Kategoriarkiv: neoprimitivism

Pavel Filonov

st-catherine-19101    huvuden2
ryttare3  påsk4
adamocheva5    Пир-королей.-19136
vidbordet7    tillbedjandet8
skepp9   familj10
311  war-with-germany-191512
  filonov513  universal-flowering-191614
   vit15   revolution16
sista17  
loshadi18
    vår19  imperialism20
 two-heads-192521  universum22
jorden23  goelro24
udarniki25  stalin26
tvåmän27  pavel-filonov-faces-on-an-icon-e127413752829428
1. Ikon av S:ta Katarina (1908—1910). Tempera på duk, 27 x 18 cm.  7 dec.
Икона святой Екатерины (1908—1910). Темпера на холсте,27 x 18 см.
2. Huvuden (1910). Olja på kartong, 28,5 x 47,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Головы (1910). Масло на картоне, 28,5 x 47,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
3. Ryttare (1911). Olja på duk.
Всадники (1911). Холст, масло.
4. Påsk (1912—1913).
Пасха Филонов (1912—1913).
5. Man och kvinna (Adam och Eva) (1912—13). Akvarell, tusch och bläck på papper, 31 x 23,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Мужчина и женщина (Адам и Ева) (1912—1913). Акварель,тушь, перо, кисть на бумаге. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Konungars fest (1912—1913). Olja på duk, 175 x 215 cm. см.Ryska museet, St. Petersburg.
Пир королей (1912—1913). Масло на холсте, 175 x 215 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Till bords (1912—1913). Olja på duk, 127 x 142 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
За столом (1912—1913). Холст, масло, 127 x 142 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
8. Konungarnas tillbedjan (1913). Gouache och blystift på pannå, 45,7 х 34,9 cm.
Поклонение волхвов филонов (1913). Дерево, карандаш, гуашь, 45,7 х 34,9 см.
9. Komposition: skepp (1913—1915). Olja på duk, 117 х 154 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Композиция. Корабли (1913—1915). Холст, масло, 117 х 154 см. Государственная Третьяковская галерея
10. Bondefamilj (Den heliga familjen) (1914). Olja på duk,159 x 126 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Крестьянская семья (Святое Семейство) (1914). Холст, масло, 159 x 126 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Sällskap av tre till bords (1914—1915). Olja på duk, 98 x 101 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Компания из 3-х человек за столом (1914—1915). Масло на холсте, 98 x 101 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
12. Krig med Tyskland (1914—1915). Olja på duk, 176 x 156,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Война с Германией (1914—1915). Масло на холсте, 176 x 156,3 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13. Porträtt av Jevdokia Glebova (Filonovs syster) (1915). Olja på duk,117 x 152,5 cm cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет Евдокии Глебовой (сестра художника) (1915). Масло на холсте, 117 x 152,5 сm. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
14. Blommor av världens blomstring (1916). Olja på duk,154,5 x 117 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Цветы мирового процветания (1916). Масло на холсте,154,5 x 117 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
15. Vit målning (1919). Olja på duk, 72 x 89 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Белая картина (1919). Масло на холсте,72 x 89 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
16. Formel för revolution (1920). Akvarell på papper, 73 x 84,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Формула революции (1920). Акварель на бумаге, 73 x 84,3 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
17. Den sista måltiden (1920). Akvarell och tusch på papper,16 x 49,1 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Последний ужин (1920). Акварель, тушь, кисть на бумаге,16 x 49,1  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
18. Hästar (1924—1925). Akvarell, tusch och bläckpenna på papper, 5,6 x 13,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Лошади (1924—1925). Акварель, тушь, перо на бумаге, 5,6 x 13,5  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
19. Formel för vår (1925). Ryska museet, St. Petersburg.
Формула весны (1925). Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
20. Formel för imperialism, eller Formel för Nikolaj II (1925). Restaurerad version, 69,5 x 38,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Формула Империализма, или Формула Николая II (1925). Реставрированная, 69,5 x 38,5  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
21. Två huvuden (1925). Olja på papper, 58 x 54 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Две головы (1925). Масло на бумаге, 58 x 54  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
22. Formel för universum (1920—1928). Akvarell, tusch och bläckpenna på papper, 21,6 x 24,7 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Формула Вселенной (1920—1928). Акварель, тушь, перо на бумаге, 21,6 x 24,7 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Jorden i rymden (sent 20-tal). Akvarell på papper, 23 х 14,5 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Земля в пространстве. Конец 1920-х Бумага, акварель, 23 х 14,5 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
24. GOELRO (1931). Ryska museet, St. Petersburg.
ГОЭЛРО (1931). Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
25. Udarniker (1935). Olja på duk, 72 x 82 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Ударники (1935). Холст, масло. 72 x 82 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
26. Porträtt av J. V. Stalin (1936). Olja på duk, 99 x 67 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет И. В. Сталина (1936). Холст, масло, 99 x 67 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
27. Två manliga figurer (1938). Olja på papper, 82 x 69 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Две мужские фигуры (1938). Масло на бумаге, 82 x 69  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
28. Ansikten (Anleten på ikoner) (1940). Olja på papper, 56 x 64 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Лица (Лики на иконах) (1940). Бумага, масло, 56 x 64 см.  Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.

Pavel Nikolajevitj Filonov (1883–1941) hör till de andens mästare vi i föregående inlägg ställde i konstrast till sinnenas mästare. Där rayonismen gick i implicit kritisk dialog med kubismen, var han explicit: han företrädde något han kallade analytisk konst, som han menade var en anti-kubism. Den analytiska konsten, även kallad analytisk realism, var nämligen transcendent till sin natur och skildrade tingens inre, andliga verklighet, deras odödliga själ, enligt manifestet Skapade bilder, utgivet 1914 av ”Målarnas och tecknarnas intima verkstad”, en liten gruppering bestående av bl.a. Filonov och den georgiske målaren David Kakabadze (Filonov et al.*; se Karg* s. 54 och tyska Wikipedia).

Detta ledde till ett motivschema eller visuell filosofi Filonov kallade för Världens blomstring (5–12, 14–15, 19–25?), som han sedermera kom att identifiera med den proletära revolutionen, omsider i mer materialistiska tongångar.

Filonov höll till skillnad från mer opportunistiska målare envist fast vid sin personliga stil under den senare sovjetiska perioden, men emellanåt målade han klassicistiskt eller naturalistiskt (13, 26). Han målar explicit och implicit bibliska och kristna motiv under hela sin verksamhet (1, 4, 5, 8, 10, 11, 16, 28).  Han svalt ihjäl under belägringen av Leningrad.

Annonser

Ilja Masjkov

portrait-of-a-girl-19041   begonior2   pojke3
vinogradova4   kontjalovskij5
fisk6   stilleben7
stadsbild8   självporträtt9   systrar10
blommor11   novodevitji12   cypress13
damistol14  ryskvenus15
lake-geneva-191416 stilleben217   akt18
fisk219  Ilya+Mashkovportrait-of-the-artist-a-milman-191720   1280px-Нацюрморт_з_чарапамі21
akt222  interiör23 georg24
Krim25  krim226
dama27  devusjka28  bröd29
1. Porträtt av flicka (1903–1904). Olja på duk, 100 х 112 cm.
Портрет девочки (1903–1904). Холст, масло, 100 х 112 см.
2. Begonior (1909). Olja på duk, 116 x 97 cm.
Бегонии (1909). холст, масло, 116 x 97 см.
3. Porträtt av pojke med dekorerad skjorta (1909). Olja på duk, 119,5 x 80 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет мальчика в расписной рубашке (1909). Холст, масло. 119,5 x 80 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Porträtt av V. P. Vinogradova (1909). Olja på duk,144 х 128cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет В. П. Виноградовой (1909). Холст, масло, 144 х 128 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Självporträtt och porträtt av Pjotr Kontjalovskij (1910). Olja på duk,208 х 270 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Автопортрет и портрет Петра Кончаловского (1910). Холст, масло, 208 х 270 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Stilleben. Fiskar (1910). Olja på duk, 88 x 138 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт. Рыбы (1910). Холст, масло, 88 x 138 см. Национальная картинная галерея Армении, Ереван.
7. Stilleben. Fruktfat (1910). Olja på duk, 80,7 x 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Натюрморт. Фрукты на блюде (1910). Холст, масло, 80,7 x 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
8. Moskva. Utsikt från tak mot Röda porten (1911). Olja på duk,93 x 96 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Москва. Вид с крыши на Красные ворота (1911). Холст, масло., 93 x 96 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Självporträtt (1911). Olja på duk, 137 х 107 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Автопортрет (1911). Холст, масло, 137 х 107 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
10. Tre systrar på soffan. Porträtt av N., L. och J. Samojlova (1911). Olja på duk.
Три сестры на диване. Портрет Н., Л. и Е. Самойловых (1911). Холст, масло.
11. Stilleben med blommor (1912).
Натюрморт с цветами (1912)
12. Novodevitjijklostret (1912–1913). Olja på duk, 93,3 x 126 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Новодевичий монастырь (1912–1913). Холст, масло, 93,3 x 126 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И.И. Машкова
13. Cypress vid katedralväggen. Italien (1913). Olja på duk, 59 x 67 cm. Vladimir-Suzdal-museet, Vladimir.
Кипарис у соборной стены. Италия (1913). Холст, масло, 59 x 67 см. Госудаpственный Владимиpо-Суздальский истоpико-аpхитектуpный и художественный музей-заповедник, Владимир.
14. Porträtt av dam i länstol (1913). Olja på duk, 177 x 115 cm cm. Museum för bildande konst i Jekaterinburg.
Портрет дамы в кресле (1913). Холст, масло, 177 x 115 см. Музей изобразительных искусств, Екатеринбург.
15. Rysk Venus (1914). Olja på duk.
Русская Венера (1914). Холст, масло.
16. Genève-sjön. Glion (1914). Olja på duk, 102,5 х 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Женевское озеро. Глион (1914). Холст, масло, 102,5 х 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва, Россия
17. Stilleben med brokad (1914). Olja på duk, 88,5 х 102 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с парчой (1914). Холст, масло, 88,5 х 102 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
18. Akt (1915). Olja på duk.
Обнаженная (1915). Холст, масло.
19. Stilleben med fiskar (1916). Olja på duk.
Натюрморт с рыбами (1916). Холст, масло.
20. Porträtt av konstnären A. I. Milman (1917). Olja på duk, 167,5 x 142 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Портрет художника А. И. Мильмана (1917). Холст, масло, 167,5 x 142 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
21. Stilleben med skallar (sent 1910-tal). Olja på duk. Republiken Vitrysslands Nationalmuseum för konst.
Натюрморт с черепами (Конец 1910-х). Холст, масло. Национальный художественный музей Республики Беларусь
22. Akt (1918). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Натурщица (1918). Холст, масло. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Interiör med kvinnlig figur (1918). Olja på duk,182 х 260cm. A. N. Radisjtjev-museet för konst, Saratov
Интерьер с женской фигурой (1918). Холст, масло, 182 х 260 см. Саратовский государственный художественный музей имени А. Н. Радищева
24. St. Georg dödar draken (1918). Gouache på papper, 24,1 x 20,6 cm.
Св. Георгий убивает дракона (1918). Бумага, гуашь, 24,1 x 20,6 см.
25. Krim. Livadia (ca. 1920). Olja på duk.
Крым. Ливадия (ок. 1920). холст, масло.
26. Septembermorgon på Artek (1926). Olja på duk.
Сентябрьское утро в Артеке (1926).  холст, масло.
27. Dam i blått. Porträtt av Z. D. R. (1927). Olja på duk, 132×184 cm.
Дама в голубом. Портрет З. Д. Р. (1927). Холст, масло, 132×184 см.
28. Pionjärska med horn (1933). Olja på duk, 92 х 92 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Пионерка с горном (1933). Холст, масло, 92 х 92 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
29. Sovjetiska bröd (1936). Volsk Hembygdsmuseum.
Советские хлебы (1936). Вольский краеведческий музей

Kan man dela in mänskligheten i spiritualister och sensualister? Eller åtminstone placera dem på en skala mellan dessa båda ytterligheter, sinnet och anden?

Beträffande rysk kultur har av hävd såväl ryska som utländska sakkunniga lagt tonvikt vid anden. Ingenting mäter sig med den ryska själen. Gärna i en anda av trotsig fatalism: när allt urartar till våld, havererar och blir till mos, då blomstrar den ryska själen. Ja blomstrar desto intensivare, i denna jordmån, de vidrigaste tänkbara världsliga omständigheter.

En del av det sovjetiska projektets ideologi var en reaktion mot denna sägenomsusade ”ryska själens anarki”. Själva den ryska ideologiska etatismen, från Peter den store och framåt, var en reaktion mot den, med Tyskland och Frankrike som ledstjärnor. Wirklichkeitraison. Vilket tyvärr i den ryska jordmånen ofta urartade till byråkrati.

*

Vad gäller ryska bildkonstnärer har vi sett framstående andens män: Nesterov, Vrubel, Petrov-Vodkin och förstås ikonmålarna. Lika påtaglig som andligheten i det ryska måleriet visar sig dock den offensiva sinnligheten vara: Kustodiev, Serebrjakova, Samochvalov. Till detta läger hör Ilja Ivanovitj Masjkov (1881–1944),  som knappt ägde ett uns av andligt intresse, utom kanske musik (5). Han levde – uppenbart – för färg, form, dukade bord och kvinnor. Han gifte sig tre gånger.

Socialt var Masjkov avantgarde, medlem av modernistgruppen Ruter knekt som under 1910-talet samlade centrala postimpressionister, bl.a. Lentulov och bröderna Burljuk. Utåtriktad, frigjord, à jour och högt begåvad var han dock inte konstnärligt djärv, utan efter en impressionistisk start (1), och vid sidan av några mindre lyckade fauvistiska-naivistiska försök (9), höll han sig till en generisk Cézanne-influerad postimpressionism – ibland räknas tydligen en del av hans verk till neoprimitivismen. Det goda livet var honom sannolikt kärare än den goda konsten, och han utvecklas inte inom ramarna för sitt personliga uttryck; efter en kreativ explosion under första halvan av 1910-talet verkar han närmast tröttna. Det kan kanske delvis skyllas på att kulturklimatet under bolsjevikerna inte passade honom, fastän de tidiga åren anses ha varit en guldålder för avantgardismen. Masjkov var dock inte avantgardist i själ och hjärta. Han övergår i alla händelser på 20-talet till konventionellt gångbara landskap, genrebilder och stilleben, ”brödmåleri”*, ofta i helt livlösa vändningar, men med några anmärkningsvärda undantag (27, 28). Han fick 1928 den Ryska federativa sovjetrepublikens förtjänstmedalj för konstnärer. Han engagerar sig på 30-talet i hembygden, kosackbyn Michajlovskaja-på-Don nära Volgograd.

* Kanske var de hemska brödstilleben han gjorde (29) avsedda som resignerat ironiska blinkningar: chlebnyj betyder även på ryska ”inkomstbringande”.

*

Är konsten ett kall eller ett yrke? Övertygelse eller levebröd? I det senare fallet, när man har att försörja sig och sin familj med de färdigheter som står en till buds, är det kanske till en viss gräns legitimt att göra det ens faktiska och potentiella uppdragsgivare önskar, om det så råkar vara dussinlandskap eller ännu värre, regelbundna politiska självdeklarationer inom ramarna för ett gängse propagandanarrativ. Men det blir tröttande för den vars egentliga intressen ligger annorstädes, och den kreativa glöden falnar.

Sovjetunionens propagandanarrativ, åtminstone det man ser i konsten, verkar huvudsakligen ha varit av positiv art: se så bra vi är. Se Sovjetunionens idrottsmän och -kvinnor, se Framsteget, se  vårt vackra fosterland. Ungdomen är vår framtid. Våra hjältar vann det fosterländska kriget. En kritisk blick ser lätt igenom det.

Ett negativt propagandanarrativ: hör hur ond fienden är, hur hemsk den främmande staten och statsmannen, är lättare att övertyga den skeptiske om. Att ens egna makthavare är bra, dvs. bättre än den utpekade fienden, är här bara implicit, och den smarte behöver inte känna sig patriotiskt pinsam i sin tro på det.

Marc Chagall 1907–1916

urlsaladedibujopequeno2
Marc Chagall - Russian Wedding, 1909birth-19104
slaktare1436255865_1911-marc-chagall-moi-et-le-village-huile-sur-toile-192-a-1514-cm-new-york-simon-guggenheimbride-with-a-fan7
jewish-wedding snus9
homage-to-apollinaire-191210  paris11
self-portrait-191412   the-smolensk-newspaper-191413
parikmacherskaja14  lezjasjtjajaobnazjennaja15
vue de la fenêtre_chagall16  krig17
strawberries-bella-and-ida-at-the-table-191618  Marc Chagall - Bella et Ida a la fenetre (1916)19 rebjonka20
1. Flicka på soffa (Marjaska) (1907). Olja på duk, 72 x 92,5 cm.
Девочка на софе (Марьяска) (1907). Холст, масло, 72 x 92,5 см.
2. Liten salong (1908). Olja på papper, 22,5 x 29 cm.
Маленькая гостиная (1908). бумага, масло, 22,5 x 29 см.
3. Ryskt bröllop (1909). Olja på duk, 68 x 97 cm. Stiftelsen E. G. Bührle-samlingen, Zürich.
Русская свадьба (1909). Холст, масло, 68 x 97 см. Собрание фонда Эмиля Бюрле, Цюрих.
4. Födsel (1910). Olja på duk, 65 x 89,5 cm. Kunsthaus Zürich.
Рождение (1910). Холст, масло, 65 x 89,5 см. Музей Кунстхауса, Цюрих.
5. Slaktare (1910). Gouache på papper, 34 x 24 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Мясник (1910). гуашь, бумага, 34 x 24 см. Третьяковская галерея, Москва.
6. Jag och byn (1911). Olja på duk, 191 x 150,5 cm. Museum för modern konst, moskva.
Я и деревня (1911). Холст, масло, 191 x 150,5 см. Музей современного искусства, Москва.
7. Brud med solfjäder (1911). Olja på duk.
Невеста с веером (1911). Холст, масло.
8. Judiskt bröllop (ca. 1912). Tusch på papper, 20,5 x 30 cm.
Еврейская свадьба (ок.1912). Тушь, бумага, 20,5 x 30 см.
9. En pris snus (1912). Olja på duk, 128 x 90 cm.
Понюшка табака (1912). Холст, масло, 128 x 90 см.
10. Tillägnas Apollinaire (1912). Olja på duk, 200 x 189,9 cm. Van Abbemuseum, Eindhoven.
Посвящается Аполлинеру (1912). Холст, масло, 200 x 189,9 см. Музей современного искусства Van Abbe, Эйндховен.
11. Paris genom fönstret (1913). Olja på duk, 135,8 x 141,4 cm. Guggenheim-museet, New York.
Париж через окно (1913). Холст, масло, 135,8 x 141,4 см. Музей Соломона Р. Гуггенхайма, Нью-Йорк.
12. Självporträtt (1914). Olja på papper, 30 x 26,5 cm. Philadelphia Museum of Art.
Автопортрет (1914). бумага, масло, 30 x 26,5 см. Художественный музей Филадельфии.
13. Tidningen ”Smolensk” (1914). Olja på duk, 38 x 50,5 cm. Philadelphia Museum of Art.
Газета Смоленск (1914). Холст, масло, 38 x 50,5 см. Художественный музей Филадельфии.
14. Hårvårdssalong (1914). Gouache, olja och blyerts på kartong, 49,3 х 37,2 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Парикмахерская (1914). Картон, гуашь, масло, графитный карандаш, 49,3 х 37,2 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. Liggande akt (1914). Olja på kartong, 36,8 x 50,2 cm.
Лежащая обнаженная (1914). Картон, масло, 36,8 x 50,2 см.
16. Fönster i sommarstugan (1915). Gouache och olja på kartong, 100,2 х 80,3 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Окно на даче (1915). Картон, гуашь, масло, 100,2 х 80,3 см. Третьяковская галерея, Москва.
17. Krig (1915). Tusch på papper, 22 x 18 cm. Kovalenko-museet för konst, Krasnodar.
Война (1915). Бумага, тушь, 22 x 18 см.  Краснодарский краевой художественный музей имени Ф.А. Коваленко.
18. Jordgubbar. Bella och Ida vid bordet (1916). Olja på duk, 45 x 59 cm.
Клубника. Белла и Ида за столом (1916). Холст, масло, 45 x 59 см.
19. Bella och Ida vid fönstret (1916). Olja på duk, 56 x 45 cm.
Белла и Ида у окна (1916). Холст, масло, 56 x 45 см.
20. Småbarnsbad (1916). Tempera på papper, 53 x 44 cm. Statens museum för konst och arkitektur i Pskov.
Купание ребенка (1916). Бумага, темпера, 53 x 44 см. Псковский государственный объединенный историко-архитектурный и художественный музей-заповедник

Marc Chagall (1887–1985) föddes (som Sjagal eller Sjagalov, en rysk variant av det judiska namnet Segal) och växte upp i en by utanför Vitebsk. Han studerade och verkade som konstnär i St. Petersburg från 1906, flyttade 1910 till Paris, 1914 tillbaka till Ryssland (Petrograd och Vitebsk), gifte sig med Bella Rosenfeld och fick dottern Ida (nr. 18–20). Kriget verkar han ha undvikit (jfr. nr. 17) och revolutionen behandlade honom väl; han blev 1918 kommissarie för de sköna konsterna i Vitebsk och förestod där en ny konstskola. Han utmanövrerades emellertid snart av den ambitiöse Malevitj, flyttade till Moskva men återvände 1923 till Frankrike och lämnade så den ryska konsthistorien.

Den östeuropeiska judenheten och judendomen är framträdande motiv i Chagalls konst, samt drömska föreställningar om hembygden. Till skillnad från Malevitj och andra är han inte egentligen avantgardismens eller den radikala eller progressiva konstsynens man, men Picasso hävdade att han efter Matisse var den ende ”som förstår vad färg betyder”.

Fauvism, expressionism, neoprimitivism (1908–1912). Malevitj, Gontjarova, Larionov

Relaxing-Society-in-Top-hats-web1     bather-19112
pedicurist-in-the-baths3   10211174

natalia-goncharova-sabbath-1912-oil-on-canvas-137-5-x-11-8-cm5        GoncharovaEvangelistsBlue&Red            GoncharovaEvangelistsGray&Green6–9

810  goncharova-lesorub11

Women Carrying Baskets of Grapes12   1390360904_krestyane13

peasants-dancing14

art_42_03_0315

larionov_katsapskaya_venera16    17

Венера_118

1543519  larionov 3998 a20  El otoño21   1543622

1. Kazimir Malevitj, Paus. Sällskap i höga hattar (1908). Gouache och akvarell på papper, 24 x 30 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Казимир Малевич, Отдых. Общество в цилиндрах (1908). Бумага, гуашь, акварель, 24 x 30 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
2. Kazimir Malevitj, Badare (1911). Gouache på papper, 105 x 69 cm. Stedelijk Museum, Amsterdam.
Казимир Малевич, Купальщик (1911). гуашь, бумага, 105 x 69 см. Городской музей Амстердама (Stedelijk Museum).
3. Kazimir Malevitj, Pedikyrist på badhus (1911–1912). Gouache på papper, 77 x 103 cm. Stedelijk Museum, Amsterdam.
Казимир Малевич, Мозольный оператор в бане (1911–1912). гуашь, бумага, 77 x 103 см. Городской музей Амстердама (Stedelijk Museum).
4. Kazimir Malevitj, Bondkvinnor i kyrkan (1911–1912). Olja på duk, 77 x 103 cm. Stedelijk Museum, Amsterdam.
Казимир Малевич, Крестьянки в церкви (1911–1912). Холст, масло, 75 x 97 см. Городской музей Амстердама (Stedelijk Museum).
5. Natalja Gontjarova, Sabbat (1909–1910?). Olja på duk, 137 x 118 cm. Tatarstans statsmuseum för bildande konst, Kazan.
Наталья Гончарова, Шабат (1909–1910?). Холст, масло, 137 x 118 см. Государственный музей изобразительных искусств Республики Татарстан, Казань.
6–9. Natalja Gontjarova, Evangelisterna (tetraptyk) (1911?). Olja på duk, 204 x 58 cm per panel. Ryska museet, St. Petersburg.
Наталья Гончарова, Евангелисты (Тетраптих) (1911?). Холст, масло, кажд. карт. 204 x 58 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Natalja Gontjarova, Skördare (1911). Olja på duk, 105 х 131 cm. Museum för bildande konst, Jekaterinburg.
Наталья Гончарова, Жнецы (1911). Холст, масло, 105 х 131 см. Екатеринбургский музей изобразительных искусств.
11. Natalja Gontjarova, Skogshuggare (ca. 1911)
Наталья Гончарова, Лесорубы (ок. 1911).
12–15. Natalja Gontjarova, Vinskörd (delar av polyptyk) (1911). Olja på duk. 12. Druvbärerskor (?), Tretjakov-galleriet, Moskva(?); 13. Bönder eller Druvbärare (?), 131 x 100,5 cm, Ryska museet, St. Petersburg; 14. Dansande bönder; 15. Vindrickare eller Festande bönder (?), 92 × 144 cm, Tretjakov-galleriet, Moskva.
Наталья Гончарова, Сбор винограда (части полиптиха) (1911). Холст, масло. 12. Несущие виноград (?),  Третьяковская галерея, Москва(?); 13. Крестьяне, или  Несущие виноград (?),  131 x 100,5 см, Государственный Русский музей, Санкт-Петербург; 14. Танцующие крестьяне; 15. Пирующие крестьяне, или  Пьющие вино (?), 92 × 144 см, Третьяковская галерея, Москва.
16. Michail Larionov, Katsapisk Venus (1912). Olja på duk, 99,5 х 129,5 cm. Statens museum för konst, Nizjnij Novgorod.
Михаил Ларионов, Кацапская Венера (1912). Холст, масло, 99,5 х 129,5 см. Нижегородский государственный художественный музей
17. Michail Larionov, Judisk Venus (1912). Olja på duk, 104,8 x 147 cm. Museum för bildande konst, Jekaterinburg.
Михаил Ларионов, Еврейская Венера (1912). Холст, масло, 104,8 x 147 см. Екатеринбургский музей изобразительных искусств.
18. Michail Larionov, Venus (1912). Olja på duk, 68 x 85,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Михаил Ларионов, Венера (1912). Холст, масло, 68 x 85,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
19–22. Michail Larionov, Årstiderna (1912). Olja på duk. 19. Vår, 142 x 118 cm, Tretjakov-galleriet, Moskva; 20. Sommar, 138 x 118 cm; 21. Höst, Musée National d’Art Moderne, Paris; 22. Vinter, 100,5 х 122,3 cm, Tretjakov-galleriet, Moskva.
Михаил Ларионов, Времена года (1912). Холст, масло. 19. Весна, 142 x 118 см, Третьяковская галерея, Москва; 20. Лето, 138 x 118 см; 21. Осень, Национальный музей современного искусства, Париж; 22. Зима, 100,5 х 122,3 см, Третьяковская галерея, Москва.

Den ryska modernismen, eller avantgardismen, är ju lite av en kliché. Futurism, abstrakta geometriska former och science fiction-arkitektur är det man ser för sig (sköna samlingar här). Först såg det faktiskt lite annorlunda ut, nämligen som ovan: primitivism, bönder och kristendom. Natalja Sergejevna Gontjarova (1881–1961) – i.s.s. världens dyraste kvinnliga konstnär – tittade i inledningen av sin karriär inte så mycket på franska som på tyska tavlor, förefaller det. Faktiskt kan det lika mycket ha varit tyskarna som tittade på ryska tavlor; i den kända expressionistgruppen Blaue Reiter ingick från starten en grupp ryska emigranter; Gontjarova var korresponderande medlem. Vasilij Kandinskij, till vilken vi väl får återkomma, var den mest namnkunnige Blaue Reiter-ryssen, men bara en av flera rysk-tyska kulturambassadörer denna tid. Om de tysk-ryska konstförbindelserna i Blaue Reiter-kretsen kan man läsa hos t.ex. Joos*.

Kazimir Malevitj verkar för sin del i sina tidiga fauvistiska övningar (nr. 1–4) ha varit övervägande franskorienterad.

Folkkulturen var närvarande som motiv i den ryska konsten alltsedan det första uppbrottet från akademismen med peredvizjniki, men nu låter man sig påverkas även stilmässigt. Vi såg hur Malevtij i propagandabilder från det första världskriget gjorde pastischer på de folkliga bildtryck från 1600-talet och framåt som kallas lubki. Så även andra konstnärer vid tiden, t.ex. här Gontjarovas man Michail Fjodorovitj Larionov (1881–1964), som i serien ”Årstiderna” från 1912 (nr. 19–22) inspirerades av såväl lubok som barnteckningar. I rysk konsthistoria används termen neoprimitivism.

I en kommentar till sin neoprimitivistiska ”Venus” från samma år (nr. 18) sägs Larionov ha uttryckt en opposition mot konsthistoriens ”greko-romerska bigotteri” (Petrova*, s. 132). De oklassiska, ”etniska” venusgestaltger han vid samma tid framställde i postimpressionistisk stil (nr. 16–17) får sättas i samband med detta. Titeln ”Katsapisk Venus” (nr. 16) innehåller en förfrämligande etnisk betecknelse för (stor-)ryss som kunde höras i de sydvästra delarna av imperiet. Hennes svarta hår, ögon och ögonbryn och gyllene örring markerar österländskhet, och kanske kontrast till stereotypisk ukrainsk blondhet; Larionov själv kom från Tiraspol i dagens Transnistrien. Varken ukrainska eller rumänska Wikipedia vill i.s.s. hävda att Larionov var annat än etnisk ryss; termen använder han väl ironiskt, måhända med en markering mot alltför högtravande och själfull rysk nationalism; möjligen också, tillsammans med ”Judisk Venus” (nr. 17), som en replik till västorienterade fiendebilder enligt vilka Ryssland befolkas av ”judar och asiatiska horder”.

Katsap hade dock inte 1912 den starkt fientliga innebörd ordet har fått idag; Solzjenitsyn använder det t.ex. relativt värdeneutralt i inledningen till Augusti 14, där han talar om hur befolkningen på en ort i norra Kaukasus ”räknades inte som terek-kosacker utan katsaper” (числилась теперь станица Саблинская не казаками терскими, а кацапами).

 tumblr_lm9vovUwBy1qzn0deo1_1280
Katsaperna (?) Michail Larionov och Natalja Gontjarova (1912)

Propagandisterna Malevitj och Grekov

url
Kazimir Malevitj, Det röda kavalleriet anfaller (1928–1932)
Olja på duk, 91×140 cm. Ryska museet, St. Petersburg
Казимир Малевич, Скачет красная конница (1928–1932)
Холст, масло, 91×140 см. Русский музей, Санкт-Петербург

Vad är nu detta? En målning av Kazimir Severinovitj Malevitj (1879–1935); en dröm, ser det ut som. Det röda kavalleriet kan väl dock 1928–1932 rimligen bara betyda en sak, nämligen marsalk Budjonnyjs legendariska Första ryttararmé vilken enligt den vedertagna berättelsen besegrade de vita arméerna i södra Ryssland i inbördeskriget med träget bistånd av ingen mindre än Josef Stalin (ungefär så). Frimärken gavs ut till dess ära med anledning av tioårsjubileet 1929:

Stamp_Soviet_Union_1930_356   Stamp_Soviet_Union_1930_354

Mitrofan Borisovitj Grekov (1882–1934), som själv tjänade i Första ryttararmén, målade på trettiotalet en serie bilder med detta som motiv. Här betonas arméns ursprung som kosackhär:

Mitrophan_Grekov_01
Mitrofan Grekov, Fanbärare och trumpetare (1934)
Olja på duk, 130 x 161 cm. Ryska militärens centralmuseum, Moskva
Митрофан Греков, Знаменщик и трубач (1934)
Холст, масло, 130 x 161 см. Центральный музей Вооруженных Сил, Москва
Grekov_trubachi
Mitrofan Grekov, Första ryttararméns trumpetare (1934)
Olja på duk. Tretjakov-galleriet, Moskva
Митрофан Греков, Трубачи Первой Конной армии (1934)
Холст, масло, 130 x 161 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва

Malevitjs föräldrar var polacker, och Första ryttararmén dominerade 1920 i Sovjetunionens krig mot Polen, om vilket Isaak Babel, inbäddad journalist, 1926 publicerade en ej alltigenom panegyrisk novellsamling (se nedan). Både de polska och de ukrainska färgkombinationerna förekommer händelsevis i jordlagren under ryttarnas hovar i Malevitjs målning; längst upp till och med om man ska vara riktigt paranoid den radikala ukrainska nationalismens rött-och-svart (men det är oklart om detta insignium användes redan 1932). Skildringen av det röda kavalleriet framstår ändå som känslomässigt neutral, inte för eller emot; om det finns en udd får den sökas i det symboliska och esoteriska.

Man kan anmärka på att det röda kavalleriet rider från höger till vänster i bild. Det är en i kartografiska termer rimlig framställning, men ikonografiskt är det inte alltid ett gott tecken, åtminstone i europeisk och kristen tradition. Vänster är reträttens riktning; avancerar och angriper åt det hållet gör däremot gärna djävulens kreatur, den förtappade syndaren på väg mot döden, de kristnas fiender, apokalypsens ryttare, osv. Misstänksamma kritiker har bland annat på denna grund anmärkt att Albrecht Dürers berömda riddare möjligen inte är det godas tjänare utan motsatsen (något som kunde stödjas av riddarens dödsmask till anlete och djävulens och dödens glada, uppmuntrande ”avanti”-tillrop ).

albertina-knight,-death,-devil    6a00d8341c464853ef019b00772b96970c-500wi  Basil&leo  Screen shot 2013-03-03 at 10.58.44 AM  6a00d8341c464853ef019b00772dba970c-500wiB_Valladolid_93-788x1024  doom-2  6a00d8341c464853ef019b007730cd970c-500wiDB-f90v  podzjigateli

(För information om bilderna hänvisas till Googles bildsök, ”search by image”.)

Saken är långt ifrån entydig; det finns gott om exempel som motsäger denna symbolik även i konst från medeltiden, inklusive ryska ikoner. I de propagandabilder i traditionell rysk Lubok-stil som Kazimir Malevitj själv producerade 1914 lät han också ryska soldater och övernaturliga narodnik-jättebönder avancera och angripa vänsterut (dessa bilder fanns representerade på den tidigare omtalade utställningen om första världskriget i St. Petersburg):

 austrian-went-into-radziwill-1914-11 what-a-crash-19142
  in-the-morning-went-from-lviv-19143    we-went-from-the-kovno-19144 we-went-out-of-mlawa-19145
1–2. Kazimir Malevitj, Luboker (1914). Färglitografi. Казимир Малевич, Лубки (1914). Хромолитография
3–5. Kazimir Malevitj, Vykort (1914). Färglitografi. Казимир Малевич, Почтовые карточки (1914). Хромолитография

Detta faller sig naturligt i skildringen av ett försvar av och avancemang mot en västfront, men kan man kanske i riktningen vänsterut hos den symbolintensive Malevitj även se ett positivt allegoriskt budskap? ”Vi går i motsatt riktning, revolutionens riktning, mot den europeiska högerns tradition och kristendom! Krossa den skändliga! Det gamla Europa faller för österns storm.” Men är Tsarryssland stormbringaren?

Redan under första världskriget definierade sig ententen i propagandan normalt som demokratisk vänster i förhållande till Tyskland och axelmakterna (Ryssland sågs som udda i sammanhanget, men hade åtminstone fått parlament och konstitution 1905). Med sin humoristiska, ”humanistiska” (!) folkton följer Malevitj iallafall vänsterlinjen här snarare än det tsaristiska imperativet, ”framåt Guds riddare för Kristus, Tsar och Fosterland!

Verskupletterna under bilderna är förresten av poeten Majakovskij, vars samarbete med Malevitj i första världskrigets ryska propaganda inte i.s.s. nämns på endera konstnärs svenska eller engelska Wikipediasidor:

1. Österrikarn kom till Radzivilerna
och mötte konans tjuga där.

2. Det blev knak och det blev brak
ut av tyskarna vid Lomzja.

3. På morgonen gick vi från Lvov.
Vi ska övernatta i Przjemysjl.

4. Så lämnade vi Kovna.
Stilla var fältet av tyskar.

5. Så färdades vi över Mlava
för äran i att slå korvmakare.

Kupletterna är rimmade i originalet. Föreställningen om stormen från öster, att det nya kommer från öster och dränker det gamla Europa, låg iallafall i tiden. Det är också en historisk realitet: så var det en gång med kristendomen, så med islam (även om man inte kom så långt med den just i Europa). Men så nu de ryska revolutionärerna, och så faktiskt även under 1800-talet vissa slavofila imperialister. Denna dikt skrev Kafka i sin dagbok, jag tror 1918:

Trava lilla fåle,
du bär mig ut i öknen,
alla städer sjunker bort, byarna och de ljuva floderna.
Värdigt sjunker skolorna, lättfärdigt krogarna,
flickansikten bort,
undanröjda av stormen från Öst.

Trabe, kleines Pferdchen,
du trägst mich in die Wüste,
alle Städte versinken, die Dörfer und lieblichen Flüsse.
Ehrwürdig die Schulen, leichtfertig die Kneipen,
Mädchengesichter versinken,
verschleppt vom Sturm des Ostens.

Jag associerar nu mycket fritt; åter till saken. 1932 är folktonerna och lubok-naivismen frånvarande och ersatta av disciplinerade kavallerister i raka led. Kavallerister är överklassens truppslag par preference, nästan sedan tidernas begynnelse; märk hur Grekov och frimärkstrycken ovan i sina ansträngningar att proletarisera ryttararmén producerar en distinkt ton av ”horder från öst” i det militära kavalleriets ställe. Malevitjs muntra ryttare på knubbiga hästar 1914 ger i sin tur associationer i stil med Sancho Panza och Svejk. Men 1932 gör Malevitj inga försök att ”avaristokratisera” eller ”avmilitarisera” det röda kavalleriet. Är det kanske så att ryttarna nu i denna vision istället antyder att sovjetmakten inte är så väsensskild från den kejserliga imperiemakten som den officiella politiska linjen hävdar?

Malevitj producerar iallafall ”vänster”-bilder åt det ryska imperiet, och en ”höger”-bild åt Sovjetunionen. Själv, i rätt sällskap, skulle han säkert som suprematist hävda djupa och komplexa avsikter med sina kavallerister som fullständigt transcenderar det sekulära och politiska.

Den text och motivdatering Malevitj däremot otypiskt sägs ha tillfogat på målningens baksida, nämligen 1918 (”18 год”) och ”Det röda kavalleriet rycker ut från oktoberrevolutionens huvudstad till den sovjetiska gränsens försvar”*, skulle jag tro är en brasklapp avsedd för NKDV, som arresterade och förhörde målaren 1927 och 1930. Malevitjs polska bakgrund var välkänd, möjlligen angiven i hans pass (han sägs själv ha angivit sin nationalitet som polsk i en visumansökan till Frankrike), och Isaak Babel, i vars pass det inte heller stod ”ryss”, anklagades för bristande sovjetpatriotism på grund av nämnda novellsamling om kriget mot Polen, Budjonnyjs röda ryttararmé på svenska. Budjonnyj skall faktiskt ha blivit så rasande över boken att han ville ha Babel skjuten, vilket dock skedde först 1940 och föregivet av andra orsaker (trotskism). Budjonnyjs Första ryttararmé var i alla händelser ett ämne en polack i trettiotalets Sovjetunion hade anledning att avhålla sig från att beröra. Malevitj blandar nog bort korten lite, presenterar en komplex esoterisk och symbolisk målning som en allmän, otvetydig hyllning till bolsjevikernas ridderliga styrka, för den händelse saken skulle utredas. Han undslipper också problem; enligt denna sida var ”kavalleriet” den enda av Malevitjs målningar som ”erkändes” av det officiella Sovjetunionen.

 

*Скачет красная конница из октябрьской столицы, на защиту советской границы.