санкт-Петербург.

Där Larionov klagade – för övrigt i efterföljd av Picasso och andra samtida västeuropeer – över ”det greko-romerska bigotteriet”, såg andra modernister det klassiskt antika paradigmet som en ännu solbelyst klippa vid stranden av ett mörknande hav. Petrov-Vodkins arbeten från 00- och 10-talen är så utpräglat klassicerande att man i det kulturklimat som rådde i Ryssland i början av 1900-talet misstänker en retrograd hållning. Han tillhör inte det akademiska etablissemanget: han producerar kyrkomåleri som förkastas av uppdragsgivaren för sin oortodoxa radikalitet, parodierar Matisse (13) och väcker anstöt i etablissemanget med sin ”Dröm” (9), men hans huvudsakliga produktion framstår mer som ”inre” opposition mot antikfientligheten i vissa modernistströmningar än som bildstormande mot den akademiska realismen. Den senare – slarvigt benämnd stalinistiska– offentliga vändningen mot klassicism och realism passade honom väl; till skillnad från flera andra tidiga modernister kommer han att växa som målare under 20- och 30-talen.

För all sin klassiska form rubriceras Petrov-Vodkins målerier ofta som symbolistiska – ett begrepp jag har klagat över – som om poängen låg i det som var utanför eller bakom bilden, att bilderna betyder, inte föreställer någonting. Han ska ha haft samröre med symbolistgruppen Den blå rosen. Trots det klassiskt skulpturala formspråket– som av filosofiskt bevandrade konsthistoriker betraktas som antimetafysiskt– ligger det kanske en del sanning i den ”symbolistiska” etiketten. En metafysisk oro vilar över bilderna, till skillnad från den utpräglat materialistiska klassicismen hos en Serebrjakova eller Petrov-Vodkins egen elev Samochvalov.

Några de intressantaste tidiga arbetena jag hittar är skisser och utkast (6, 10–12); jag kan däremot inte i.s.s. finna reproduktioner av de färdiga tavlorna ”Häxor” och ”Grekisk pannå”.

Marc Chagall 1907–1916

urlsaladedibujopequeno2
Marc Chagall - Russian Wedding, 1909birth-19104
slaktare1436255865_1911-marc-chagall-moi-et-le-village-huile-sur-toile-192-a-1514-cm-new-york-simon-guggenheimbride-with-a-fan7
jewish-wedding snus9
homage-to-apollinaire-191210  paris11
self-portrait-191412   the-smolensk-newspaper-191413
parikmacherskaja14  lezjasjtjajaobnazjennaja15
vue de la fenêtre_chagall16  krig17
strawberries-bella-and-ida-at-the-table-191618  Marc Chagall - Bella et Ida a la fenetre (1916)19 rebjonka20
1. Flicka på soffa (Marjaska) (1907). Olja på duk, 72 x 92,5 cm.
Девочка на софе (Марьяска) (1907). Холст, масло, 72 x 92,5 см.
2. Liten salong (1908). Olja på papper, 22,5 x 29 cm.
Маленькая гостиная (1908). бумага, масло, 22,5 x 29 см.
3. Ryskt bröllop (1909). Olja på duk, 68 x 97 cm. Stiftelsen E. G. Bührle-samlingen, Zürich.
Русская свадьба (1909). Холст, масло, 68 x 97 см. Собрание фонда Эмиля Бюрле, Цюрих.
4. Födsel (1910). Olja på duk, 65 x 89,5 cm. Kunsthaus Zürich.
Рождение (1910). Холст, масло, 65 x 89,5 см. Музей Кунстхауса, Цюрих.
5. Slaktare (1910). Gouache på papper, 34 x 24 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Мясник (1910). гуашь, бумага, 34 x 24 см. Третьяковская галерея, Москва.
6. Jag och byn (1911). Olja på duk, 191 x 150,5 cm. Museum för modern konst, moskva.
Я и деревня (1911). Холст, масло, 191 x 150,5 см. Музей современного искусства, Москва.
7. Brud med solfjäder (1911). Olja på duk.
Невеста с веером (1911). Холст, масло.
8. Judiskt bröllop (ca. 1912). Tusch på papper, 20,5 x 30 cm.
Еврейская свадьба (ок.1912). Тушь, бумага, 20,5 x 30 см.
9. En pris snus (1912). Olja på duk, 128 x 90 cm.
Понюшка табака (1912). Холст, масло, 128 x 90 см.
10. Tillägnas Apollinaire (1912). Olja på duk, 200 x 189,9 cm. Van Abbemuseum, Eindhoven.
Посвящается Аполлинеру (1912). Холст, масло, 200 x 189,9 см. Музей современного искусства Van Abbe, Эйндховен.
11. Paris genom fönstret (1913). Olja på duk, 135,8 x 141,4 cm. Guggenheim-museet, New York.
Париж через окно (1913). Холст, масло, 135,8 x 141,4 см. Музей Соломона Р. Гуггенхайма, Нью-Йорк.
12. Självporträtt (1914). Olja på papper, 30 x 26,5 cm. Philadelphia Museum of Art.
Автопортрет (1914). бумага, масло, 30 x 26,5 см. Художественный музей Филадельфии.
13. Tidningen ”Smolensk” (1914). Olja på duk, 38 x 50,5 cm. Philadelphia Museum of Art.
Газета Смоленск (1914). Холст, масло, 38 x 50,5 см. Художественный музей Филадельфии.
14. Hårvårdssalong (1914). Gouache, olja och blyerts på kartong, 49,3 х 37,2 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Парикмахерская (1914). Картон, гуашь, масло, графитный карандаш, 49,3 х 37,2 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. Liggande akt (1914). Olja på kartong, 36,8 x 50,2 cm.
Лежащая обнаженная (1914). Картон, масло, 36,8 x 50,2 см.
16. Fönster i sommarstugan (1915). Gouache och olja på kartong, 100,2 х 80,3 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Окно на даче (1915). Картон, гуашь, масло, 100,2 х 80,3 см. Третьяковская галерея, Москва.
17. Krig (1915). Tusch på papper, 22 x 18 cm. Kovalenko-museet för konst, Krasnodar.
Война (1915). Бумага, тушь, 22 x 18 см.  Краснодарский краевой художественный музей имени Ф.А. Коваленко.
18. Jordgubbar. Bella och Ida vid bordet (1916). Olja på duk, 45 x 59 cm.
Клубника. Белла и Ида за столом (1916). Холст, масло, 45 x 59 см.
19. Bella och Ida vid fönstret (1916). Olja på duk, 56 x 45 cm.
Белла и Ида у окна (1916). Холст, масло, 56 x 45 см.
20. Småbarnsbad (1916). Tempera på papper, 53 x 44 cm. Statens museum för konst och arkitektur i Pskov.
Купание ребенка (1916). Бумага, темпера, 53 x 44 см. Псковский государственный объединенный историко-архитектурный и художественный музей-заповедник

Marc Chagall (1887–1985) föddes (som Sjagal eller Sjagalov, en rysk variant av det judiska namnet Segal) och växte upp i en by utanför Vitebsk. Han studerade och verkade som konstnär i St. Petersburg från 1906, flyttade 1910 till Paris, 1914 tillbaka till Ryssland (Petrograd och Vitebsk), gifte sig med Bella Rosenfeld och fick dottern Ida (nr. 18–20). Kriget verkar han ha undvikit (jfr. nr. 17) och revolutionen behandlade honom väl; han blev 1918 kommissarie för de sköna konsterna i Vitebsk och förestod där en ny konstskola. Han utmanövrerades emellertid snart av den ambitiöse Malevitj, flyttade till Moskva men återvände 1923 till Frankrike och lämnade så den ryska konsthistorien.

Den östeuropeiska judenheten och judendomen är framträdande motiv i Chagalls konst, samt drömska föreställningar om hembygden. Till skillnad från Malevitj och andra är han inte egentligen avantgardismens eller den radikala eller progressiva konstsynens man, men Picasso hävdade att han efter Matisse var den ende ”som förstår vad färg betyder”.

Kubofuturism (1912–1916)

Kubismen är väl ett märkligt fenomen. Ett alldeles partikulärt manér, en folie à deux framspånad i en verkstad av Picasso och Bracque tävlande med varandra i djärvhet och originalitet, som blev till en internationell konststil.  Svenska Wikipedia erbjuder i.s.s. en koncis, saklig och informativ artikel om dess tidiga historia:

De första verkligt kubistiska verken är de där föremål, landskap och människor framställs som flersidiga (eller mångfacetterade), hårda kroppar. Cézannes sena verk fungerade som en katalysator för detta måleri och blev bekanta för kubisterna genom den viktiga utställning av hans verk som ordnades efter hans död 1906. Hans råd till Émile Bernard att behandla naturen med hjälp av ”cylindern, cirkeln och konen” togs som en förevändning för de kubistiska experimenten. […] Braque och Picasso övergick därefter till en mer tvådimensionell abstrakt form, där själva det övergripande mönstret fick större betydelse, och där motivet helt eller delvis är omöjligt att urskilja, s.k. hermetisk kubism. Det råder dock viss begreppsförvirring kring denna fas, då vissa konstvetare kallar den för ”analytisk”, eftersom Picasso och Braque tycks analysera, sönderdela, motivet i små geometriska former, ibland till oigenkännlighet. Färgen var under denna period nästan helt borta från deras verk, vilka i huvudsak var monokroma i grå, blå, bruna och vita toner. I kubismens slutliga fas, kallad den ”syntetiska” på grund av kombinationen av abstrakta former med verkliga material, återvände färgen.

Enligt en fiktion var det kubistiskt målade objektet ett slags tredimensionell representation, ”analytiskt” framställd. Den intellektuelle Malevitj menade sig t.ex. kunna skildra ”flimrandets princip” (nr. 2 nedan). Jag vet inte om Picasso och Braque någonsin tog detta på allvar i praktiken. De flesta ryska målare under den första halvan av 1910-talet, eklektiskt förenande kubismen med andra modernistiska influenser till något som i Ryssland kom att kallas för kubofuturism, verkar använda manérets geometriskt enkla former och tydligt avgränsade ytor, markerade linjer, typografiska element och symboliska hastighetsmarkörer (futurism), huvudsakligen för dekorativ effekt.

Man kan jämföra med Novgorod-skolan inom ikonmåleriet. Kanske var kubismen en återvändo till medeltidens stil.

the-reaper-on-red-19131   the-knifegrinder-19122   6854407108_ca45e987853
Alexander_Archipenko,_1912,_Femme_Marchante_(Woman_Walking)._Reproduced_in_Archipenko-Album,_19214    Alexander_Archipenko,_1913,_Recherche_de_plastique,_1913._Erster_Deutscher_Herbstsalon,_Berlin,_1913,_postcard5
Natalia_Goncharova,_1913,_The_Cyclist,_oil_on_canvas,_78_x_105_cm,_The_Russian_Museum,_St.Petersburg6   rossine7
altman_klockmakare8   kljun9Popova_Philosopher10
victory-battle-191411   00004012
213  14   fire-in-kiev-191615
1. Kazimir Malevitj, Slåtterkarl (1912). Olja på duk, 113 x 66 cm. Statens museum för konst, Nizjnij Novgorod.
Казимир Малевич, Косарь (1912). Холст, масло, 113 x 66 см. Нижегородский художественный музей.
2. Kazimir Malevitj, Skärslipare (flimrandets princip) (1912). Olja på duk, 79,5 x 79,5 cm. Konstgalleriet vid Yale University, New Haven, Connecticut.
Казимир Малевич, Точильщик (Принцип мелькания) (1912). Холст, масло, 79,5 x 79,5 см. Художественная галерея Йельского университета, Нью-Хейвен (Коннектикут)
3. Aleksandra Aleksandrovna Ekster (1882–1949), Kubistisk akt (1912). Olja på duk, 149 x 108,9 cm. Museum of Modern Art, New York.
Александра Александровна Экстер (1882–1949), Кубическая обнаженная (1912). Холст, масло, 149 x 108,9 см. Музей современного искусства, Нью-Йорк.
4. Aleksandr Porfirjevitj Archipenko (1887–1964), Gående kvinna (1912).
Александр Порфирьевич Архипенко (1887–1964), Ходящая (1912).

Den kubistiska och kubistinfluerade skulpturen är också eminent dekorativ, mer tacksam som inredningsobjekt i det moderna arbetarhemmet än exempelvis barock skulptur eller Rodin. Abstraktionen och stiliseringen får objektet att smälta in bland de enkla, funktionella Ikea-möblerna.

5. Aleksandr Archipenko, Plastisk studie (1913).
Александр Архипенко, Пластический этюд (1913).
6. Natalja Gontjarova, Cyklist (1913). Olja på duk, 78 x 105 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Наталья Гончарова, Велосипедист (1913). Холст, масло, 78 x 105 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Vladimir Davidovitj Baranov-Rossine (1888–1944), Capriccio Musicale (Circus) (1913). Olja och blyertspenna på duk, 130,4 x 163,1 cm. Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Smithsonian Institution, Washington.
Владимир Давидович Баранов-Россине (1888–1944), Capriccio Musicale (цирк). Холст, масло, карандаш, 130,4 x 163,1 см. Музей и сад скульптур Хиршхорна, Смитсоновский институт, Вашингтон.
8. Natan Isajevitj Altman (1889–1970), Der Zeigermacher (urmakare) (1914). Olja på duk, 59 x 49 cm.
Натан Исаевич Альтман (1889–1970), Der Zeigermacher (часовщик) (1914). Холст, масло, 59 x 49 см.

Zeigermacher (Zigermacher?) sägs vara jiddisch för urmakare eller kanske rättare urreparatör. Egentligen ska det väl betyda en som tillverkar klockans visare.

9. Ivan Vasiljevitj Kljun (1873–1943), Självporträtt med såg (1914). Olja på duk, 71 х 62 cm. Boris Kustodiev-museet för konst, Astrachan.
Иван Васильевич Клюн (1873–1943), Автопортрет с пилой (1914). Холст, масло, 71 х 62 см.  Художественный музей имени Б. М. Кустодиева, Астрахань.
10. Ljubov Sergejevna Popova (1889–1924), Porträtt av filosof (1915). Ryska museet, St. Petersburg.
Любовь Сергеевна Попова (1889–1924), Портрет философа (1915). Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Aristarch Vasiljevitj Lentulov (1882–1943), Segerrikt slag (1914). Olja på duk.
Аристарх Васильевич Лентулов (1882–1943), Победный бой (1914). Холст, масло.

Lentulov är helt ogenerat dekorativ, hans ”kubism” mer art noveau än futurism, närmare Klimt än Bracque. Liksom Malevitj deltog han i krigsansträngningarna med beredskapskonst under krigets första år. Den segerrike generalen här verkar föreställa storfurst Nikolaj Nikolajevitj d.y.

nicholasnicholaievitch12

12. Aristarch Lentulov, Nizjnij Novgorod (1915). Olja och brons på duk, 107,5 x 125 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Аристарх Лентулов, Нижний Новгород (1915). Холст, масло, бронза, 107,5 x 125 см. Третьяковская галерея, Москва.
13. Aristarch Lentulov, Självporträtt (1915). Olja på duk, 104 x 142 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Аристарх Лентулов, Автопортрет (1915). Холст, масло, 104 x 142 см. Третьяковская галерея, Москва.
14. Michail Larionov, Porträtt av Natalja Gontjarova (1915). Gouache, tempera och kollage på kartong, 99 x 85 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Михаил Ларионов, Портрет Н. С. Гончаровой (1915). Картон, гуашь, темпера, коллаж. 99 × 85 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. Aleksandr Konstantinovitj Bogomazov (1880–1930), Brand i Kiev (1916). Kolstift på papper, 27 х 32 cm. Nationalgalleriet i Ukraina, Kiev.
Александр Константинович Богомазов (1880–1930), Пожар в Киеве (1916). Бумага, уголь, 27 х 32 см. Национальный художественный музей Украины, Киев.

Fauvism, expressionism, neoprimitivism (1908–1912). Malevitj, Gontjarova, Larionov

Relaxing-Society-in-Top-hats-web1     bather-19112
pedicurist-in-the-baths3   10211174

natalia-goncharova-sabbath-1912-oil-on-canvas-137-5-x-11-8-cm5        GoncharovaEvangelistsBlue&Red            GoncharovaEvangelistsGray&Green6–9

810  goncharova-lesorub11

Women Carrying Baskets of Grapes12   1390360904_krestyane13

peasants-dancing14

art_42_03_0315

larionov_katsapskaya_venera16    17

Венера_118

1543519  larionov 3998 a20  El otoño21   1543622

1. Kazimir Malevitj, Paus. Sällskap i höga hattar (1908). Gouache och akvarell på papper, 24 x 30 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Казимир Малевич, Отдых. Общество в цилиндрах (1908). Бумага, гуашь, акварель, 24 x 30 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
2. Kazimir Malevitj, Badare (1911). Gouache på papper, 105 x 69 cm. Stedelijk Museum, Amsterdam.
Казимир Малевич, Купальщик (1911). гуашь, бумага, 105 x 69 см. Городской музей Амстердама (Stedelijk Museum).
3. Kazimir Malevitj, Pedikyrist på badhus (1911–1912). Gouache på papper, 77 x 103 cm. Stedelijk Museum, Amsterdam.
Казимир Малевич, Мозольный оператор в бане (1911–1912). гуашь, бумага, 77 x 103 см. Городской музей Амстердама (Stedelijk Museum).
4. Kazimir Malevitj, Bondkvinnor i kyrkan (1911–1912). Olja på duk, 77 x 103 cm. Stedelijk Museum, Amsterdam.
Казимир Малевич, Крестьянки в церкви (1911–1912). Холст, масло, 75 x 97 см. Городской музей Амстердама (Stedelijk Museum).
5. Natalja Gontjarova, Sabbat (1909–1910?). Olja på duk, 137 x 118 cm. Tatarstans statsmuseum för bildande konst, Kazan.
Наталья Гончарова, Шабат (1909–1910?). Холст, масло, 137 x 118 см. Государственный музей изобразительных искусств Республики Татарстан, Казань.
6–9. Natalja Gontjarova, Evangelisterna (tetraptyk) (1911?). Olja på duk, 204 x 58 cm per panel. Ryska museet, St. Petersburg.
Наталья Гончарова, Евангелисты (Тетраптих) (1911?). Холст, масло, кажд. карт. 204 x 58 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Natalja Gontjarova, Skördare (1911). Olja på duk, 105 х 131 cm. Museum för bildande konst, Jekaterinburg.
Наталья Гончарова, Жнецы (1911). Холст, масло, 105 х 131 см. Екатеринбургский музей изобразительных искусств.
11. Natalja Gontjarova, Skogshuggare (ca. 1911)
Наталья Гончарова, Лесорубы (ок. 1911).
12–15. Natalja Gontjarova, Vinskörd (delar av polyptyk) (1911). Olja på duk. 12. Druvbärerskor (?), Tretjakov-galleriet, Moskva(?); 13. Bönder eller Druvbärare (?), 131 x 100,5 cm, Ryska museet, St. Petersburg; 14. Dansande bönder; 15. Vindrickare eller Festande bönder (?), 92 × 144 cm, Tretjakov-galleriet, Moskva.
Наталья Гончарова, Сбор винограда (части полиптиха) (1911). Холст, масло. 12. Несущие виноград (?),  Третьяковская галерея, Москва(?); 13. Крестьяне, или  Несущие виноград (?),  131 x 100,5 см, Государственный Русский музей, Санкт-Петербург; 14. Танцующие крестьяне; 15. Пирующие крестьяне, или  Пьющие вино (?), 92 × 144 см, Третьяковская галерея, Москва.
16. Michail Larionov, Katsapisk Venus (1912). Olja på duk, 99,5 х 129,5 cm. Statens museum för konst, Nizjnij Novgorod.
Михаил Ларионов, Кацапская Венера (1912). Холст, масло, 99,5 х 129,5 см. Нижегородский государственный художественный музей
17. Michail Larionov, Judisk Venus (1912). Olja på duk, 104,8 x 147 cm. Museum för bildande konst, Jekaterinburg.
Михаил Ларионов, Еврейская Венера (1912). Холст, масло, 104,8 x 147 см. Екатеринбургский музей изобразительных искусств.
18. Michail Larionov, Venus (1912). Olja på duk, 68 x 85,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Михаил Ларионов, Венера (1912). Холст, масло, 68 x 85,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
19–22. Michail Larionov, Årstiderna (1912). Olja på duk. 19. Vår, 142 x 118 cm, Tretjakov-galleriet, Moskva; 20. Sommar, 138 x 118 cm; 21. Höst, Musée National d’Art Moderne, Paris; 22. Vinter, 100,5 х 122,3 cm, Tretjakov-galleriet, Moskva.
Михаил Ларионов, Времена года (1912). Холст, масло. 19. Весна, 142 x 118 см, Третьяковская галерея, Москва; 20. Лето, 138 x 118 см; 21. Осень, Национальный музей современного искусства, Париж; 22. Зима, 100,5 х 122,3 см, Третьяковская галерея, Москва.

Den ryska modernismen, eller avantgardismen, är ju lite av en kliché. Futurism, abstrakta geometriska former och science fiction-arkitektur är det man ser för sig (sköna samlingar här). Först såg det faktiskt lite annorlunda ut, nämligen som ovan: primitivism, bönder och kristendom. Natalja Sergejevna Gontjarova (1881–1961) – i.s.s. världens dyraste kvinnliga konstnär – tittade i inledningen av sin karriär inte så mycket på franska som på tyska tavlor, förefaller det. Faktiskt kan det lika mycket ha varit tyskarna som tittade på ryska tavlor; i den kända expressionistgruppen Blaue Reiter ingick från starten en grupp ryska emigranter; Gontjarova var korresponderande medlem. Vasilij Kandinskij, till vilken vi väl får återkomma, var den mest namnkunnige Blaue Reiter-ryssen, men bara en av flera rysk-tyska kulturambassadörer denna tid. Om de tysk-ryska konstförbindelserna i Blaue Reiter-kretsen kan man läsa hos t.ex. Joos*.

Kazimir Malevitj verkar för sin del i sina tidiga fauvistiska övningar (nr. 1–4) ha varit övervägande franskorienterad.

Folkkulturen var närvarande som motiv i den ryska konsten alltsedan det första uppbrottet från akademismen med peredvizjniki, men nu låter man sig påverkas även stilmässigt. Vi såg hur Malevtij i propagandabilder från det första världskriget gjorde pastischer på de folkliga bildtryck från 1600-talet och framåt som kallas lubki. Så även andra konstnärer vid tiden, t.ex. här Gontjarovas man Michail Fjodorovitj Larionov (1881–1964), som i serien ”Årstiderna” från 1912 (nr. 19–22) inspirerades av såväl lubok som barnteckningar. I rysk konsthistoria används termen neoprimitivism.

I en kommentar till sin neoprimitivistiska ”Venus” från samma år (nr. 18) sägs Larionov ha uttryckt en opposition mot konsthistoriens ”greko-romerska bigotteri” (Petrova*, s. 132). De oklassiska, ”etniska” venusgestaltger han vid samma tid framställde i postimpressionistisk stil (nr. 16–17) får sättas i samband med detta. Titeln ”Katsapisk Venus” (nr. 16) innehåller en förfrämligande etnisk betecknelse för (stor-)ryss som kunde höras i de sydvästra delarna av imperiet. Hennes svarta hår, ögon och ögonbryn och gyllene örring markerar österländskhet, och kanske kontrast till stereotypisk ukrainsk blondhet; Larionov själv kom från Tiraspol i dagens Transnistrien. Varken ukrainska eller rumänska Wikipedia vill i.s.s. hävda att Larionov var annat än etnisk ryss; termen använder han väl ironiskt, måhända med en markering mot alltför högtravande och själfull rysk nationalism; möjligen också, tillsammans med ”Judisk Venus” (nr. 17), som en replik till västorienterade fiendebilder enligt vilka Ryssland befolkas av ”judar och asiatiska horder”.

Katsap hade dock inte 1912 den starkt fientliga innebörd ordet har fått idag; Solzjenitsyn använder det t.ex. relativt värdeneutralt i inledningen till Augusti 14, där han talar om hur befolkningen på en ort i norra Kaukasus ”räknades inte som terek-kosacker utan katsaper” (числилась теперь станица Саблинская не казаками терскими, а кацапами).

 tumblr_lm9vovUwBy1qzn0deo1_1280
Katsaperna (?) Michail Larionov och Natalja Gontjarova (1912)

Zinajida Serebrjakova

so-sleep-binka-eugene-serebryakov-1908portrait-of-boris-serebryakov-1908portrait-of-a-nurse-19093 zinaida4 a-herd-of-horses-19095   1353720744-0490200-www.nevsepic.com.uaportrait-of-g-i-chulkov-1910self-portrait-19108 bath-19139 at-breakfast-191410 eugene-portrait-of-the-artist-s-son-191711  house-of-cards-191912  boys-in-sailor-s-striped-vests-191913 on-the-terrace-in-kharkov-191914 tata-portrait-in-the-costume-of-harlequin-192115 224138523954854453816  girls-at-the-piano-192217  achmatova18  in-ballet-dressing-room-big-ballerinas-192219 katya-192320  16202421  gjpscxwc7822   marrakech-thoughtful-man-193223marrakech-young-man-193224    morocco-sefrou-jewess-193225  1938 Zinaida Yevgenyevna Serebriakova (Russian artist, 1884-1967) Self Portrait 193826

MAC_0909_ 11727    1396454734-lezhaschaya-obnazhennaya.-1930.-48.5-x-63-sm.-pastel.-chastnaya-kollekciya28  sleeping-nude-193229  52502630  reclining-nude-1935-131

1. Så har Binka sovit (Zjenja [Jevgenij] Serebrjakov) (1908).
Так заснул Бинька (Женя Серебряков) (1908).
2. Porträtt av Boris A. Serebrjakov (1908). Tempera på papper, 40,5 х 53,5 cm. Statens museum för konst, Novosibirsk.
Портрет Бориса А. Серебрякова (1908) Бумага, темпера 40,5 х 53,5 см. Новосибирский государственный художественный музей.
3 Porträtt av amma (1908–1909). Olja på duk, 79,5 х 59 cm.
Портрет няни (1908–1909). Холст, масло 79,5 х 59 см.
4. Självporträtt (”Vid toalettbordet”) (1909). Olja, kartong på duk, 75 x 65 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Автопортрет (”За туалетом”) (1909). Холст на картоне, масло, 75 x 65 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Hästhjord (1909). Tempera på papper, 27 х 35 cm. Tjeljabinsk regionsgalleri, Tjeljabinsk.
Табун лошадей (1909). Бумага, темпера 27 х 35 см. Челябинская областная картинная галерея, Челябинск.
6. Hönsgård (1910). Tempera på papper, 44 x 44 cm. Tjeljabinsk regionsgalleri, Tjeljabinsk.
Птичий двор (1910). Бумага, темпера, 44 x 44 см. Челябинская областная картинная галерея, Челябинск.
7. Porträtt av författaren G. I. Tjulkov (1910). Tempera på papper, 61,5 х 47 cm. Museum för konst, Taranrog.
Портрет писателя Г. И.Чулкова (1910). Бумага, темпера, 61,5 х 47 см. Таганрогский художественный музей.
8. Självporträtt med spegel (ca. 1910). Pastell på papper, 63 х 47,5 cm. Statens museipark Peterhof.
Автопортрет с зеркалом (Около 1910). Бумага, пастель 63 х 47,5 см. Государственный музей-заповедник Петергоф.
9. Bastu (1913). Olja på duk, 135 x 174 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Баня (1913). Холст, масло 135 х 174 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Till lunch (1914). Olja på duk, 88,5 x 107 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
За завтраком (1914). Холст, масло, 88,5 x 107 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
11. Zjenja (porträtt av konstnärens son) (1917). Olja på duk, 68 х 60 cm.
Женя (Портрет сына художницы) (1917). Холст, масло 68 х 60 см.
12. Korthus (1919). Olja på duk, 65 x 75,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Карточный домик (1919). Холст, масло, 65 x 75,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13.  Pojkar i sjömanströjor (1919). Olja på duk, 80 х 60 cm.
Мальчики в матросских тельняшках (1919). Холст, масло 80 х 60 см.
14.  På terassen i Charkov (1919). Olja på duk, 101 х 76 cm. Statens museum för konst, Novosibirsk.
На террасе в Харькове (1919). Холст, масло, 101 х 76 см. Новосибирский государственный художественный музей.
15. Porträtt av Tata [Tatjana] i harlekindräkt (1921).
Портрет Таты в костюме Арлекина (1921).
16. Katja [Jekaterina] vid köksbordet. Skiss (1921). Tempera på papper, 59,3 х 42,8 cm. Pusjkinmuseet för bildande konst, Moskva
Катя у кухонного стола. Набросок (1921). Бумага, темпера 59,3 х 42,8 см. Музей личных коллекций ГМИИ им А. С. Пушкина
17. Flickorna vid pianot (1922). Olja på duk, 96 х 68 cm.
Девочки у рояля (1922). Холст, масло, 96х68 см.
18. Porträtt av Anna Achmatova (1922). Anna Achmatova-museet i Fontannyj Dom, St. Petersburg.
Портрет Анны Ахматовой (1922). Музей Анны Ахматовой в Фонтанном доме, Санкт-Петербург
19. På balettens omklädningsrum (Bolsjoj-ballerinor) (1922). Olja på duk, 111 х 131 cm.
В балетной уборной (Большие балерины) (1922). Холст, масло 111 х 131 см.
20. Katja med dockor (1923). Pastell på papper, 63 х 47,5 cm.
Катя с куклами (1923). Бумага, пастель 63 х 47,5 см.
21. Porträtt av Sergej Prokofjev (1926). Pastell på papper, 29 х 24,5 cm. Bachrusjin-museet för scenkonst, Moskva.
Серебрякова Зинаида ”Портрет С. С.Прокофьева (1926). Бумага, пастель 29 х 24,5 см. Государственный центральный музей театрального искусства им. Бахрушина, Москва
22. Akt. Marockanska i rosa (1928). Pastell på papper, 48 х 63 cm.
Обнаженная марокканка в розовом (1928). Бумага, пастель, 48 х 63 см.
23. Marrakesh. Tankfull man (1932). Pastell på papper, 68 x 48,2 cm.
Марракеш. Задумчивый человек (1932). Бумага, пастель, 68 x 48,2 см.
24. Neger från Marrakesh (1932). Pastell på papper, 63 x 48 cm.
Негр из Марракеша (1932). Бумага, пастель, 63 x 48 см.
25. Judisk flicka från Sefrou (1932). Pastell på papper.
Еврейская девушка из Сефру (1932). Бумага, пастель.
26. Självporträtt (1938).
Автопортрет (1938).
27. Badande akt (1927).
Купающаяся обнаженная (1927).
28. Liggande akt (1930). Pastell på papper, 48,5 x 63 cm.
Лежащая обнаженная (1930). Бумага, пастель, 48,5 x 63 см. пастель.
29. Sovande akt (1932). Pastell, 46 х 61,5 cm.
Спящая грезящая обнаженная (1932). пастель, 46 х 61,5 см.
30. Drömmande akt (1934). Minneapolis institut för konst.
Обнаженная видящая сны (1934). Миннеаполис Институт искусств.
31. Liggande akt (porträtt av mademoiselle Nevedomskaja) (1935). Olja på duk, 60 х 74 cm. Museum för avantgardekonst, Moskva.
Лежащая обнаженная (портрет мадемуазель Неведомской) (1935). Холст, масло, 60 х 74 см. Музей искусства авангарда, Москва.

”Insmickrande”? Var Sandro Botticelli insmickrande? Kanske en fånig liknelse, men med honom jämfördes Zinajida Jevgenjevna Serebrjakova (1884–1967) när hon återupptäcktes och hyllades i Sovjetunionen på sextiotalet. Som tidigare antytts hade man då efter ett halvsekel av krig och politik en intensiv längtan efter det intima och privata, det opolitiska.

Serebrjakova återvände 1965 för första gången till Ryssland efter att ha bott i Paris sedan 1924. Hon hade bara två år kvar att leva. Hon var född till sitt yrke, dotter till skulptören Eugene A. Lanceray (Jevgenij Aleksandrovitj Lansere) och systerdotter till Alexandre Benois av den makalösa konstnärsfamiljen Benois. Hennes bror, målaren Eugene E. Lanceray var en central medlem av Mir iskusstva-kretsen, där hon även själv deltog i utställningar från 1911. Eugene E. ska ha fått Stalin-priset 1943, året efter att Zinajida Jevgenjevnas andra bror, arkitekten Nikolaj Lanceray, dog i fångenskap, anklagad för spioneri. Hennes make Boris dog redan 1919 i tyfus. Själv levde hon alltså större delen av sitt liv i fattigdom i Paris, där hennes figurativa klassicism var hopplöst passé (i det förkrigstida Sovjetunionen ansågs motivkretsen tvärtom borgerligt dekadent). Hon sägs inte ens ha haft råd till pass och biljett hem till Ryssland.

Porträtt, gärna av sig själv och sina vackra barn, eller av unga, vackra kvinnor (när hon hade råd att betala modeller), var Serebrjakovas specialitet. 1928  och 1932 fick hon tillfälle att resa till Marocko, i första resan på kommission av baron Jean de Brouwer, som hade ekonomiska intressen där. Hon hänförs, romantiserar den nordafrikanska etniska mångfalden i ett brev: ”negrer, araber, mongoler, judar (så bibliskt!)” (nr. 22–25).

Baron de Brouwer sägs ha varit intresserad av kvinnliga nakenstudier, något som var svårt att få till i Marocko, men inte omöjligt (nr. 22). Kanske det även vid andra tillfällen fanns ekonomiska grunder för detta motiv hos Serebrjakova; denna produktion verkar öka runt 1930 och får en otvetydigt erotisk ton (nr. 27–31). Såväl komposition som modellval är dock ofelbart utsökta. Serebrjakova är inte realist utan klassicist, förbättrar ansikten och kroppar till perfektion.

Serebrjakovas stilleben är inte anmärkningsvärda, inte heller hennes landskap, utom när hon får med något levande animaliskt (5–6).

På bloggen Art of the Russias hittar man det mesta av och om Serebrjakova, varifrån den största delen av informationen här har hämtats. Läs Serebrjakovas biografi här och en intressant intervju med en dokumentärfilmare här.

Aleksandr Samochvalov

konduktörskaspartakova2y_czUfn_zqU3 10stadium5    s26_16_19326 97 s42-78 ddf7083dd74d9 A-N-Samohwalow_Posle-Krossa_1934-1935-0110537228d11 s42-612  mass-sport13  samokh po mestam14 Samokhvalov-Alexander-In-the-sun-7port34bw15 Samokhvalov-Alexander-Cafe-Gurzuf-sbo10bw16 Samokhvalov-Alexander-Naked-model-buk110bw17 buk109b18 7dfgdgfdfg_big19

1. Konduktörska (1928). Tempera på duk, 130 х 112 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Кондукторша (1928). Холст, темпера, 130 х 112 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
2. Friidrotterska (1928). Olja på duk, 116 х 90 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Спартаковка (1928). Холст, масло, 116 х 90 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
3. Väveri (1929). Olja och tempera på duk, 68 х 98 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Ткацкий цех (1929) . Холст, масло, темпера, 68 х 98 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
4.  Reparation av ånglok (1931). Olja på duk, 82,5 x 86 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Ремонт паровоза (1931). Холст, масло, 82,5 x 86 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
5. På Stadion (1931). Akvarell.
На стадионе (1931). Акварель
6. Flicka i sportskjorta (1932). Olja och tempera på duk, 102 х 64 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Девушка в футболке (1932). Холст, масло, темпера. 102 х 64 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Ossoaviachim-flicka. Olja på duk, 120 x 116 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Осоавиахимовка. 1932. Холст, масло, 120 x 116 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
8. Det militariserade Komsomol. Olja och tempera på duk,  198,5 х 276 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Военизированный комсомол (1932-1933). Холст, масло, темпера. 198,5 х 276 см. Русский музей, Санкт-Петербург..
9. Flicka med kula. Olja på duk, 124,5 х 65,8 cm.
Девушка с ядром (1933). Холст, масло, 124,5 х 65,8 см.
10. Efter terränglöpning (1935). Olja på duk, 143 х 64 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
После кросса (1935). Холст, масло, 143 х 64 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
11. S. M. Kirov tar emot en parad av idrottare (1935). Olja på duk, 305,5 x 372,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
С. М. Киров принимает парад физкультурников (1935). Холст, масло, 305,5 x 372,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
12. På stadion (1931).
На стадионе (1931).
13. Sovjetisk kroppskultur (1937). Olja på duk, 121 x 121 cm.  Museet för sköna konster i Nizjnij Tagil.
Советская физкультура (1937). Холст, масло, 121 x 121 см. Нижнетагильский художественный музей изобразительных искусств.
14. På platsen för smärtfylld ära. Olja på duk,  37 х 45 cm.
По местам болевой славы (1945 ). Холст, масло, 37 х 45 см..
15. I solen (1953). Olja på duk, 40 х 31 cm.
Под солнцем (1953). Холст, масло, 40 х 31 см.
16. Kafé Gurzuf (1950–1956). Olja på kartong, 50 х 53 cm.
Кафе «Гурзуф» (1950–1956). Картон, масло, 50 х 53 см.
17. Naken kvinna (1958).
Обнаженная (1958).
18. Gurzuf om natten (1961). Akvarell på papper, 37 x 28,5 cm.
Гурзуф ночью (1961). Акв., бум., 37 x 28,5 см.
19. På stranden (1964). Kartong, blandad teknik,  90 х 60 cm.
На пояже (1964). Картон, смешанная техника, 90 х 60 см.

Aleksandr Nikolajevitj Samochvalov (1894–1971) var elev till Petrov-Vodkin, och reste bland annat på en expedition till Samarkand tillsammans med denne. Om hans lärare ibland har rynka i pannan är Samochvalovs preferens det lyckliga, atletiska, kärnfriska, oproblematiska, solbelysta – och det kvinnliga.

Man kan i de sunda, arbetande, idrottande, exercerande kvinnokropparna och de lyckostrålande paraderna se statligt påbjuden ideologi, men det svarar uppenbarligen också mot konstnärens temprament. Inte ens i vinterlandskapet som relaterar till kriget (nr. 14) faller en skugga eller återfinns spår av tragedi, heroiskt övervunna kval och elddop, även om målningens titel påstår det. Allt sådant är borta med en pust, som en mardröm, fullständig normalitet återställd; obekymrade skidåkare låter sig förevisas platsen för en batalj och en övergiven tysk pansarvagn. Det enda som här antyder att någonting möjligen inte är, eller har varit, helt som det skall i Samochvalovs värld, är att det för en gångs skull är vinter.

Samochvalov kom att räknas till Leningradskolan, men är i det sammanhanget otypiskt samhällstillvänd i början av sin karriär. Påfallande är motivkretsens totala reträtt från den offentliga till den privata sfären i efterkrigstiden. Han målar inga fler käcka Komsomol-volontärer som leker krig. Reträtten är inte otypisk för sovjetisk konst vid denna tid, men till skillnad från exempelvis Korzjev har också arbetarklassperspektivet övergivits: en närmast borgerlig vällevnad dominerar nu, med solsken på Krim och materiell konsumtionsglädje: fina klänningar och hattar, kaféer, bilar och fabrikstillverkade leksaker.

Egentligen fanns det väl inte något genuint klassperspektiv före kriget heller. Samochvalovs arbetare var inte klassrepresentanter, utan idealtyper, exempel på den sunda, välanpassade människan i det moderna, framtidsoptimistiska samhället.

Vi ska återkomma till Samochvalovs ”tunnelbanebyggnadsarbeterskor”, en serie akvareller från trettiotalet.

 

Gelij Korzjev

87491384_Iz_serii_Deti_voynuy__Kruymskiy_malchik_1946
Pojke från Krim (1946). Ur serien ”Barn i kriget”.
Крымский мальчик (1946). Из серии ”Дети войны”.
Geli-Korzhev-Raising-the-Bannerfanan
En som reser fanan (1957). Del av triptyken Kommunister.
Olja på duk, 155 x 287 cm. Ryska museet, St. Petersburg
Г.Коржев. Триптих “Коммунисты”: Поднимающий знамя (1957).
Холст, масло, 155 x 287  см. Русский музей, Санкт-Петербург
15
Samovar i vit box (1986)
Olja på duk, 90 x 90 cm
Самовар в белом ящике (1986)
Холст, масло, 90 x 90 см
Njura
Njura (= Anna, familjärt)(1987)
Olja på duk, 93 x 90 cm
Нюра (1987)
Холст, масло, 93 х 90 см.
87468355_Nochnoy_zvonok_
Nattligt telefonsamtal (1993–1995)
Olja på duk, 120 х 90 cm
Ночной звонок (1993–1995)
Холст, масло, 120 х 90 см.
707x472
Res dig, Ivan! (1997)
Olja på duk, 131,5 х 193 cm. Institut för rysk realistisk konst, Moskva
Встань, Иван! (1997)
Холст, масло, 131,5 х 193 см, Институт русского реалистического искусства, Москва.

Stalins ukas satte stopp för den progressiva modernismen i det revolutionära Sovjetunionen och införde socialrealism. Denna nittonhundratalets ryska konsthistoria kan nyanseras; kanske kan vi återkomma till det. Riktigt är att figurativ konst var så gott som allenarådande i Ryssland från slutet av tjugotalet och genom hela nittonhundratalet. Motivet hade företräde framför stilen; kompositionens och koloritens problem fortsatte dock att existera, och en hel del intressant skedde. (Huruvida modernismen och ”postmodernismen” kom så mycket ”längre” i västvärlden efter tjugotalet är en annan fråga, som vi inte ska gå in på här.)

En av de intressantare efterkrigstida socialrealisterna är Gelij (med artistnamnet Helium) Michajlovitj Korzjev (1925–2012). Han anses företräda vad som kallas den ”stränga stilen”, i kontrast till den heroiska idealism som före och delvis under kriget varit gängse. Korzjev var likväl starkt etablissemangsorienterad, son till en berömd landskapsarkitekt, tilldelad Leninorden och Arbetets röda fana, och övergav inte tron på socialismen efter partiets fall och Sovjetunionens upplösning. Han säger sig i en intervju (Raising the Banner* s. 30) måla verkligheten och inte vara lyriker eller poet, men det är oriktigt. Han är inte en lärd målare, har förmodligen bara läst Pusjkin, inte (förstås) Brodsky eller Mandelstam, och vet inte att det är just det konkreta, materiella, verkliga, i destillerad form, som bör kallas lyrik.