Guds moder, Onda hjärtans bevekelse

Kuzma Petrov-Vodkin, Guds moder, Onda hjärtans bevekelse (1914–1915)
Olja på duk, 100,2×110 cm. Ryska museet, St. Petersburg
Кузьма Петров-Водкин, Богоматерь Умиление злых сердец (1914–1915)
Холст, масло. 100,2×110 см. Русский музей, Санкт-Петербург

(Uppdaterad 20/8 2014.)

Vi kommer nog att återvända till tidigmodernisten Kuzma Petrov-Vodkin (1878–1939). Just denna bild, ”Guds moder, onda hjärtans bevekelse” (Богоматерь Умиление злых сердец, 1914–1915), har setts som en kommentar till det första världskriget, och den hänger i skrivande stund centralt på utställningen ”Första världskriget: 1914–1918” (Первая мировая война. 1914–1918) på Ryska museet i St. Petersburg, där den står i kontrast till patriotiska affischer med St. Göran och draken och hånfulla satirer mot kaisern och feta tyska soldater med pickelhuva. Denna utställning kommer vi också att återvända till.

Guds moder av Uppmjukande av onda hjärtan (Богоматерь Умягчение злых сердец) är ett vedertaget ikonografiskt motiv i ortodox kyrkokonst, vilket Petrov-Vodkin har behandlat fritt. Han byter i titeln ut den konkreta metaforen Умягчение, ”uppmjukande”, ”mjukgörande”, mot det lite mer sentimentala Умиление, ”bevekelse”, ”ömhet”, ”rörelse”. Det är inte utan baktanke, då urtypen för den så kallade Богоматерь Умиление, Guds moder av Ömhet (på grekiska ἐλέουσα), är en av Rysslands mest berömda skyddsikoner, Guds moder av Vladimir, som omtalas här. Umilenie riktar sin ömhet mot sin son, men Petrov-Vodkin leker med ordet och låter ömheten riktas mot onda hjärtan, och betydelsen blir aktiv, ”bevekelse”.

Enligt den ikonografiska konventionen för Uppmjukande av onda hjärtan å andra sidan, skall Jesusbarnet inte avbildas, men den heliga jungfruns hjärta skall genomborras av sju svärd, vilka tolkas i enlighet med Lukas 2:34–35:

Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Motivet går också under namnet Symeons profetia (Симеоново проречение) och Guds moder av de sju svärden (Семистрельная), ibland med vissa distinktioner rörande svärdens antal och arrangemang. I katolsk ikonografi går det under namnet Vår fru av de sju sorgerna eller Vår fru av de sju svärden (eller ibland pilarna), hypostaser av Mater dolorosa, där de sju sorgerna är definierade moment i Jungfru Marias biografi. Vi ska återkomma till detta motiv, vars historia i både rysk och katolsk ikonografi är intressant och lite dunkel. Här ges bara ett exempel, som sägs vara från 1700-talet. Motivet anges på ryska under ikonen; abbreviaturerna vid jungfruns huvud är grekiska: Μητὴρ Θεοῦ, Guds moder.

Guds moder, Onda hjärtans uppmjukande med helgon och skyddsängel (1700-tal)
Богоматерь Умягчение злых сердец  с приписными святыми и Ангелом Хранителем (XVIII в.)

Till skillnad från den kristna ikonografin utelämnar Petrov-Vodkin alltså svärden, vars symbolik blir för plakatartad under pågående krig, och jungfrun håller också upp sina händer som skydd. Händernas position visar att det inte är sig själv hon skyddar, och hon erbjuder sitt huvud och ansikte som ytterligare värn, men inte aggressivt, utan som en som försöker att lugna. Detta är i själva verket ett citat från ännu ett rysk-ortodoxt vårfrumotiv, Guds moder den Orubbliga muren (Нерушимая Стена: se Kondakov*, vol. II, kap. II, s. 72 ff.), vilket till sitt ursprung är en särtolkning av Virgo Orans (Оранта), den beende jungfrun, som finns i olika varianter. Den arketypiska eller åtminstone mest berömda Orubbliga muren, vilken Petrov-Vodkin med sin bakgrund som kyrkokonstnär i Sydvästryssland väl kände till, är en mosaik från 1000-talet i Sofiakatedralen i Kiev:

Guds moder, den Orubbliga muren eller Virgo orans (1000-tal)
Mosaik, 6 m. hög, Sofiakatedralen, Kiev
Богоматерь Нерушимая Стена, или Оранта (XI в.)
Мозаика, 6 м., Софийский собор, Киев

På ryska Wikipedia heter dennna mosaik i skrivande stund den Orubbliga muren, men från ukrainskt och engelskt håll föredrar man det neutrala Оранта och Orans of Kiev. Men man trodde en gång att så länge Guds moder höll sina armar över Kiev skulle staden och nationen Rus inte falla.

Petrov-Vodkin lånar alltså motivet från den ena av Rysslands två mest berömda skyddsikoner, och den ikonografiska titeln från den andra; tavlan är i högsta grad en beredskapsmålning, om än med större finess än den allmänna krigspropagandan.