Kategoriarkiv: stadsbild

Petrov-Vodkin, Chlynovsk (bilder av Veresjtjagin)

(Forts. från föregående post)

Genom de långa höstkvällarna, där hon snurrade sin vävskyttel och slumrade till från ena minuten till nästa, gav mormor mig historien om sina dagar och sin tillvaro, som redan blivit till ett epos.

– Så överföll Bonaparte Moskva, och det var ingen ända på det. Larmet från hären kommer. Vi från alla byar gömde oss i skogen. Inte göra upp eld, inte höja rösten. Fullt av eländes elände hade vi.

Han, en okristen, utsåg ju med sina främmande härskaror tsar Aleksander till sitt byte. In i det heliga Kreml bragte han otyg. Han vanhelgade, kan man säga, det ryska väsendet. Han skrävlade: jag ska ta hela landet, jag ska överlämna alla åt den basurmanska* tron! Men Gud tolererade inte hans övermod och sände mot honom hans nåd Kutuzov med oinskrivna voluntärer…

Nå, så när hans reträtt kom, så blev det ännu inte sötare. Karlarna stred, och det var ömkligt för oss hos gummorna. Sträng var kölden dessa år. En sådan där okristen tittar in, och han har säckväv utanpå dräkten. Klapprar tänder, tigger mat.  …Han börjar klappa en unge på huvudet, gott, säger han, hemma, – det betyder att han tänker på sitt eget barn.

Gummorna ger honom en brödskiva. Ge dig av, sade man, det blir inte gott när karlarna finner dig.

Det vimlade av gråben runt omkring då. Och de sprang omkring alldeles nära hären, de åt av levande människor. Runtomkring byn händer det att det flammar till som av eldar; gråbenögon lyste.

В длинные осенние вечера, крутя веретено, задремывая с минуты на минуту, бабушка передавала мне историю ее дней и события, уже ставшие эпосом:

– И вот повалил Бонапарт на Москву – и конца-краю ему нет. Скрып от войска идет… Мы всей деревней в лесах укрывались. Ни тебе огня развести, ни голосом покричать. Натерпелись горя-горемычного.

Ведь, он, нехристь, с иноплеменниками своими царя Александру в полон звал. В святом Кремле нечисть завел. Нутро, можно сказать, русское опоганил… Хвастался– всю-де страну покорю, вере басурманской предам всех… А Бог и не потерпел удали его, да и послал на него Кутузова-батюшку с ополчениями бессметными…

Ну, а когда отступление его было– еще не слаще сделалось. Мужики воюют, а нас при старухах жалость берет. Морозы в теи годы лютые были. Забежит такой нехристь, а на нем рогожа поверх одеяния. Зубами хрущит, есть просит… То по голове младенца начнет гладить, хорошо, говорит, дома, – это, значит, он дите свое вспоминает.

Дадут старухи ломоть хлеба ему: уходи, мол, не ровен час мужики застанут.

Бирюков тогда рыскало видимо-невидимо, – так рядом с войском и бежали, живых людей ели. По деревне, бывало, как огни зажгутся– глазищи бирючьи светятся.

*Basurman (förvrängning av ”musulman”) = icke-kristen.
1   2
4
6
8
1. I Uspenskijkatedralen (1887–1898). Olja på duk, 132 x 112 cm. Statens historiska museum, Moskva.
В Успенском соборе (1887–1898). Холст, масло, 132 x 112 см. Государственный Исторический музей, Москва.
2. I Kreml – eld! (1887–1898). Olja på duk. Statens historiska museum, Moskva.
В Кремле – пожар! (1887–1898). Холст, масло. Государственный Исторический музей, Москва.
3. Återsken från Zamoskvoretje (1896–1897). Olja på duk.
Зарево Замоскворечья (1896–1897). Холст, масло.
4. I fångtransport. Dåliga underrättelser från Frankrike (1887). Olja på duk, 151 x 114 cm. Statens historiska museum, Moskva.
На этапе. Дурные вести из Франции (1887). Холст, масло, 151 x 114 см. Государственный Исторический музей, Москва.
5. På den stora vägen. Reträtt, flykt… (1887–1895). Olja på duk, 179 x 303 cm. Statens historiska museum, Moskva.
На большой дороге. Отступление, бегство… (1887–1895). Холст, масло, 179 x 303 см. Государственный Исторический музей, Москва.
6. Med vapen i händerna — arkebusering! (1887–1895). Olja på duk, 142 x 185 cm. Statens historiska museum, Moskva.
С оружием в руках — расстрелять! (1887–1895). Холст, масло, 142 x 185 см. Государственный Исторический музей, Москва.
7. Den stora arméns nattbivack (1896–1897). Olja på duk. Statens historiska museum, Moskva.
Ночной привал великой армии (1896–1897). Холст, масло. Государственный Исторический музей, Москва.
8. Stilla! Låt dem komma närmare (1887–1895). olja på duk, 198 x 149 cm. Statens historiska museum, Moskva.
Не замай! Дай подойти (1887–1895). Холст, масло, 198 x 149 см. Государственный Исторический музей, Москва.

*

Jag fastnade förstås för folktonen i Petrov-Vodkins memoarer. Har ambitionen att öva mig på språket och kommer att jobba mer med denna text i mån av tid och ork. Kanske kommer det här ibland fler översättningar med illustrationer. Idag från Veresjtjagins svit ”1812”, som skildrar Napoleons invasion och återtåg (andra bilder ur samma svit såg vi här).

Ska tilläggas att gummans språk är så folkligt-idiomatiskt att ordboken ofta inte hjälper, jag inte är säker på att jag har förstått allt rätt.

Annonser

Petrov-Vodkin 1917–1929

1  2  3
4
5  6  7
8 9
10
11 12
13
14  15 16 17
18
19 20 21 22 23 24 25  26 27 28
1. Morgon. Baderskor (1917). Olja på duk, 161 x 129 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Утро. Купальщицы (1917). Холст, масло, 161 x 129 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
2. Morgonstilleben (1918). Olja på duk, 66 x 88 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Утренний натюрморт (1918). Холст, масло, 66 x 88 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
3. Stilleben med sill (1918). Olja på duk, 58 x 88,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с селёдкой (1918). Холст, масло, 58 x 88,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Rosenstilleben (1918). Olja på duk, 57,5 x 71 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Розовый натюрморт (1918). Холст, масло, 57,5 x 71 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Stilleben med spegel (1919). Olja på duk, 50 x 69 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт с зеркалом (1919). Холст, масло, 50 x 69 см. Национальная галерея Армении, Ереван.
6. Stilleben med samovar (1920). Olja på duk.
Натюрморт с самоваром (1920). Холст, масло.
7. Fiol (1921). Olja på duk.
Скрипка (1921). Холст, масло.
8. Självporträtt (1921). Akvarell på papper.
Автопортрет (1921). Бумага, акварель.
9. Samarkand. På terrass (1921). Olja på duk, 43,5 x 22,5 cm.
Самарканд. На террасе (1921). Холст, масло, 43,5 x 22,5 см.
10. Uzbekpojkes huvud (1921).  Olja på duk, 40,5 x 40 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Голова мальчика-узбека (1921). Холст, масло, 40,5 x 40 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Bägare och citron (1922). Olja på duk.
Бокал и лимон (1922). Холст, масло.
12. Porträtt av Anna Achmatova (1922). Olja på duk, 54,5 x 43,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет А. А. Ахматовой (1922). Холст, масло, 54,5 x 43,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13. Flickas huvud (1922). Olja på duk.
Голова девочки (1922). Холст, масло.
14. Efter striden (1923). Olja på duk, 154 x 121,5 cm. Ryska krigsmaktsmuseet, Moskva.
После боя (1923). Холст, масло, 154 x 121,5 см. Центральный музей Вооружённых сил, Москва.
15. Målarens dotter (1923). Olja på duk.
Дочь художника (1923). Холст, масло
16. Paris. Notre-Dame (1924). Olja på duk, 60,5 x 50 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Париж. Нотр-Дам (1924). Холст, масло, 60,5 x 50 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
17. Sovande småbarn (1924). Olja på duk.
Спящий ребенок (1924). Холст, масло.
18. Flicka med röd sjalett (arbeterska) (1925). Olja på duk, 61 x 50 cm.
Девушка в красном платке (Работница) (1925). Холст, масло, 61 x 50 см.
19. Stilleben med brev (1925). Olja på duk, 42 x 53 cm.
Натюрморт с письмами (1925). Холст, масло, 42 x 53 см.
20. I barnkammaren (1925). Olja på duk, 45,5 x 65 cm.
В детской (1925). Холст, масло, 45,5 x 65 см.
21. Vid samovaren (1926). Olja på duk, 81,2 x 65 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
За самоваром (1926). Холст, масло, 81,2 x 65 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
22. Arbetare (1926). Olja på duk, 97 x 106,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Рабочие (1926). Холст, масло, 97 x 106,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Zigenerskor (1926–1927). Olja på duk, 52,8 x 63,8 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Цыганки (1926–1927). Холст, масло, 52,8 x 63,8 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
24. Självporträtt (1926–1927). Olja på duk.
Автопортрет (1926–1927). Холст, масло.
25. Den första demonstrationen (arbetarfamilj vid första årsdagen av oktoberrevolutionen) (1927).  Olja på duk, 129 x 156 cm. Centralmuseum för Rysslands nutidshistoria, Moskva.
Первая демонстрация (Семья рабочего в первую годовщину Октября) (1927). Холст, масло, 129 x 156 см. Государственный центральный музей современной истории России, Москва.
26. Jordbävning på Krim (1927–1928). Olja på duk, 95,5 x 100 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Землетрясение в Крыму (1927–1928). Холст, масло, 95,5 x 100 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
27. Flicka vid fönster (1928). Olja på duk, 114 x 87 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Девушка у окна (1928). Холст, масло, 114 x 87 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
28. Självporträtt (1929). Olja på duk.
Автопортрет (1929). Холст, масло.

Mer av och om Kuzma Petrov-Vodkin (en personlig favorit) här, här och här.

”Humanist” är inte ett ord jag normalt använder i ideologisk eller filosofisk betydelse, men här känns det på något vis passande.

Petrov-Vodkin har skrivit memoarer som sägs vara högt ansedda, men jag tror inte de finns översatta till svenska eller ens engelska. Verket heter Моя повесть, Min berättelse, och består av två delar, Chlynovsk (Хлыновск, 1930) och  Euklidiskt rum (Пространство Эвклида, 1932). Samarkandija från 1923 hör inte till detta verk (svenska och engelska Wikipedia har i skrivande stund förvirrade uppgifter), utan är en skildring från den resa till Uzbekistan Petrov-Vodkin  gjorde 1921 (jfr. nr. 9–10), tillsammans med sin elev Samochvalov.

*

Början på Chlynovsk:

Släkten på min mors sida var livegna från Tula-guvernementet. Min mormors, Fjodosia Antonjevna, morbröder arbetade till avrad på ett väveri i Moskva.

Mormor berättade för mig om sin barndom, om fransosernas invasion, och om Moskva, som hon besökte, och hon bevarade minnet av Belokamennaja* till slutet av sina dagar.

Till Moskva for hon med sin mor och moster på besök hos släktingarna.

– Hela dagen, – sade mormor, – gick vi genom Moskva… tänk dig att det inte var en stor eldsvåda … kyrkor, hus, – ögonen kunde inte gripa allt… Och Ivan-den-store, ers nåd, reste sig över hela Belokammenaja. Och massor med folk i alla gränder. Tant Vasilisa var modig och flink och vände sig till folk, för att de skulle ge oss anvisningar. Så många folk som gjorde oss till åtlöje, bondkärring, men en besinningsfull man förklarade tydligt vägen för oss: ni, sade han, små gummor, kommer på avvägar genom Moskva, ni borde ta den vägen genom henne, annars tar ni er inte fram till ert mål på en vecka… skratt och gråt. Så kom vi oss fram till tant Stepanida, och hon vet ännu inte med vad hon ska välkomna oss. Träskorna tog vi av oss vid ingången, för att det inte ska slamra på mattorna… Hon satte oss vid bordet, med det som nu fanns där, men all maten var främmande, ovan: du tar det i munnen, men smaken gör dig rädd, tungan vänder sig inte runt tuggorna, fast en sådan skam att inte äta. Jag kastar förstulna blickar, men tant Vasilisa dräller med stor aktsamhet bitar ned i klädet. Husmor vänder sig bort, och hon vips i barmen, och ingen matbit. Milda makter, jag ser, och mamma listar efter henne ut att göra detsamma … skam på hjässan. Jag vet verkligen inte hur vi avslutade måltiden.

Ja. De gick sedan gott till arbetet, avslutade mormor, och de små rynkorna i hennes ansikte gladde sig åt hågkomsten.

*Белокаменная: Vit-sten(-staden), gammalt smeknamn på Moskva som kom sig av att Kremls murar och andra byggnader en gång i tiden var vita (jfr. ”Kreml av Savrasov”).


Apollinarij Vasnetсov, Vy över Kreml. Allhelgonabron och Kreml i slutet av 1600-talet (1922).
Аполлинарий Васнецов, Расцвет Кремля. Всехсвятский мост и Кремль в конце XVII века (1922).

Мои родные по линии матери были крепостные Тульской губернии. Дядья моей бабушки Федосьи Антоньевны работали в оброк на ткацкой фабрике в Москве.

Бабушка рассказывала мне из своей детской жизни: о нашествии французов, о Москве, где она побывала и сохранила образ Белокаменной до конца своих дней.

В Москву она ходила с матерью и теткой на повиданье с родными.

– Целый день, – говорила бабушка, – шли мы через Москву… Что тебе и пожара великого не было… Церквей, домов– глазом не обнять… А Иван Великий, батюшка, надо всей Белокаменной поднялся. Народу по всем переулкам тьма-тьмущая… Тетенька Василиса смелая, бойкая была, к народу обращается, чтоб указанье нам сделали. Которые из народа на смех нас, деревенщину, подымают, а один степенный человек толком разъяснил дорогу нашу: вы-де, говорит, бабыньки, по кружной линии по Москве ходили, а вам сквозь нее надо дорогу взять, иначе-де и в неделю до места вашего не доберетесь… И смех и грех. Пришли-таки к тетке Степаниде, а она уже не знает, чем и принять нас. Лапотишки мы у входа сняли, чтоб половиков не содомить… Посадила она нас за стол, а на столе чего только нет, а кушанья все незнакомые, непривычные: возьмешь в рот, а от их вкуса страх берет, язык жевать не поворачивается… А не есть– стыдно. Смотрю украдкой я, а тетенька Василиса с большим остережением куски за сарафан сует: отвернется хозяйка, а она–- шмыг за пазуху– и нет куска… Батюшки-светы– смотрю, и мамынька за ней ухитряется… Стыд головыньке. Прямо не знаю, как и ужинать кончили…

Да. Хорошо они тогда по оброку ходили, – заканчивала бабушка, и мелкие морщины ее лица веселились от воспоминания.

Beniamin Basov

 

stackars1        Belie-nochi2        Belie-nochi-23
 tjechov14      Nevesta5
1. Frontispis till utgåva av Dostojevskij, Fattigt folk (1970). Litografi.
Фронтиспис к повести Ф.М. Достоевского «Бедные люди» (1970). Литография.
2. Illustration till Fjodor Dostojevskij, Vita nätter (1975). Litografi.
Иллюстрация к повести Ф.М.Достоевского «Белые ночи» (1975). Литография.
3. Illustration till Fjodor Dostojevskij, Vita nätter (1975). Litografi.
Иллюстрация к повести Ф.М.Достоевского «Белые ночи» (1975). Литография.
4. Illustration till Anton Tjechovs novell ”Sjuksal 6” (1976). Litografi.
Иллюстрация к рассказу А.П.Чехова “Палата № 6″ (1976). Литография
5. Illustration tillAnton Tjechovs novell ”Fästmön” (1978). Litografi.
Иллюстрация к рассказу А. П.Чехова «Невеста» (1978). Литография.

 

Tiden går och på måndag är fastan här igen. Som jag fruktade har uppdateringsfrekvensen varit låg i mellantiden, och så lär det väl fortsätta. Här är iallafall några bilder från Brezjnevs Sovjetunion, en period som många i dagens Ryssland, och kanske i andra stater, ser tillbaka på med djup nostalgi.

Nostalgiska minnen bevarar alltid bara en del, den bästa, av den verklighet som en gång rådde. Jag har inte studerat perioden noga, men tycker det verkar som om bilder från tiden ofta framstår som melankoliska.

*

Benjamin Matvejevitj (eller Moisejevitj) Basov (1913–2000) var en habil landskapsmålare i den sensovjetmelankoliska stilen, men också en verkligt slående tecknare och grafiker, särskilt bokillustratör. Han föddes i Vitryssland i staden Mstislav, men studerade och verkade senare i Moskva, på Surikov-institutet, under bl.a. Igor Grabar. Här kan man läsa lite mer om Basov (på ryska) och se ytterligare ett par målerier. De flesta bilder har hämtats från denna utmärkta sida, som samlar ryska bokillustrationer.

 

potjistojvode
6. På rent vatten (1970). Olja på duk, 100 x 140 cm.
По чистой воде (1970). Холст, масло, 100 x 140 см.

Bolsjevikerna och konsten (med återblickar)

Det verkar under Sovjetunionens första år ha funnits två motstridiga politiskt korrekta uppfattningar om konsten. Den ena som av fientligt inställda tyskar kallades för kulturbolsjevism innebar att allt gammalt, i synnerhet all rysk och europeisk historia och tradition, alla gamla uppfattningar och tankesätt, var dåliga, och måste ersättas från grunden av det nya, som (låt oss hoppas) är bra. Sålunda förkunnade de geometriskt-abstrakta konstnärerna, t.ex. Kazimir Malevitj och El Lisitskij (1890–1941), att formspråket måste raseras och byggas upp från grunden, från intet, med cirklar och kvadrater, varifrån man till äventyrs kunde komma vidare till en framtidens avancerade konst.

gul1     rotationer2    putesjestvennik3
4    kors5
1. Kazimir Malevitj, Suprematistisk målning (1917–1918). Olja på duk, 70,5 x 105 cm. Казимир Малевич, Супрематическая живопись (1917—1918). Холст, масло, 70,5 x 105 см.
2. El Lisitskij, ProUn-rotationer (ca. 1919). 49,7 x 34,5 cm. Эль Лисицкий, Проун вращения (ок. 1919). 49,7 x 34,5 см.
3. El Lisitskij, Resande i alla tider. Figurin (1920–1921). Gouache, lack, silverfärg, tusch, blystift och svartkrita på papper, 49,4 х 37,9 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Эль Лисицкий, Путешественник по всем векам. Фигурина (1920–1921). Бумага, гуашь, лак, серебряная краска, тушь, графитный и черный карандаши, 49,4 х 37,9 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
4. El Lisitskij, Design för den elektromekaniska föreställningen Seger över solen (1923). Litografi på papper, 51,2 x 43,0 cm.
Эль Лисицкий, Композиция для электро-механического шоу Победа над солнцем (1923). Литография, бумага, 51,2 х 43 см.
5. Kazimir Malevitj, Suprematism (Svart kors på röd oval) (1921–1927). Olja på duk, 60 x 100,5 cm. Казимир Малевич, Супрематизм (Черный крест на красном овале) (1921–1927). Холст, масло, 60 x 100,5 см.

Som vi nämnde tog Malevitj över från Chagall som hegemon vid den nya konsthögskolan i Vitebsk, och han gjorde den mer formaliserat modernistisk. Han var likväl inte lika hårdför bolsjevik som sin elev El Lisitskij, verksam vid samma skola, utan något av en mystiker, som undergrävde kulturbolsjevismen med kristna symboler och transcendent filosofi, den så kallade suprematismen.

Denna nya väg som skulle banas av konsten, över och iväg från det gamla, var inte folkets allmänna väg. Kanske den i själva verket var en smula elitistisk. I den marxistiska tanketraditionen kan strategin likväl rättfärdigas i Lenins idé om en revolutionär kader, ett avantgarde, som går först och visar vägen.

(Kaderidén skildrades gripande, i socialistrealistisk stil, i denna målning av Korzjev:
fanan
Kaderrepresentanten, med kavaj och vita manschetter, har fallit i första ledet,
men grovarbetaren, hittills van att följa, väcks i sitt medvetande och lyfter fanan.)

Den idag inom vissa kretsar gängse vulgariseringen av termen kulturbolsjevism till ”kulturmarxism”, med avseende alltså på kulturellt nedbrytande av traditionen och radikal opposition mot det historiska, är mindre välfunnen, då väl kaderismen är just en leninistisk innovation, inte en marxistisk grundidé, och det är få ting marxismen respekterade så högt och tog på så stort allvar som historien. Man borde kanske hellre tala om kulturleninism eller till och med kulturtrotskism. (Förvisso skall termen ”kulturmarxism” hänsyfta framförallt till den så kallade nymarxistiska Frankfurtskolan.)

Kulturbolsjevismen kom som bekant inte att institutionaliseras i Sovjetunionen, där man snart tonade ner även Lenins avantgardism, inte minst i kulturfrågor:

Lenin_(Petrov-Vodkin)
Lenin som kulturkonservativ pusjkinforskare
leninismolny
Lenin som plikttrogen statsman

Jag läste en essä (här) av Hans Ruin* som till och med ville härleda hela den konstnärliga reaktionen från mitten av 20-talet – den socialistiska realismens maktövertagande – till Lenins personliga, aggressivt materialistiska, anti-idealistiska övertygelse, vilken skulle ha gjort krav på estetisk realism i konsten. Det verkar dock långsökt att lägga särskild tonvikt vid Lenin själv härvidlag, som ju för det första var död 1924, och för det andra i detta avseende – den positivistiska materialismen – endast vidareförde Marx egen huvudtendens. Det är också en väl idealistisk syn på den enskilde individens och filosofins roll i det historiska skeendet (skulle väl Lenin ha sagt).

Det kanske finns en del att läsa av Lenin själv om saken, men det jag hittar och skummar igenom på nätet (t.ex. här) ger intryck av att han, i de sällsynta fall han berör konsten, är mer upptagen av frågan om makten över och administrationen av den, än dess innehåll och form och till och med praktiska användning. Under Lenins levnadstid blomstrade i alla händelser ”kulturbolsjevismen” i Ryssland och Sovjetunionen. En tid var Malevitjs suprematism tongivande, därefter något som man kallade för konstruktivism, mindre mysticistisk och transcendent, och intressant åtminstone inom arkitekturen; här ett sent, oförverkligat exempel:

nktp vesnin6
6. Alexander, Leonid och Viktor Vesnin, Sovjetunionens folkkommissariat för tung industri (Narkomtjazjprom) (1934).
Александр, Леонид, Виктор Веснин, Народный комиссариат тяжелой промышленности СССР (Наркомтяжпром) (1934).

Den andra, delvis motstridiga hållningen jag talade om, som kanske kan sägas vara en mer ortodox marxistisk hållning, är den som, oavsett Lenins roll i processen, i någon form får övertaget i och med den ”socialistiska realismen”. Enligt denna hållning är huvudmotsättningen inte gammalt mot nytt (en idealistisk syn på konflikten) utan klass mot klass. Enligt det ortodoxt marxistiska synsättet måste den borgerliga konsten utfasas av en den proletära klassens konst, inte påbjuden av kommissarier och elitkadrer utan skapad av folket självt. Detta var också Lenins mening, även om han inte berör hur denna konst skall se ut. Här uppstår ett praktiskt problem, för när skulle arbetarklassen ha tid till att ägna sig åt skön konst? Att vara målare kan förvisso vara ett yrke, men i modern tid ser det ut att ha varit ett borgerligt.

1893_Levitan_-_Porträt_von_Serow   Portrait_of_the_Artist_Ilya_Repin
Borgerliga målare porträtterade av borgerlig målare

Före revolutionen experimenterade man med neoprimitivism, gjorde pastischer på icke-akademisk folkkonst som Lubok:

15436  Women Carrying Baskets of Grapes
Neoprimitivism
Chudo_yudo7    begraverkatten8.
berlin9   blinov10  cheburashka11
7. Tjudo-judo. Handmålad lubok, 1800-tal. Чудо-юдо. Лубочная картинка XIX века.
8. Mössen begraver katten (ca. 1725). Lubok, träsnitt (?). Мыши кота погребают (ок. 1725). Лубок, Ксилография (?).
9. Kazimir Malevitj, Vykort (1914). Färglitografi. Казимир Малевич, Почтовая карточка (1914). Хромолитография.
10. Ivan Blinov, detalj från Simon, Johannes son, älskar du mig? (1919). Иван Блинов, Фрагмент картины ”Симоне Ионин, любиши ли Мя?” (1919).
11. Andrej Timofejevitj Kuznetsov (1966–), Drutten (2003). Андрей Тимофеевич Кузнецов (1966–), Чебурашка (2003).

Folkliga konsttraditioner, oberoende av det borgerliga maktetablissemangets akademiska utbildningar,* kunde det vara något för bolsjevikerna?

5864
Annette Fahlsten, Låt hundra blommor blomma (1972). Screentryck, 47 x 65 cm.

På sextio- och framförallt sjuttiotalet, jag tror under någon sorts påverkan från maoismen, gjorde vänstern åtminstone i Sverige vissa ansatser till att omhulda folkkultur, ”naiv” enkelhet och en sorts primitivism, vars ideologiska och estetiska släktskap med den tidiga modernismens primitivism och för den delen med Herders nationalromantik möjligen kunde vara intressant att utreda. Detta var dock aldrig något som Sovjetunionen ställde upp på. ”Rysk folkkonst” kommer inte på fråga. Möjligen folkdanser men inte bilder. Då närmar man sig sådant som kyrkokonst och annan konst som ibland ger uttryck för reaktionära ståndpunkter (och se fotnot nedan), för att inte tala om att den ser primitiv ut.

* Tsarhuset fattade förvisso intresse under det första världskriget. Solzjenitsyn rapporterar att (den tyskfödda) tsarinan upprättade en skola för folkkonst i St. Petersburg. ”Här låg också hennes övertygelse, att tronens styrka fanns i folket och att man genom att utveckla folkkonsten skulle kunna lära känna landet närmare, bönderna, guvernementen, och leva i verklig endräkt med alla.” (Oktober 16,  vol. 2, övers. Stockman*, s. 371)

Den sovjetmarxistiska partisanktionerade lösningen låg istället i att skildra folket, i synnerhet det arbetande folket (och det socialistiska ledarskapet), och i att målaren definieras som en folkets representant, en arbetare, därtill i att hålla sig till vad som väl är och förblir folks övervägande smak för (mer eller mindre förskönande och idealiserande) realism. I Sovjetunionen gjorde man folk av småborgaren, kunde man säga. Till skillnad från Hans Ruin tror jag iallafall mer på populistisk politisk strategi, inklusive en önskan att tillgodogöra sig den realistiska konstens bredare propagandapotential, än filosofisk materialism som huvudorsak till de politiska diktaten om ”socialistisk realism”.

Den starka fientligheten mot allt det gamla fick man i vilket fall uppge. Det blev istället avantgardismen som kom att definieras som borgerlig formalism. Jag har inte hittat uppgifter om att man införde förbud mot måleri i någon stil, men avantgardism och nonfigurativ konst marginaliserades.

Det är hög tid att erkänna att den sovjetiska avantgardismen är marginell även i min personliga konsthistoria, om än intressant och fängslande inom marginella genrer (grafik, arkitektur, brukskonst). Men korset av Malevitj ovan gick häromåret på auktion för 37,77 miljoner dollar, och går man till ett offentligt bibliotek och tittar på avdelningen för rysk konst finner man vanligen gigantiska volymer om den sovjetiska avantgardismen och inte så mycket mer, förutom kanske någon av de handböcker av Talbot Rice* och Hamilton* som vi har citerat några gånger. Det är uppenbart att den sovjetiska avantgardismen i samtiden betraktas som den centrala perioden i Rysslands konsthistoria.

Jag var själv i samband med detta projekt mer nyfiken på den föraktade realistiska konsten från Sovjetunionen, som vi ju redan har sett en hel del av. Det rör sig förstås om en stor mängd ointressant konst med såväl politisk som mer allmänt idyllisk tendens – men även betydande måleri av folk som DejnekaKorzjev, ZacharovKurnakov.

Under Sovjetunionens tidiga år dominerade avantgardismen och den abstrakta konsten, men här är några exempel på föreställande konst, människor och platser, realistiskt eller impressionistiskt skildrade, från perioden 1918–1924, en period då denna stil alltså inte var så opportun som den senare blev. Intressant nog är den politiska tendensen ännu inte heller helt dominerande. Man får en stark känsla av efterklang, utom kanske hos Isaak Brodskij (12–13), som verkar helt obekymrad om trender och konsthistoriens gång.

Det är lätt att tänka sig de senare realistiska sovjetiska målarna som opportunister, vilka målar i en stil föreskriven av staten istället för att följa sin konstnärliga instinkt. Säkert är detta ofta riktigt i fråga om motivvalet. Men vad gäller stil är det inte så lätt att förställa sig. Malevitj var förvisso en vindflöjel och kameleont, ohyggligt ambitiös, men hans försök i realistisk stil i början av sin karriär och på trettiotalet visar att han faktiskt inte kunde måla särskilt bra på detta sätt.

Isaak Brodskij, känd för ideologiskt rättrogna porträtt av Lenin och Stalin  från trettiotalet, verkar för sin del inte ha gjort den minsta ansats till att anpassa sig till de avantgardistiska trenderna under vare sig tsarrikets sista eller den socialistiska statens första år. Jag hittar visserligen bara två målningar av honom från perioden 1917–1924.

Brodskij_191912  vinter13
ljus14   15
krestjanka16   fönster17
12. Isaak Brodskij, Lenin och demonstration (1919). Olja på duk, 90 x 135 cm. Statens historiska museum, Moskva.
Исаак Бродский, Ленин и манифестация (1919). Холст, масло, 90 x 135 см. Государственный Исторический музей, Москва.
13. Isaak Brodskij, Vinter (1922). Olja på duk, 80,5 x 136 cm. Isaak Brodskijs museumsvåning, St. Petersburg.
Исаак Бродский, Зима (1922). Холст, масло, 80,5 x 136 см. Музей-квартира И.И. Бродского, Санкт-Петербург.
14. Pjotr Ivanovitj Petrovitjev (1874–1947), Vid solnegången (1919). Olja på duk, 56 x 96 cm. P. M. Dogadin-galleriet, Astrachan.
Петр Иванович Петровичев (1874–1947), При последних лучах (1919). Холст, масло, 56 x 96 см. Астраханская государственная картинная галерея им. П. М. Догадина.
15. Sergej Vasiljevitj Maljutin (1859–1937), Porträtt av D. A. Furmanov (1922).
Сергей Васильевич Малютин (1859–1937), Портрет Д. А. Фурманова (1922).
16. Abram Jefimovitj Archipov (1862–1930), Ung bondkvinna i röd blus (1920). Olja på duk, 103 х 84 cm.  Museikomplexet ”Nordrysslands konstnärliga kultur”, Archangelsk.
Абрам Ефимович Архипов (1862–1930), Молодая крестьянка в красной кофте (1920). Холст, масло, 103 х 84 см. Государственное музейное объединение «Художественная культура Русского Севера»,  Архангельск
17. Georgij Semenovitj Verejskij (1886–1962), Vinter. Utsikt från fönster (1924). Akvarell på papper.
Георгий Семенович Верейский (1886–1962), Зима. Вид из окна (1924). Бумага, акварель.

*

Det blir dessvärre fortsatt högst sporadisk uppdatering på obestämd tid.

bolsjevik18
18. Boris Kustodijev, Bolsjeviken (1920). Olja på duk, 101 × 141 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Борис Кустодиев, Болшевик (1920). Холст, масло,101 × 141 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.

Krig och krig

Häromveckan var det Fäderneslandsförsvararens dag, officiell helgdag i Ryska federationen och en del andra före detta sovjetrepubliker. Med anledning av den tog jag mig en titt på lite militaria, men hann inte med att färdigställa detta förrän nu.

Enligt en anhörig ryss av äldre generation har Ryssland alltid bara bedrivit krig i självförsvar. Nåja, en majoritet av de ryska krigsskildringarna utspelar sig åtminstone i Ryssland.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_wars_involving_Russia

 

Strider under medeltiden
bitva1

 

Igor2
efterstriden3
1. Striden mellan novgoroderna och suzdalierna (1460-tal). 165×129 cm. Museum för historia och arkitektur, Novgorod.
Битва новгородцев с суздальцами (1460-е годы). 165 × 120 см. Новгородский гос. историко-архитектурный и худо­жест­вен­ный музей-заповедник, Новгород

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_the_Novgorodians_with_the_Suzdalians

2. Nicholas Roerich, Igorkvädet (1942). Tempera på duk, 62 х 122 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Николай Рерих, Слово о Полку Игореве (1942). Холст, темпера, 62 х 122 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Tale_of_Igor%27s_Campaign

3. Viktor Michajlovitj Vasnetsov (1848–1926), Efter Igor Svjatoslavitjs  strid med polovetserna (1880). Olja på duk, 205 х 390 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Виктор Михайлович Васнецов, После побоища Игоря Святославича с половцами (1880). Холст, масло,  205 х 390 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва

 

Mongolerna och tatarerna invaderar

Blinov1Blinov25
kulikovo6  Blinov47
4–7. Ivan Gavrilovitj Blinov (1872–1944) Framställning av slaget vid Kulikova (andra halvan av 1890-talet). Bläck, tempera, guld (på papper?), 75,5 x 276 cm. Statens historiska museum. Moskva.
Иван Гаврилович Блинов, Изображение Куликовской битвы (вторая половина 1890-х гг.). Чернила, темпера, золото (бумага?), 75,5 x 276 см. Государственный исторический музей, Москва.

Dessa planscher är utförda i Lubok-stil, men till skillnad från Malevitj (här och nedan nr. 27) var Blinov inte intellektuell, antikvarisk och ironiskt naivistisk, utan verkar faktiskt ha utbildat sig och verkat i genuin folklig tradition, född och uppväxt inom en särskild denomination av de Gammaltroende.

https://en.wikipedia.org/wiki/Dmitry_Donskoy

 

Polen invaderar

8   oredan9
narodnoje10
8. Vasilij Kuzmitj Demidov (död efter 1848), Furst M. K. Volkonskijs sista strid i sammandrabbning med polackerna i St. Paphnutius-klostret i Borovsk den 5 juni 1606 (1842). Konstmuseum i Kaluga Oblast, Kaluga
Василий Кузьмич (Козьмич) Демидов (? – не ранее 1848). Предсмертный подвиг князя М.К. Волконского, сражающегося с ляхами в Пафнутьевском монастыре в Боровске в 1610 году (1842). Холст, масло. Калужский областной художественный музей.

Demidov verkar inte vara känd för något annat än just denna tavla. Han gjorde också en tidigare version som finns i Tretjakovgalleriet.

9. Sergej Vasiljevitj Ivanov (1864–1910), I Stora oredan (Lägret i Tusjino) (1908). Olja på duk, 60 x 82 cm.
Сергей Васильевич Иванов, В смутное время (тушинский лагерь) (1908).  холст, масло,  60 x 82 см.
10. Aleksandr Petrovitj Apsit (1880–1943), Folkrörelse i Stora oredan (1918). Litografi (?).
Александр Петрович Апсит, Народное движение в Смутное время (1918). Литография (?)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_oredan

 

Karl XII invaderar

Lomonosov_Poltava_1762_176411
Lomonosov_Poltava12  Lomonosov_Poltava_fragment13
11–13. Michail Vasiljevitj Lomonosov (1711–1765), Slaget vid Poltava (1762–1764). Mosaik. Rysslands Vetenskapsakademi, St. Petersburg.
Михаил Васильевич Ломоносов, Полтавская баталия (1762–1764). Мозаика. Академия наук, Санкт-Петербург.

På bilden ses förstås inte Karl XII utan Peter den Store – i två uppenbarelser verkar det som – och bakom honom till vänster möjligen fältmarskalk Boris Sjeremetev som gör processen kort med en karolin som försöker angripa tsaren bakifrån. Michail Lomonosov är känd som en av Rysslands främsta vetenskapsmän genom tiderna, men var även poet, grammatiker och mosaicist.

 

Imperialism i Europa

Suvorov_crossing_the_alps14   Suvorov15 
14–15. Vasilij Ivanovitj Surikov (1848–1916), Suvorovs passage över Alperna (1899). Olja på duk, 495 × 373 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Василий Иванович СуриковПереход Суворова через Альпы (1899). Холст, масло, 495 × 373 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.

Denna monumentalmålning satt jag och tittade på en stund när jag besökte Ryska museet nu i julas. Jag trodde då att Suvorov var en general som var med och besegrade Napoleon, och fann porträttet gripande: vilken trohet inspirerade han inte sina soldater till; skrattande kastar de sig utför stupet för honom, för Ryssland. Sådan är den ryska själen. (Men varför bekämpar han Napoleon i Alperna?)

I själva verket var Suvorov död när Napoleon kröntes till kejsare 1804, och invasionen av Ryssland (nedan nr. 16–18) kom flera år senare. Här handlar det istället om imperialistisk utrikespolitik i kölvattnet av den franska revolutionen. Andra koalitionen, föregångare till den Heliga alliansen, bekämpar de gudlösa samhällsomstörtande franska revolutionärernas framfart i Italien. Men förstekonsul Napoleon Bonaparte befinner sig för stunden i Egypten, och Suvorovs spel heter traditionell europeisk maktpolitik, inte ärorikt fosterlandsförsvar. Företaget (1799–1800) blev ett misslyckande: ryssarna tvingades retirera. Suvorovs framgångsrika reträtt över alperna, som krönte en makalös karriär i Imperiets tjänst, ansågs dock så spektakulär att han av tsaren utnämndes till generalissimo.

 

Napoleon invaderar

moskva16
petrovskij17
18
16. Ilja Repin, I det belägrade Moskva 1812. Olja på duk, 100,5 x 143 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Илья Репин, В осажденной Москве в 1812 году. Холст, масло, 100,5 x 143 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
17. Vasilij Vasiljevitj Veresjtjagin (1842–1904), Återkomst från Petrovskij-palatset (ur cykeln ”1812” eller ”Napoleon I i Ryssland”)  (1895). Olja på duk.
Василий Васильевич Верещагин, Возвращение из Петровского дворца (из цикла ”1812 год” или ”Наполеон I в России”) (1895).  Холст, масло.
18. Vasilij Veresjtjagin, Brandstiftare. Arkebusering i Kreml (ur cykeln ”1812” eller ”Napoleon I i Ryssland)  (1897–1898). Olja på duk, 86 x 112 cm. Statens historiska museum, Moskva.
Василий Верещагин, Поджигатели. Расстрел в Кремле (из цикла ”1812 год” или ”Наполеон I в России”) (1897–1898). Холст, масло, 86 x 112 см. Государственный Исторический музей, Москва.

Alla målningar i Vasilij Veresjtjagins cykel ”1812” finns att skåda här.

 

Krim-kriget

sevastopol19
20  21
Battle-of-sinope22 23
sinopskoje24
19–21. Franz Aleksejevitj Roubaud (1856–1928), Försvaret av Sevastopol (1904–1905). 1400 x 11500 cm. Nationalmuseum för Sevastopols heroiska försvar, Sevastopol.
Франц Алексеевич Рубо, Оборона Севастополя (1904–1905). 1400 x 11500 см. Национальный музей героической обороны и освобождения Севастополя, Севастополь

Detta är en extravagant panoramamålning som täcker hela väggen, 115 m lång, i en specialbyggd rotunda på Istoritjeskij bulvar i Sevastopol. Om jag förstår rätt är det ett 360° panorama, så att där bilden slutar till vänster fortsätter den alltså från början igen till höger. Men i så fall återger inte reproduktionen ovan hela målningen.

22. Ivan Konstantinovitj Ajvazovskij (1817–1900), Det rysk-turkiska sjöslaget vid Sinop den 18 november 1853 (1853). Olja på duk, 220 x 331 cm. Centrala sjökrigsmuseet, St. Petersburg.
Иван Константинович Айвазовский, Русско-турецкий морской бой при Синопе 18 ноября 1853 года (1853). Холст, масло,  220 x 331 см. Центральный военно-морской музей, Санкт-Петербург.
23. Ivan Ajvazovskij, Slaget vid Sinop den 18 november 1853 (natten efter slaget) (1853). Olja på duk,  220 x 331 cm. Centrala sjökrigsmuseet, St. Petersburg.
Синопский бой 18 ноября 1853 года (ночь после боя) (1853). Холст, масло, 220 x 331 см. Центральный военно-морской музей, Санкт Петербург.
24. Nikita Petrovitj Medovikov (1918–1982), P. S. Nachimov vid tiden för slaget vid Sinop den 18 november 1853 (1952).
Никита Петрович Медовиков (1918–1982). П. С. Нахимов во время Синопского сражения 18 ноября 1853 г. (1952).

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Sinop

 

Imperialism i Centralasien

4 T25
У_крепостной_стены26
25. Vasilij Veresjtjagin, Överrumplingsattack (1871). Olja på duk, 82 × 207  cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Василий Верещагин, Нападают врасплох (1871). Холст, Масло, 82 × 207 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
26. Vasilij Veresjtjagin, Vid fästingsmuren (1871). Olja på duk, 95 x 160,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Василий Верещагин, У крепостной стены (1871). Холст, масло, 95 x 160,5 см. Государственный Русский Музей, Санкт Петербург.

 

Första världskriget

podchodili27
27. Kazimir Malevitj, Vykort (1914). Färglitografi. Казимир Малевич, Почтовые карточки (1914). Хромолитография

Om dessa krigspropagandatryck av Malevitj med texter av Majakovskij, se här. Majakovskijs vers kan översättas prosaiskt:

Tyskarna kom till Visla, men när de fick se ryssarna blev de modslagna.

 

Revolutionen och inbördeskriget

|¹@28  Барабанщик29
28. Kuzma Petrov-Vodkin, En kommissaries död (1928). Olja på duk, 196 x 248 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Кузьма Петров-Водкин, Смерть комиссара (1928). Холст, масло 196 x 248 см. Государственный Русский Музей, Санкт Петербург.
29. Amir Nuriachmetovitj Mazitov (1928–1992), Trumslagarpojke (1967). Tempera på duk, 180 x 224 cm. Konstmuseum i Uljanovsk oblast, Uljanovsk.
Амир Нуриахметович Мазитов, Барабанщик (1967). Холст, темпера, 180 x 224 см. Ульяновский областной художественный музей, Ульяновск.

 

Hitler invaderar

sevastopol30
safronov31
triumf32
resa33
30. Aleksandr Aleksandrovitj Dejneka (1899–1969). Försvaret av Sevastopol (1942). Olja på duk, 200 × 400 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Александр Александрович Дейнека, Оборона Севастополя (1942). Холст, масло, 200 × 400 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
31. Viktor Aleksejevitj Safronov (1932–), Gardets fana (1974).
Виктор Алексеевич Сафронов. Гвардейское знамя (1974).

Viktor Safronov är en intressant realist, tekniskt nästan lika skicklig som Korzjev, men med mindre känslomässig mognad, mer melodrama i sin föreställningsvärld.

32. Michail Ivanovitj Chmelko (1919–1996) Det stridande fosterlandets triumf (1949). Olja på duk.
Михаил Иванович Хмелько, «Триумф победившей Родины» (1949). Холст, масло.
33. Gelij Korzjev, Inför en lång resa (1970–1976). Olja på duk, 89 x 119 cm.
Гелий Коржев, Перед длинным путешествием (?) (1970–1976). Холст, масло, 89 x 119 см.
ljudmila
Partisaner från Ukrainska SSR. Kvinnan till vänster (osäkert om detta är Ljudmila Pavlitjenko) bär liksom kvinnan
i Korzjevs målning en telogrejka.

*

Passar kanske att avsluta med ett citat av årets nobelpristagare i litteratur (den sjätte ryskspråkiga efter Bunin, Pasternak, Solzjenitsyn, Sjolochov och Brodskij), som ju nyligen påpekade att Ryssland har befunnit sig i krig en stor del av sin moderna historia:

Det är fråga om den ryska människan, som under de senaste 200 åren har befunnit sig i krig ungefär 150. Och som aldrig har levt väl. För henne är det mänskliga livet ingenting värt och hennes föreställning om storhet ligger inte i att människan bör leva väl, utan i att staten bör vara stor och beväpnad med raketer. I detta ofantliga postsovjetiska landskap, särskilt i Ryssland och Vitryssland, där man först i 70 bedrog folket, därefter i 20 år bestal det, har det uppstått ytterst aggressiva och för världen farliga människor.**

(Från en intervju den 14 maj 2015 på den oppositionella vitryska nyhetskanalen Charta 97. Citatet återges även på exempelvis Wikiquote.)

**Мы имеем дело с русским человеком, который за последние 200 лет почти 150 лет воевал. И никогда не жил хорошо. Человеческая жизнь для него ничего не стоит, и понятие о великости не в том, что человек должен жить хорошо, а в том, что государство должно быть большое и нашпигованное ракетами. На этом огромном постсоветском пространстве, особенно в России и Беларуси, где народ вначале 70 лет обманывали, потом еще 20 лет грабили, выросли очень агрессивные и опасные для мира люди.

Ilja Masjkov

portrait-of-a-girl-19041   begonior2   pojke3
vinogradova4   kontjalovskij5
fisk6   stilleben7
stadsbild8   självporträtt9   systrar10
blommor11   novodevitji12   cypress13
damistol14  ryskvenus15
lake-geneva-191416 stilleben217   akt18
fisk219  Ilya+Mashkovportrait-of-the-artist-a-milman-191720   1280px-Нацюрморт_з_чарапамі21
akt222  interiör23 georg24
Krim25  krim226
dama27  devusjka28  bröd29
1. Porträtt av flicka (1903–1904). Olja på duk, 100 х 112 cm.
Портрет девочки (1903–1904). Холст, масло, 100 х 112 см.
2. Begonior (1909). Olja på duk, 116 x 97 cm.
Бегонии (1909). холст, масло, 116 x 97 см.
3. Porträtt av pojke med dekorerad skjorta (1909). Olja på duk, 119,5 x 80 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет мальчика в расписной рубашке (1909). Холст, масло. 119,5 x 80 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Porträtt av V. P. Vinogradova (1909). Olja på duk,144 х 128cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет В. П. Виноградовой (1909). Холст, масло, 144 х 128 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Självporträtt och porträtt av Pjotr Kontjalovskij (1910). Olja på duk,208 х 270 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Автопортрет и портрет Петра Кончаловского (1910). Холст, масло, 208 х 270 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Stilleben. Fiskar (1910). Olja på duk, 88 x 138 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт. Рыбы (1910). Холст, масло, 88 x 138 см. Национальная картинная галерея Армении, Ереван.
7. Stilleben. Fruktfat (1910). Olja på duk, 80,7 x 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Натюрморт. Фрукты на блюде (1910). Холст, масло, 80,7 x 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
8. Moskva. Utsikt från tak mot Röda porten (1911). Olja på duk,93 x 96 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Москва. Вид с крыши на Красные ворота (1911). Холст, масло., 93 x 96 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Självporträtt (1911). Olja på duk, 137 х 107 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Автопортрет (1911). Холст, масло, 137 х 107 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
10. Tre systrar på soffan. Porträtt av N., L. och J. Samojlova (1911). Olja på duk.
Три сестры на диване. Портрет Н., Л. и Е. Самойловых (1911). Холст, масло.
11. Stilleben med blommor (1912).
Натюрморт с цветами (1912)
12. Novodevitjijklostret (1912–1913). Olja på duk, 93,3 x 126 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Новодевичий монастырь (1912–1913). Холст, масло, 93,3 x 126 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И.И. Машкова
13. Cypress vid katedralväggen. Italien (1913). Olja på duk, 59 x 67 cm. Vladimir-Suzdal-museet, Vladimir.
Кипарис у соборной стены. Италия (1913). Холст, масло, 59 x 67 см. Госудаpственный Владимиpо-Суздальский истоpико-аpхитектуpный и художественный музей-заповедник, Владимир.
14. Porträtt av dam i länstol (1913). Olja på duk, 177 x 115 cm cm. Museum för bildande konst i Jekaterinburg.
Портрет дамы в кресле (1913). Холст, масло, 177 x 115 см. Музей изобразительных искусств, Екатеринбург.
15. Rysk Venus (1914). Olja på duk.
Русская Венера (1914). Холст, масло.
16. Genève-sjön. Glion (1914). Olja på duk, 102,5 х 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Женевское озеро. Глион (1914). Холст, масло, 102,5 х 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва, Россия
17. Stilleben med brokad (1914). Olja på duk, 88,5 х 102 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с парчой (1914). Холст, масло, 88,5 х 102 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
18. Akt (1915). Olja på duk.
Обнаженная (1915). Холст, масло.
19. Stilleben med fiskar (1916). Olja på duk.
Натюрморт с рыбами (1916). Холст, масло.
20. Porträtt av konstnären A. I. Milman (1917). Olja på duk, 167,5 x 142 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Портрет художника А. И. Мильмана (1917). Холст, масло, 167,5 x 142 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
21. Stilleben med skallar (sent 1910-tal). Olja på duk. Republiken Vitrysslands Nationalmuseum för konst.
Натюрморт с черепами (Конец 1910-х). Холст, масло. Национальный художественный музей Республики Беларусь
22. Akt (1918). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Натурщица (1918). Холст, масло. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Interiör med kvinnlig figur (1918). Olja på duk,182 х 260cm. A. N. Radisjtjev-museet för konst, Saratov
Интерьер с женской фигурой (1918). Холст, масло, 182 х 260 см. Саратовский государственный художественный музей имени А. Н. Радищева
24. St. Georg dödar draken (1918). Gouache på papper, 24,1 x 20,6 cm.
Св. Георгий убивает дракона (1918). Бумага, гуашь, 24,1 x 20,6 см.
25. Krim. Livadia (ca. 1920). Olja på duk.
Крым. Ливадия (ок. 1920). холст, масло.
26. Septembermorgon på Artek (1926). Olja på duk.
Сентябрьское утро в Артеке (1926).  холст, масло.
27. Dam i blått. Porträtt av Z. D. R. (1927). Olja på duk, 132×184 cm.
Дама в голубом. Портрет З. Д. Р. (1927). Холст, масло, 132×184 см.
28. Pionjärska med horn (1933). Olja på duk, 92 х 92 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Пионерка с горном (1933). Холст, масло, 92 х 92 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
29. Sovjetiska bröd (1936). Volsk Hembygdsmuseum.
Советские хлебы (1936). Вольский краеведческий музей

Kan man dela in mänskligheten i spiritualister och sensualister? Eller åtminstone placera dem på en skala mellan dessa båda ytterligheter, sinnet och anden?

Beträffande rysk kultur har av hävd såväl ryska som utländska sakkunniga lagt tonvikt vid anden. Ingenting mäter sig med den ryska själen. Gärna i en anda av trotsig fatalism: när allt urartar till våld, havererar och blir till mos, då blomstrar den ryska själen. Ja blomstrar desto intensivare, i denna jordmån, de vidrigaste tänkbara världsliga omständigheter.

En del av det sovjetiska projektets ideologi var en reaktion mot denna sägenomsusade ”ryska själens anarki”. Själva den ryska ideologiska etatismen, från Peter den store och framåt, var en reaktion mot den, med Tyskland och Frankrike som ledstjärnor. Wirklichkeitraison. Vilket tyvärr i den ryska jordmånen ofta urartade till byråkrati.

*

Vad gäller ryska bildkonstnärer har vi sett framstående andens män: Nesterov, Vrubel, Petrov-Vodkin och förstås ikonmålarna. Lika påtaglig som andligheten i det ryska måleriet visar sig dock den offensiva sinnligheten vara: Kustodiev, Serebrjakova, Samochvalov. Till detta läger hör Ilja Ivanovitj Masjkov (1881–1944),  som knappt ägde ett uns av andligt intresse, utom kanske musik (5). Han levde – uppenbart – för färg, form, dukade bord och kvinnor. Han gifte sig tre gånger.

Socialt var Masjkov avantgarde, medlem av modernistgruppen Ruter knekt som under 1910-talet samlade centrala postimpressionister, bl.a. Lentulov och bröderna Burljuk. Utåtriktad, frigjord, à jour och högt begåvad var han dock inte konstnärligt djärv, utan efter en impressionistisk start (1), och vid sidan av några mindre lyckade fauvistiska-naivistiska försök (9), höll han sig till en generisk Cézanne-influerad postimpressionism – ibland räknas tydligen en del av hans verk till neoprimitivismen. Det goda livet var honom sannolikt kärare än den goda konsten, och han utvecklas inte inom ramarna för sitt personliga uttryck; efter en kreativ explosion under första halvan av 1910-talet verkar han närmast tröttna. Det kan kanske delvis skyllas på att kulturklimatet under bolsjevikerna inte passade honom, fastän de tidiga åren anses ha varit en guldålder för avantgardismen. Masjkov var dock inte avantgardist i själ och hjärta. Han övergår i alla händelser på 20-talet till konventionellt gångbara landskap, genrebilder och stilleben, ”brödmåleri”*, ofta i helt livlösa vändningar, men med några anmärkningsvärda undantag (27, 28). Han fick 1928 den Ryska federativa sovjetrepublikens förtjänstmedalj för konstnärer. Han engagerar sig på 30-talet i hembygden, kosackbyn Michajlovskaja-på-Don nära Volgograd.

* Kanske var de hemska brödstilleben han gjorde (29) avsedda som resignerat ironiska blinkningar: chlebnyj betyder även på ryska ”inkomstbringande”.

*

Är konsten ett kall eller ett yrke? Övertygelse eller levebröd? I det senare fallet, när man har att försörja sig och sin familj med de färdigheter som står en till buds, är det kanske till en viss gräns legitimt att göra det ens faktiska och potentiella uppdragsgivare önskar, om det så råkar vara dussinlandskap eller ännu värre, regelbundna politiska självdeklarationer inom ramarna för ett gängse propagandanarrativ. Men det blir tröttande för den vars egentliga intressen ligger annorstädes, och den kreativa glöden falnar.

Sovjetunionens propagandanarrativ, åtminstone det man ser i konsten, verkar huvudsakligen ha varit av positiv art: se så bra vi är. Se Sovjetunionens idrottsmän och -kvinnor, se Framsteget, se  vårt vackra fosterland. Ungdomen är vår framtid. Våra hjältar vann det fosterländska kriget. En kritisk blick ser lätt igenom det.

Ett negativt propagandanarrativ: hör hur ond fienden är, hur hemsk den främmande staten och statsmannen, är lättare att övertyga den skeptiske om. Att ens egna makthavare är bra, dvs. bättre än den utpekade fienden, är här bara implicit, och den smarte behöver inte känna sig patriotiskt pinsam i sin tro på det.

Kuzma Petrov-Vodkin 1904–1916

 

10191511   10191302  603L13114_76VH2_13
gal229_144    75
46  1224943710007     portrait-of-a-p-petrovoy-vodkin-artist-s-mother-19098
son9   gal229_3310  58959302_ZHenschina_v_hitone11  grekiskpannå12  259313
 the-expulsion-from-paradise-1911-oil-on-canvas-kuzma-sergeevich-petrov-vodkin14 60-b15
1416  original17  mat18
flickorvidvolga19   92720
1. Epitaf (1904). Akvarell på papper.
Эпитаф (1904). Бумага, акварель
2. Sittande pojke (1906). Blandad teknik på papper.
Сидящий мальчик (1906). Бумага, смешанная техника.
3. Porträtt av afrikansk pojke (1907). Olja på duk, 48 х 36,5 cm.
Портрет африканского мальчика (1907). Холст, масло, 48 х 36,5 см.
4. Algerisk kvinna (1907). Akvarell på papper.
Алжирская женщина (1907). Бумага, акварель.
5. Strand (1908). Olja på duk, 49 x 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Берег (1908). Холст, масло, 49 x 37 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Sittande akt (Studie för tavlan ”Häxor”?) (1908). Kolstift, gult papper på kartong, 61,3 х 46,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Сидящая натурщица (Этюд к картине ”Колдуньи”?) (1908). Желтоватая бумага на картоне, уголь, 61,3 х 46,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Vy mot Musée de Cluny i Paris (1908). Olja på duk.
Вид музея Клюни в Париже (1908). Холст, масло.
8. Porträtt av A. P. Petrova-Vodkina, konstnärens mor (1909). Olja på duk, 48 x 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет А. П. Петровой-Водкиной, матери художника (1909). Холст, масло, 48 x 37 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Dröm (1910). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Сон (1910). Масло, холст. Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Man i chiton (studie för tavlan ”Grekisk pannå”) (1910). Blandad teknik på papper.
Мужчина в хитоне (Этюд к картине ”Греческое панно”) (1910). Бумага, смешанная техника
11. Kvinna i chiton (studie för tavlan ”Grekisk pannå”) (1910). Blandad teknik på papper.
Женщина в хитоне (Этюд к картине ”Греческое панно”) (1910). Бумага, смешанная техника.
12. Grekisk pannå (studie) (1910). Blandad teknik på papper.
Греческое панно (Этюд) (1910). Бумага, смешанная техника.
13. Lekande pojkar (1911). Olja på duk, 123 x 157 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Играющие мальчики (1911). Холст, масло, 123 x 157 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
14. Fördrivningen från paradiset (1911). Olja på duk.
Изгнание из Рая (1911). Холст, масло.
15. Röd häst badar (1912). Olja på duk, 160 х 186 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Купание красного коня (1912). Холст, масло, 160 х 186 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
16. Pojkhuvud (1913). Olja på duk, 80 х 64 cm. Statens konstgalleri, Perm.
Голова мальчика (1913). Холст, масло, 80 х 64 см. Пермская государственная художественная галерея
17. Porträtt av M. F. Petrova-Vodkina (1913). Olja på duk, 67,5 x 58 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет М.Ф.Петровой-Водкиной (1913). Холст, масло, 67,5 x 58 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
18. Moder (1915). Olja på duk, 107 x 98,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Мать (1915). Холст, масло, 107 x 98,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
19. Flickor vid Volga (1915). Olja på duk, 96 х 120 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Девушки на Волге (1915). Холст, масло, 96 х 120 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
20. I eldlinjen (1916). Olja på duk, 196 x 275 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
На линии огня (1916). Холст, масло, 196 x 275 см. Русский музей, Санкт-Петербург.

Där Larionov klagade – för övrigt i efterföljd av Picasso och andra samtida västeuropeer – över ”det greko-romerska bigotteriet”, såg andra modernister det klassiskt antika paradigmet som en ännu solbelyst klippa vid stranden av ett mörknande hav. Petrov-Vodkins arbeten från 00- och 10-talen är så utpräglat klassicerande att man i det kulturklimat som rådde i Ryssland i början av 1900-talet misstänker en retrograd hållning. Han tillhör inte det akademiska etablissemanget: han producerar kyrkomåleri som förkastas av uppdragsgivaren för sin oortodoxa radikalitet, parodierar Matisse (13) och väcker anstöt i etablissemanget med sin ”Dröm” (9), men hans huvudsakliga produktion framstår mer som ”inre” opposition mot antikfientligheten i vissa modernistströmningar än som bildstormande mot den akademiska realismen. Den senare – slarvigt benämnd stalinistiska– offentliga vändningen mot klassicism och realism passade honom väl; till skillnad från flera andra tidiga modernister kommer han att växa som målare under 20- och 30-talen.

För all sin klassiska form rubriceras Petrov-Vodkins målerier ofta som symbolistiska – ett begrepp jag har klagat över – som om poängen låg i det som var utanför eller bakom bilden, att bilderna betyder, inte föreställer någonting. Han ska ha haft samröre med symbolistgruppen Den blå rosen. Trots det klassiskt skulpturala formspråket– som av filosofiskt bevandrade konsthistoriker betraktas som antimetafysiskt– ligger det kanske en del sanning i den ”symbolistiska” etiketten. En metafysisk oro vilar över bilderna, till skillnad från den utpräglat materialistiska klassicismen hos en Serebrjakova eller Petrov-Vodkins egen elev Samochvalov.

Några de intressantaste tidiga arbetena jag hittar är skisser och utkast (6, 10–12); jag kan däremot inte i.s.s. finna reproduktioner av de färdiga tavlorna ”Häxor” och ”Grekisk pannå”.

Marc Chagall 1907–1916

urlsaladedibujopequeno2
Marc Chagall - Russian Wedding, 1909birth-19104
slaktare1436255865_1911-marc-chagall-moi-et-le-village-huile-sur-toile-192-a-1514-cm-new-york-simon-guggenheimbride-with-a-fan7
jewish-wedding snus9
homage-to-apollinaire-191210  paris11
self-portrait-191412   the-smolensk-newspaper-191413
parikmacherskaja14  lezjasjtjajaobnazjennaja15
vue de la fenêtre_chagall16  krig17
strawberries-bella-and-ida-at-the-table-191618  Marc Chagall - Bella et Ida a la fenetre (1916)19 rebjonka20
1. Flicka på soffa (Marjaska) (1907). Olja på duk, 72 x 92,5 cm.
Девочка на софе (Марьяска) (1907). Холст, масло, 72 x 92,5 см.
2. Liten salong (1908). Olja på papper, 22,5 x 29 cm.
Маленькая гостиная (1908). бумага, масло, 22,5 x 29 см.
3. Ryskt bröllop (1909). Olja på duk, 68 x 97 cm. Stiftelsen E. G. Bührle-samlingen, Zürich.
Русская свадьба (1909). Холст, масло, 68 x 97 см. Собрание фонда Эмиля Бюрле, Цюрих.
4. Födsel (1910). Olja på duk, 65 x 89,5 cm. Kunsthaus Zürich.
Рождение (1910). Холст, масло, 65 x 89,5 см. Музей Кунстхауса, Цюрих.
5. Slaktare (1910). Gouache på papper, 34 x 24 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Мясник (1910). гуашь, бумага, 34 x 24 см. Третьяковская галерея, Москва.
6. Jag och byn (1911). Olja på duk, 191 x 150,5 cm. Museum för modern konst, moskva.
Я и деревня (1911). Холст, масло, 191 x 150,5 см. Музей современного искусства, Москва.
7. Brud med solfjäder (1911). Olja på duk.
Невеста с веером (1911). Холст, масло.
8. Judiskt bröllop (ca. 1912). Tusch på papper, 20,5 x 30 cm.
Еврейская свадьба (ок.1912). Тушь, бумага, 20,5 x 30 см.
9. En pris snus (1912). Olja på duk, 128 x 90 cm.
Понюшка табака (1912). Холст, масло, 128 x 90 см.
10. Tillägnas Apollinaire (1912). Olja på duk, 200 x 189,9 cm. Van Abbemuseum, Eindhoven.
Посвящается Аполлинеру (1912). Холст, масло, 200 x 189,9 см. Музей современного искусства Van Abbe, Эйндховен.
11. Paris genom fönstret (1913). Olja på duk, 135,8 x 141,4 cm. Guggenheim-museet, New York.
Париж через окно (1913). Холст, масло, 135,8 x 141,4 см. Музей Соломона Р. Гуггенхайма, Нью-Йорк.
12. Självporträtt (1914). Olja på papper, 30 x 26,5 cm. Philadelphia Museum of Art.
Автопортрет (1914). бумага, масло, 30 x 26,5 см. Художественный музей Филадельфии.
13. Tidningen ”Smolensk” (1914). Olja på duk, 38 x 50,5 cm. Philadelphia Museum of Art.
Газета Смоленск (1914). Холст, масло, 38 x 50,5 см. Художественный музей Филадельфии.
14. Hårvårdssalong (1914). Gouache, olja och blyerts på kartong, 49,3 х 37,2 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Парикмахерская (1914). Картон, гуашь, масло, графитный карандаш, 49,3 х 37,2 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. Liggande akt (1914). Olja på kartong, 36,8 x 50,2 cm.
Лежащая обнаженная (1914). Картон, масло, 36,8 x 50,2 см.
16. Fönster i sommarstugan (1915). Gouache och olja på kartong, 100,2 х 80,3 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Окно на даче (1915). Картон, гуашь, масло, 100,2 х 80,3 см. Третьяковская галерея, Москва.
17. Krig (1915). Tusch på papper, 22 x 18 cm. Kovalenko-museet för konst, Krasnodar.
Война (1915). Бумага, тушь, 22 x 18 см.  Краснодарский краевой художественный музей имени Ф.А. Коваленко.
18. Jordgubbar. Bella och Ida vid bordet (1916). Olja på duk, 45 x 59 cm.
Клубника. Белла и Ида за столом (1916). Холст, масло, 45 x 59 см.
19. Bella och Ida vid fönstret (1916). Olja på duk, 56 x 45 cm.
Белла и Ида у окна (1916). Холст, масло, 56 x 45 см.
20. Småbarnsbad (1916). Tempera på papper, 53 x 44 cm. Statens museum för konst och arkitektur i Pskov.
Купание ребенка (1916). Бумага, темпера, 53 x 44 см. Псковский государственный объединенный историко-архитектурный и художественный музей-заповедник

Marc Chagall (1887–1985) föddes (som Sjagal eller Sjagalov, en rysk variant av det judiska namnet Segal) och växte upp i en by utanför Vitebsk. Han studerade och verkade som konstnär i St. Petersburg från 1906, flyttade 1910 till Paris, 1914 tillbaka till Ryssland (Petrograd och Vitebsk), gifte sig med Bella Rosenfeld och fick dottern Ida (nr. 18–20). Kriget verkar han ha undvikit (jfr. nr. 17) och revolutionen behandlade honom väl; han blev 1918 kommissarie för de sköna konsterna i Vitebsk och förestod där en ny konstskola. Han utmanövrerades emellertid snart av den ambitiöse Malevitj, flyttade till Moskva men återvände 1923 till Frankrike och lämnade så den ryska konsthistorien.

Den östeuropeiska judenheten och judendomen är framträdande motiv i Chagalls konst, samt drömska föreställningar om hembygden. Till skillnad från Malevitj och andra är han inte egentligen avantgardismens eller den radikala eller progressiva konstsynens man, men Picasso hävdade att han efter Matisse var den ende ”som förstår vad färg betyder”.

Kubofuturism (1912–1916)

Kubismen är väl ett märkligt fenomen. Ett alldeles partikulärt manér, en folie à deux framspånad i en verkstad av Picasso och Bracque tävlande med varandra i djärvhet och originalitet, som blev till en internationell konststil.  Svenska Wikipedia erbjuder i.s.s. en koncis, saklig och informativ artikel om dess tidiga historia:

De första verkligt kubistiska verken är de där föremål, landskap och människor framställs som flersidiga (eller mångfacetterade), hårda kroppar. Cézannes sena verk fungerade som en katalysator för detta måleri och blev bekanta för kubisterna genom den viktiga utställning av hans verk som ordnades efter hans död 1906. Hans råd till Émile Bernard att behandla naturen med hjälp av ”cylindern, cirkeln och konen” togs som en förevändning för de kubistiska experimenten. […] Braque och Picasso övergick därefter till en mer tvådimensionell abstrakt form, där själva det övergripande mönstret fick större betydelse, och där motivet helt eller delvis är omöjligt att urskilja, s.k. hermetisk kubism. Det råder dock viss begreppsförvirring kring denna fas, då vissa konstvetare kallar den för ”analytisk”, eftersom Picasso och Braque tycks analysera, sönderdela, motivet i små geometriska former, ibland till oigenkännlighet. Färgen var under denna period nästan helt borta från deras verk, vilka i huvudsak var monokroma i grå, blå, bruna och vita toner. I kubismens slutliga fas, kallad den ”syntetiska” på grund av kombinationen av abstrakta former med verkliga material, återvände färgen.

Enligt en fiktion var det kubistiskt målade objektet ett slags tredimensionell representation, ”analytiskt” framställd. Den intellektuelle Malevitj menade sig t.ex. kunna skildra ”flimrandets princip” (nr. 2 nedan). Jag vet inte om Picasso och Braque någonsin tog detta på allvar i praktiken. De flesta ryska målare under den första halvan av 1910-talet, eklektiskt förenande kubismen med andra modernistiska influenser till något som i Ryssland kom att kallas för kubofuturism, verkar använda manérets geometriskt enkla former och tydligt avgränsade ytor, markerade linjer, typografiska element och symboliska hastighetsmarkörer (futurism), huvudsakligen för dekorativ effekt.

Man kan jämföra med Novgorod-skolan inom ikonmåleriet. Kanske var kubismen en återvändo till medeltidens stil.

the-reaper-on-red-19131   the-knifegrinder-19122   6854407108_ca45e987853
Alexander_Archipenko,_1912,_Femme_Marchante_(Woman_Walking)._Reproduced_in_Archipenko-Album,_19214    Alexander_Archipenko,_1913,_Recherche_de_plastique,_1913._Erster_Deutscher_Herbstsalon,_Berlin,_1913,_postcard5
Natalia_Goncharova,_1913,_The_Cyclist,_oil_on_canvas,_78_x_105_cm,_The_Russian_Museum,_St.Petersburg6   rossine7
altman_klockmakare8   kljun9Popova_Philosopher10
victory-battle-191411   00004012
213  14   fire-in-kiev-191615
1. Kazimir Malevitj, Slåtterkarl (1912). Olja på duk, 113 x 66 cm. Statens museum för konst, Nizjnij Novgorod.
Казимир Малевич, Косарь (1912). Холст, масло, 113 x 66 см. Нижегородский художественный музей.
2. Kazimir Malevitj, Skärslipare (flimrandets princip) (1912). Olja på duk, 79,5 x 79,5 cm. Konstgalleriet vid Yale University, New Haven, Connecticut.
Казимир Малевич, Точильщик (Принцип мелькания) (1912). Холст, масло, 79,5 x 79,5 см. Художественная галерея Йельского университета, Нью-Хейвен (Коннектикут)
3. Aleksandra Aleksandrovna Ekster (1882–1949), Kubistisk akt (1912). Olja på duk, 149 x 108,9 cm. Museum of Modern Art, New York.
Александра Александровна Экстер (1882–1949), Кубическая обнаженная (1912). Холст, масло, 149 x 108,9 см. Музей современного искусства, Нью-Йорк.
4. Aleksandr Porfirjevitj Archipenko (1887–1964), Gående kvinna (1912).
Александр Порфирьевич Архипенко (1887–1964), Ходящая (1912).

Den kubistiska och kubistinfluerade skulpturen är också eminent dekorativ, mer tacksam som inredningsobjekt i det moderna arbetarhemmet än exempelvis barock skulptur eller Rodin. Abstraktionen och stiliseringen får objektet att smälta in bland de enkla, funktionella Ikea-möblerna.

5. Aleksandr Archipenko, Plastisk studie (1913).
Александр Архипенко, Пластический этюд (1913).
6. Natalja Gontjarova, Cyklist (1913). Olja på duk, 78 x 105 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Наталья Гончарова, Велосипедист (1913). Холст, масло, 78 x 105 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Vladimir Davidovitj Baranov-Rossine (1888–1944), Capriccio Musicale (Circus) (1913). Olja och blyertspenna på duk, 130,4 x 163,1 cm. Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Smithsonian Institution, Washington.
Владимир Давидович Баранов-Россине (1888–1944), Capriccio Musicale (цирк). Холст, масло, карандаш, 130,4 x 163,1 см. Музей и сад скульптур Хиршхорна, Смитсоновский институт, Вашингтон.
8. Natan Isajevitj Altman (1889–1970), Der Zeigermacher (urmakare) (1914). Olja på duk, 59 x 49 cm.
Натан Исаевич Альтман (1889–1970), Der Zeigermacher (часовщик) (1914). Холст, масло, 59 x 49 см.

Zeigermacher (Zigermacher?) sägs vara jiddisch för urmakare eller kanske rättare urreparatör. Egentligen ska det väl betyda en som tillverkar klockans visare.

9. Ivan Vasiljevitj Kljun (1873–1943), Självporträtt med såg (1914). Olja på duk, 71 х 62 cm. Boris Kustodiev-museet för konst, Astrachan.
Иван Васильевич Клюн (1873–1943), Автопортрет с пилой (1914). Холст, масло, 71 х 62 см.  Художественный музей имени Б. М. Кустодиева, Астрахань.
10. Ljubov Sergejevna Popova (1889–1924), Porträtt av filosof (1915). Ryska museet, St. Petersburg.
Любовь Сергеевна Попова (1889–1924), Портрет философа (1915). Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Aristarch Vasiljevitj Lentulov (1882–1943), Segerrikt slag (1914). Olja på duk.
Аристарх Васильевич Лентулов (1882–1943), Победный бой (1914). Холст, масло.

Lentulov är helt ogenerat dekorativ, hans ”kubism” mer art noveau än futurism, närmare Klimt än Bracque. Liksom Malevitj deltog han i krigsansträngningarna med beredskapskonst under krigets första år. Den segerrike generalen här verkar föreställa storfurst Nikolaj Nikolajevitj d.y.

nicholasnicholaievitch12

12. Aristarch Lentulov, Nizjnij Novgorod (1915). Olja och brons på duk, 107,5 x 125 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Аристарх Лентулов, Нижний Новгород (1915). Холст, масло, бронза, 107,5 x 125 см. Третьяковская галерея, Москва.
13. Aristarch Lentulov, Självporträtt (1915). Olja på duk, 104 x 142 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Аристарх Лентулов, Автопортрет (1915). Холст, масло, 104 x 142 см. Третьяковская галерея, Москва.
14. Michail Larionov, Porträtt av Natalja Gontjarova (1915). Gouache, tempera och kollage på kartong, 99 x 85 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Михаил Ларионов, Портрет Н. С. Гончаровой (1915). Картон, гуашь, темпера, коллаж. 99 × 85 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. Aleksandr Konstantinovitj Bogomazov (1880–1930), Brand i Kiev (1916). Kolstift på papper, 27 х 32 cm. Nationalgalleriet i Ukraina, Kiev.
Александр Константинович Богомазов (1880–1930), Пожар в Киеве (1916). Бумага, уголь, 27 х 32 см. Национальный художественный музей Украины, Киев.

Mstislav Dobuzjinskij

61 492 domik-v-peterburge-19053514 535

546 dobuzhinsky3-artfond7578 93982988_289 2610 6011 6212 319a8ce46e3213 4214 61154416 8217

avtoportret-191018 3019 dobuzhinsky2-artfond20 14688842983_6368dab659_o21

1. Vid kompanierna. Vinter i staden (1904). Blyvitt, blyerts, akvarell på papper, 20,8 х 17,9 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
В ротах. Зима в городе (1904). Бумага, акварель, белила, графитный карандаш 20,8 х 17,9 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург
2. Stad (1904). Pastell, papper, 40 х 33,5 cm. Vasnetsov-museet, Kirov. Город (1904). Бумага, пастель, 40 х 33,5 см.
Кировский областной музей имени В. М. и А.М. Васнецовых, Киров
3. Hus i Petersburg (1905). Gouache och pastell på papper, 37 х 48,9 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Домик в Петербурге (1905). Бумага, гуашь, пастель, 37 х 48,9 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
4. Hus i St. Petersburg (1905). Pastell, gouache, papper på kartong, 37 х 49 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Домик в Санкт-Петербурге (1905). Пастель, гуашь, бумага на картоне, 37 х 49 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Gård i staden (1905). Akvarell, blyvitt, tusch, fjäderpenna, 29 х 33,5 cm. Садик в городе (1905).
Картон, акварель, белила, тушь, перо 29 х 33,5 см.
6. Man i glasögon (Porträtt av konstkritikern och poeten Konstantin Sunnerberg) (1905). Blystift, akvarell, papper på kartong, 63,3 х 99,6 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Человек в очках (Портрет художественного критика и поэта Константина Суннерберга) (1905). Уголь, акварель, бумага на картоне, 63,3 х 99,6 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
7. Oktoberidyll (1905). Litografi.
Октябрьская идиллия (1905). Литография.
8. Glasmästargatan i Vilnius (1906). Krita och akvarell på papper, 29,5 х 35,3 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Улица стекольщиков в Вильно (1906). Карандаш, акварель, бумага, 29,5 х 35,3 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
9. Tiltogatan i gamla Vilnius (1906). Olja på duk, 50 х 52 cm. Litauiska konstmuseet, Vilnius.
Улица Тилто в старом Вильно (1906). Холст, масло 50 х 52 см. Литовский художественный музей, Вильнюс.
10. Omnibus i Vilnius (1906–1907). Pastell, svartkrita, akvarell, gouache på papper, 53 х 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Омнибус в Вильно (1906–1907). Бумага, пастель, итальянский карандаш, акварель, гуашь, 53 х 37 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Vilnius. Basar vid vägg (1907). Akvarell, gouache och krita på papper, 29,7 х 39 cm. M. K. Čiurlionis-museet för konst, Kaunas.
Вильно. Базар у стены (1907). Бумага, акварель, гуашь, карандаш, 29,7 х 39 см. Государственный художественный музей имени М. К. Чюрлёниса, Каунас
12. Vilnius. Gammal mur (1907). Akvarell, gouache, blyvitt, krita på papper, 31,1 х 23,4 cm. M. K. Čiurlionis-museet för konst, Kaunas.
Вильно. Старая стена (1907). Бумага, акварель, гуашь, белила, карандаш 31,1 х 23,4 см. Государственный художественный музей имени М. К. Чюрлёниса, Каунас.
13. Katedraltorget i Vilnius (1907). Akvarell, papperpå kartong, 32 x 44 cm.
Кафедральная площадь в Вильно (1907). Бумага на картоне, акварель, 32 x 44 см.
14. Provinsen på 1830-talet (1907). Akvarell, krita, blyvitt på kartong, 60 х 83,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Провинция 1830-х годов (1907). Картон, карандаш, акварель, белила 60 х 83,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
15. Stadens figurer (stadens grimaser) (1908). Akvarell, gouache på papper, 29,2 х 22 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Городские типы (Гримасы города) (1908). Акварель, гуашь, бумага, 29,2 х 22 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
16. Blå salongen. Skiss för dekor och mise-en-scène till I. S. Turgenjevs komedi En månad på landet (1909). Gouache, akvarell och krita på papper, 32,4 х 51,5 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Синяя гостиная. Эскиз декораций и мизансцены к комедии И. С. Тургенева «Месяц в деревне» (1909). Гуашь, акварель, карандаш, бумага 32,4 х 51,5 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
17. Ljusblå salongen. Skiss för dekor till första akten av I. Turgenjevs En månad på landet (1909). Gouache, akvarell och krita på papper, 36,5 х 62 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Голубая гостиная. Эскиз декорации к первому акту ”Месяца в деревне” И. Тургенева (1909). Акварель, гуашь, карандаш, бумага на картоне 36,5 х 62 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
18. Självporträtt (1910). Gouache, akvarell.
Автопортрет (1910). Гуашь, акварель.
19. Petersburg (1914). Olja på duk, 75,5 х 59,2 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Петербург (1914). Холст, масло 75,5 х 59,2 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
20. Vitevsk (1919). Akvarell på papper, 47 х 57,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Витебск (1919). Бумага, акварель, 47 х 57,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
21. Ur livet i Petrograd 1920 (1920). Gouache och akvarell på papper, 49,5 x 33,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Из жизни Петрограда в 1920 году (1920). гуашь, акварель, бумага, 49,5 x 33,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.

Mstislav Valerianovitj Dobuzjinskij (1875–1957) var en originell belle epoque-konstnär med litauiska anor, tillhörande Mir iskusstva-kretsen. Dobuzjinskij sticker ut i sitt mondäna Petersburg-sällskap och att betrakta ”den sköna epoken” genom hans ögon har en tillnyktrande effekt. Mir iskusstvas stadsbilder, parklandskap och interiörer var enligt schablonen glamorösa, aristokratiska, ironiska, humoristiska, estetiskt lätt reaktionära, med 1700-talet som urbant ideal och ofta historiskt motiv. Dobuzjinskijs blick fångar i kontrast den samtida, kommersiella och industriella stad som nu tar form, och dess fattiga mer än dess rika kvarter. Blicken är inte humoristisk eller ironisk utan tungt melankolisk. Den intresserar sig inte heller för det arbetande folkets industri utan för själva det framväxande industrilandskapet, dess ödslighet och kalla estetik snarare än dess nyhet och beskäftiga energi. Industribyggnationen ställs gärna i konstrast till den äldre bebyggelsen, men inte heller denna sentimentaliseras eller idealiseras. Dobuzjinskij illustrerade bokutgåvor av Dostojevskij och Turgenjev, men många av hans målningar ser närmast ut som bilder av Franz Kafkas främmandegjorda, på glans mattade och mening tömda gamla europeiska stad. Gud är lika frånvarande som solen. Förutom Petersburg har Dobuzjinskij särskilt koncentrerat sig på Litauens huvudstad Vilnius. Dobuzjinskij arbetade med media som pastellkrita, akvarell och gouache hellre än i olja, i vilket han följer en tendens bland de tidiga miriskusniki, i likhet med vilka han också arbetade han mycket för teatern (16–17).