Kategoriarkiv: porträtt

Petrov-Vodkin, Chlynovsk, del 3

Del 1

Del 2

Männen våra blev vilda vid denna tid i jakten på fienden – man ville hämnas på alla, det förstås, och man flammade upp av ondsinthet mot människolivet, men framförallt, man ville inte låta sin boskap, som stulits av Bonaparte, undslippa. Onkel Mitrij, milde himmel, han stupade nästan för denna ondsinthets skull.

De gav sig av till fållorna och kastade sig över tjuvarna, men se de var inte försagda, utan satte sig till motvärn. En av dem dängde till onkel Mitrij i huvudet; han föll som en fura til marken… då kom mågarna tillbaka till Mitrij och ser till honom, men skallen var kluven itu… nå, då smörjer de in hans huvud med hästlort och drar åt en livrem så hårt de kan… och onkel Mitrij kom inte till sans igen på en vecka, men sedan återfick han fattningen – hade sovit ut, kantänka.

Detta var inte utan följder; hans hjärna var inte densamma – han började glömma ting. Och när det ska bli ruskväder, då värker det, värker i skarven…

Sländan skrapar mjukt mot träskålen. Utanför, nedanför stupets brant, hörs Volgavågens slag mot flätverket. Gumman gäspar med sin mjuka, tandlösa mun: – Detta var nu en stor fördel… hör hur den vågen slår… han hade inte uthärdat en bastu… Hon gäspar igen. Plötsligt kommer hon på: – Lägg dig och sov, din lilla bandit. Du kommer att försova dig till skolan igen. Och elden falnar – den hade helt brunnit ut…

Jag sveper in mig i mormors pälsar på laven, ler av min inre heroism, av sömnen som kommer och mormors trevnad… Elden slocknar. Mot mig stiger från golvet en knagglig viskning:

– O Αllbesjungna … Moder …  Som föder… Och prostrationens mjuka stötar.

Detta vaggar mig till sömns.

 

1    2    3

1. Arkadij Aleksandrovitj Plastov (1893–1972), Sasjka är soldat (1968). Olja på duk och kartong, 70 х 49,5 cm.
Аркадий Александрович Пластов [1893–1972], Сашка – солдат (1968). Холст на картоне, масло, 70 х 49,5 см.
2. Hodegetria(sent 1500-tal). Volga-området.  Äggtempera och guld på träpanel, 88 × 75.5 cm. Eremitaget, St. Petersburg.
Одигитрия (конец XVI в.). Поволжь. Дерево, темпера яичная, позолота, 88 × 75.5 см. Государственный Эрмитаж, Санкт-Петербург.
3. Kuzma Petrov-Vodkin, Pojke (ca. 1900?). Olja på duk.
Кузьма Петров-Водкин, Мальчик (ок. 1900?). Холст, масло.

Озверели в ту пору мужики наши в погоне за неприятелем – за все выместить хотелось, ну да, конечно, и от баловства разгасились на жизнь человеческую, а главное, добро свое, награбленное Бонапартом, не упустить бы. Дядя Митрий, царство небесное, чуть голову не сложил ради баловства этого.

Поехали они на загонки и набросились на врагов, а те, видать, не сробели – оборону устроили. Один из них хватил дядю Митрия вдоль головушки – тот и свалился наземь, как сноп… Покуда что, вернулись сватья к Митрию, глядят, а голова пополам разрублена… Ну, тут ему лошадиным пометом голову умазали, да кушаком натуго перевязали… Так дяденька Митрий неделю в себя не приходил, а потом справился – отоспался, значит.

Даром это не прошло; прежнего мозга не стало – запамятывать стал. А коли ненастью быть – и заноет, заноет головушка по срощенному месту… Веретено мягко скоблит деревянную чашку. Снаружи, из-под обрыва доносятся удары о плетень волжской волны. Старуха зевает мягким, беззубым ртом:  – Большая ноне прибыль… Вал-от как бьет… Баню не снес бы… – Еще зевает. Вдруг спохватывается: – Спать ложись, постреленок, – опять училищу проспишь. И огонь тухнет, – выгорел весь…

Я укутываюсь в шубенку бабушки на полатях, улыбаюсь от моего внутреннего геройства, идущего сна и от бабушкиного уюта… Огонь погас. Ко мне, засыпающему, доносится с пола прерывистый шепот:

– Всепетая… Мати… Родшая – и мягкие удары поклонов…

Это меня убаюкивает.

Annonser

Petrov-Vodkin 1917–1929

1  2  3
4
5  6  7
8 9
10
11 12
13
14  15 16 17
18
19 20 21 22 23 24 25  26 27 28
1. Morgon. Baderskor (1917). Olja på duk, 161 x 129 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Утро. Купальщицы (1917). Холст, масло, 161 x 129 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
2. Morgonstilleben (1918). Olja på duk, 66 x 88 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Утренний натюрморт (1918). Холст, масло, 66 x 88 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
3. Stilleben med sill (1918). Olja på duk, 58 x 88,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с селёдкой (1918). Холст, масло, 58 x 88,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Rosenstilleben (1918). Olja på duk, 57,5 x 71 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Розовый натюрморт (1918). Холст, масло, 57,5 x 71 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Stilleben med spegel (1919). Olja på duk, 50 x 69 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт с зеркалом (1919). Холст, масло, 50 x 69 см. Национальная галерея Армении, Ереван.
6. Stilleben med samovar (1920). Olja på duk.
Натюрморт с самоваром (1920). Холст, масло.
7. Fiol (1921). Olja på duk.
Скрипка (1921). Холст, масло.
8. Självporträtt (1921). Akvarell på papper.
Автопортрет (1921). Бумага, акварель.
9. Samarkand. På terrass (1921). Olja på duk, 43,5 x 22,5 cm.
Самарканд. На террасе (1921). Холст, масло, 43,5 x 22,5 см.
10. Uzbekpojkes huvud (1921).  Olja på duk, 40,5 x 40 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Голова мальчика-узбека (1921). Холст, масло, 40,5 x 40 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Bägare och citron (1922). Olja på duk.
Бокал и лимон (1922). Холст, масло.
12. Porträtt av Anna Achmatova (1922). Olja på duk, 54,5 x 43,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет А. А. Ахматовой (1922). Холст, масло, 54,5 x 43,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13. Flickas huvud (1922). Olja på duk.
Голова девочки (1922). Холст, масло.
14. Efter striden (1923). Olja på duk, 154 x 121,5 cm. Ryska krigsmaktsmuseet, Moskva.
После боя (1923). Холст, масло, 154 x 121,5 см. Центральный музей Вооружённых сил, Москва.
15. Målarens dotter (1923). Olja på duk.
Дочь художника (1923). Холст, масло
16. Paris. Notre-Dame (1924). Olja på duk, 60,5 x 50 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Париж. Нотр-Дам (1924). Холст, масло, 60,5 x 50 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
17. Sovande småbarn (1924). Olja på duk.
Спящий ребенок (1924). Холст, масло.
18. Flicka med röd sjalett (arbeterska) (1925). Olja på duk, 61 x 50 cm.
Девушка в красном платке (Работница) (1925). Холст, масло, 61 x 50 см.
19. Stilleben med brev (1925). Olja på duk, 42 x 53 cm.
Натюрморт с письмами (1925). Холст, масло, 42 x 53 см.
20. I barnkammaren (1925). Olja på duk, 45,5 x 65 cm.
В детской (1925). Холст, масло, 45,5 x 65 см.
21. Vid samovaren (1926). Olja på duk, 81,2 x 65 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
За самоваром (1926). Холст, масло, 81,2 x 65 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
22. Arbetare (1926). Olja på duk, 97 x 106,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Рабочие (1926). Холст, масло, 97 x 106,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Zigenerskor (1926–1927). Olja på duk, 52,8 x 63,8 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Цыганки (1926–1927). Холст, масло, 52,8 x 63,8 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
24. Självporträtt (1926–1927). Olja på duk.
Автопортрет (1926–1927). Холст, масло.
25. Den första demonstrationen (arbetarfamilj vid första årsdagen av oktoberrevolutionen) (1927).  Olja på duk, 129 x 156 cm. Centralmuseum för Rysslands nutidshistoria, Moskva.
Первая демонстрация (Семья рабочего в первую годовщину Октября) (1927). Холст, масло, 129 x 156 см. Государственный центральный музей современной истории России, Москва.
26. Jordbävning på Krim (1927–1928). Olja på duk, 95,5 x 100 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Землетрясение в Крыму (1927–1928). Холст, масло, 95,5 x 100 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
27. Flicka vid fönster (1928). Olja på duk, 114 x 87 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Девушка у окна (1928). Холст, масло, 114 x 87 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
28. Självporträtt (1929). Olja på duk.
Автопортрет (1929). Холст, масло.

Mer av och om Kuzma Petrov-Vodkin (en personlig favorit) här, här och här.

”Humanist” är inte ett ord jag normalt använder i ideologisk eller filosofisk betydelse, men här känns det på något vis passande.

Petrov-Vodkin har skrivit memoarer som sägs vara högt ansedda, men jag tror inte de finns översatta till svenska eller ens engelska. Verket heter Моя повесть, Min berättelse, och består av två delar, Chlynovsk (Хлыновск, 1930) och  Euklidiskt rum (Пространство Эвклида, 1932). Samarkandija från 1923 hör inte till detta verk (svenska och engelska Wikipedia har i skrivande stund förvirrade uppgifter), utan är en skildring från den resa till Uzbekistan Petrov-Vodkin  gjorde 1921 (jfr. nr. 9–10), tillsammans med sin elev Samochvalov.

*

Början på Chlynovsk:

Släkten på min mors sida var livegna från Tula-guvernementet. Min mormors, Fjodosia Antonjevna, morbröder arbetade till avrad på ett väveri i Moskva.

Mormor berättade för mig om sin barndom, om fransosernas invasion, och om Moskva, som hon besökte, och hon bevarade minnet av Belokamennaja* till slutet av sina dagar.

Till Moskva for hon med sin mor och moster på besök hos släktingarna.

– Hela dagen, – sade mormor, – gick vi genom Moskva… tänk dig att det inte var en stor eldsvåda … kyrkor, hus, – ögonen kunde inte gripa allt… Och Ivan-den-store, ers nåd, reste sig över hela Belokammenaja. Och massor med folk i alla gränder. Tant Vasilisa var modig och flink och vände sig till folk, för att de skulle ge oss anvisningar. Så många folk som gjorde oss till åtlöje, bondkärring, men en besinningsfull man förklarade tydligt vägen för oss: ni, sade han, små gummor, kommer på avvägar genom Moskva, ni borde ta den vägen genom henne, annars tar ni er inte fram till ert mål på en vecka… skratt och gråt. Så kom vi oss fram till tant Stepanida, och hon vet ännu inte med vad hon ska välkomna oss. Träskorna tog vi av oss vid ingången, för att det inte ska slamra på mattorna… Hon satte oss vid bordet, med det som nu fanns där, men all maten var främmande, ovan: du tar det i munnen, men smaken gör dig rädd, tungan vänder sig inte runt tuggorna, fast en sådan skam att inte äta. Jag kastar förstulna blickar, men tant Vasilisa dräller med stor aktsamhet bitar ned i klädet. Husmor vänder sig bort, och hon vips i barmen, och ingen matbit. Milda makter, jag ser, och mamma listar efter henne ut att göra detsamma … skam på hjässan. Jag vet verkligen inte hur vi avslutade måltiden.

Ja. De gick sedan gott till arbetet, avslutade mormor, och de små rynkorna i hennes ansikte gladde sig åt hågkomsten.

*Белокаменная: Vit-sten(-staden), gammalt smeknamn på Moskva som kom sig av att Kremls murar och andra byggnader en gång i tiden var vita (jfr. ”Kreml av Savrasov”).


Apollinarij Vasnetсov, Vy över Kreml. Allhelgonabron och Kreml i slutet av 1600-talet (1922).
Аполлинарий Васнецов, Расцвет Кремля. Всехсвятский мост и Кремль в конце XVII века (1922).

Мои родные по линии матери были крепостные Тульской губернии. Дядья моей бабушки Федосьи Антоньевны работали в оброк на ткацкой фабрике в Москве.

Бабушка рассказывала мне из своей детской жизни: о нашествии французов, о Москве, где она побывала и сохранила образ Белокаменной до конца своих дней.

В Москву она ходила с матерью и теткой на повиданье с родными.

– Целый день, – говорила бабушка, – шли мы через Москву… Что тебе и пожара великого не было… Церквей, домов– глазом не обнять… А Иван Великий, батюшка, надо всей Белокаменной поднялся. Народу по всем переулкам тьма-тьмущая… Тетенька Василиса смелая, бойкая была, к народу обращается, чтоб указанье нам сделали. Которые из народа на смех нас, деревенщину, подымают, а один степенный человек толком разъяснил дорогу нашу: вы-де, говорит, бабыньки, по кружной линии по Москве ходили, а вам сквозь нее надо дорогу взять, иначе-де и в неделю до места вашего не доберетесь… И смех и грех. Пришли-таки к тетке Степаниде, а она уже не знает, чем и принять нас. Лапотишки мы у входа сняли, чтоб половиков не содомить… Посадила она нас за стол, а на столе чего только нет, а кушанья все незнакомые, непривычные: возьмешь в рот, а от их вкуса страх берет, язык жевать не поворачивается… А не есть– стыдно. Смотрю украдкой я, а тетенька Василиса с большим остережением куски за сарафан сует: отвернется хозяйка, а она–- шмыг за пазуху– и нет куска… Батюшки-светы– смотрю, и мамынька за ней ухитряется… Стыд головыньке. Прямо не знаю, как и ужинать кончили…

Да. Хорошо они тогда по оброку ходили, – заканчивала бабушка, и мелкие морщины ее лица веселились от воспоминания.

Bolsjevikerna och konsten (med återblickar)

Det verkar under Sovjetunionens första år ha funnits två motstridiga politiskt korrekta uppfattningar om konsten. Den ena som av fientligt inställda tyskar kallades för kulturbolsjevism innebar att allt gammalt, i synnerhet all rysk och europeisk historia och tradition, alla gamla uppfattningar och tankesätt, var dåliga, och måste ersättas från grunden av det nya, som (låt oss hoppas) är bra. Sålunda förkunnade de geometriskt-abstrakta konstnärerna, t.ex. Kazimir Malevitj och El Lisitskij (1890–1941), att formspråket måste raseras och byggas upp från grunden, från intet, med cirklar och kvadrater, varifrån man till äventyrs kunde komma vidare till en framtidens avancerade konst.

gul1     rotationer2    putesjestvennik3
4    kors5
1. Kazimir Malevitj, Suprematistisk målning (1917–1918). Olja på duk, 70,5 x 105 cm. Казимир Малевич, Супрематическая живопись (1917—1918). Холст, масло, 70,5 x 105 см.
2. El Lisitskij, ProUn-rotationer (ca. 1919). 49,7 x 34,5 cm. Эль Лисицкий, Проун вращения (ок. 1919). 49,7 x 34,5 см.
3. El Lisitskij, Resande i alla tider. Figurin (1920–1921). Gouache, lack, silverfärg, tusch, blystift och svartkrita på papper, 49,4 х 37,9 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Эль Лисицкий, Путешественник по всем векам. Фигурина (1920–1921). Бумага, гуашь, лак, серебряная краска, тушь, графитный и черный карандаши, 49,4 х 37,9 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
4. El Lisitskij, Design för den elektromekaniska föreställningen Seger över solen (1923). Litografi på papper, 51,2 x 43,0 cm.
Эль Лисицкий, Композиция для электро-механического шоу Победа над солнцем (1923). Литография, бумага, 51,2 х 43 см.
5. Kazimir Malevitj, Suprematism (Svart kors på röd oval) (1921–1927). Olja på duk, 60 x 100,5 cm. Казимир Малевич, Супрематизм (Черный крест на красном овале) (1921–1927). Холст, масло, 60 x 100,5 см.

Som vi nämnde tog Malevitj över från Chagall som hegemon vid den nya konsthögskolan i Vitebsk, och han gjorde den mer formaliserat modernistisk. Han var likväl inte lika hårdför bolsjevik som sin elev El Lisitskij, verksam vid samma skola, utan något av en mystiker, som undergrävde kulturbolsjevismen med kristna symboler och transcendent filosofi, den så kallade suprematismen.

Denna nya väg som skulle banas av konsten, över och iväg från det gamla, var inte folkets allmänna väg. Kanske den i själva verket var en smula elitistisk. I den marxistiska tanketraditionen kan strategin likväl rättfärdigas i Lenins idé om en revolutionär kader, ett avantgarde, som går först och visar vägen.

(Kaderidén skildrades gripande, i socialistrealistisk stil, i denna målning av Korzjev:
fanan
Kaderrepresentanten, med kavaj och vita manschetter, har fallit i första ledet,
men grovarbetaren, hittills van att följa, väcks i sitt medvetande och lyfter fanan.)

Den idag inom vissa kretsar gängse vulgariseringen av termen kulturbolsjevism till ”kulturmarxism”, med avseende alltså på kulturellt nedbrytande av traditionen och radikal opposition mot det historiska, är mindre välfunnen, då väl kaderismen är just en leninistisk innovation, inte en marxistisk grundidé, och det är få ting marxismen respekterade så högt och tog på så stort allvar som historien. Man borde kanske hellre tala om kulturleninism eller till och med kulturtrotskism. (Förvisso skall termen ”kulturmarxism” hänsyfta framförallt till den så kallade nymarxistiska Frankfurtskolan.)

Kulturbolsjevismen kom som bekant inte att institutionaliseras i Sovjetunionen, där man snart tonade ner även Lenins avantgardism, inte minst i kulturfrågor:

Lenin_(Petrov-Vodkin)
Lenin som kulturkonservativ pusjkinforskare
leninismolny
Lenin som plikttrogen statsman

Jag läste en essä (här) av Hans Ruin* som till och med ville härleda hela den konstnärliga reaktionen från mitten av 20-talet – den socialistiska realismens maktövertagande – till Lenins personliga, aggressivt materialistiska, anti-idealistiska övertygelse, vilken skulle ha gjort krav på estetisk realism i konsten. Det verkar dock långsökt att lägga särskild tonvikt vid Lenin själv härvidlag, som ju för det första var död 1924, och för det andra i detta avseende – den positivistiska materialismen – endast vidareförde Marx egen huvudtendens. Det är också en väl idealistisk syn på den enskilde individens och filosofins roll i det historiska skeendet (skulle väl Lenin ha sagt).

Det kanske finns en del att läsa av Lenin själv om saken, men det jag hittar och skummar igenom på nätet (t.ex. här) ger intryck av att han, i de sällsynta fall han berör konsten, är mer upptagen av frågan om makten över och administrationen av den, än dess innehåll och form och till och med praktiska användning. Under Lenins levnadstid blomstrade i alla händelser ”kulturbolsjevismen” i Ryssland och Sovjetunionen. En tid var Malevitjs suprematism tongivande, därefter något som man kallade för konstruktivism, mindre mysticistisk och transcendent, och intressant åtminstone inom arkitekturen; här ett sent, oförverkligat exempel:

nktp vesnin6
6. Alexander, Leonid och Viktor Vesnin, Sovjetunionens folkkommissariat för tung industri (Narkomtjazjprom) (1934).
Александр, Леонид, Виктор Веснин, Народный комиссариат тяжелой промышленности СССР (Наркомтяжпром) (1934).

Den andra, delvis motstridiga hållningen jag talade om, som kanske kan sägas vara en mer ortodox marxistisk hållning, är den som, oavsett Lenins roll i processen, i någon form får övertaget i och med den ”socialistiska realismen”. Enligt denna hållning är huvudmotsättningen inte gammalt mot nytt (en idealistisk syn på konflikten) utan klass mot klass. Enligt det ortodoxt marxistiska synsättet måste den borgerliga konsten utfasas av en den proletära klassens konst, inte påbjuden av kommissarier och elitkadrer utan skapad av folket självt. Detta var också Lenins mening, även om han inte berör hur denna konst skall se ut. Här uppstår ett praktiskt problem, för när skulle arbetarklassen ha tid till att ägna sig åt skön konst? Att vara målare kan förvisso vara ett yrke, men i modern tid ser det ut att ha varit ett borgerligt.

1893_Levitan_-_Porträt_von_Serow   Portrait_of_the_Artist_Ilya_Repin
Borgerliga målare porträtterade av borgerlig målare

Före revolutionen experimenterade man med neoprimitivism, gjorde pastischer på icke-akademisk folkkonst som Lubok:

15436  Women Carrying Baskets of Grapes
Neoprimitivism
Chudo_yudo7    begraverkatten8.
berlin9   blinov10  cheburashka11
7. Tjudo-judo. Handmålad lubok, 1800-tal. Чудо-юдо. Лубочная картинка XIX века.
8. Mössen begraver katten (ca. 1725). Lubok, träsnitt (?). Мыши кота погребают (ок. 1725). Лубок, Ксилография (?).
9. Kazimir Malevitj, Vykort (1914). Färglitografi. Казимир Малевич, Почтовая карточка (1914). Хромолитография.
10. Ivan Blinov, detalj från Simon, Johannes son, älskar du mig? (1919). Иван Блинов, Фрагмент картины ”Симоне Ионин, любиши ли Мя?” (1919).
11. Andrej Timofejevitj Kuznetsov (1966–), Drutten (2003). Андрей Тимофеевич Кузнецов (1966–), Чебурашка (2003).

Folkliga konsttraditioner, oberoende av det borgerliga maktetablissemangets akademiska utbildningar,* kunde det vara något för bolsjevikerna?

5864
Annette Fahlsten, Låt hundra blommor blomma (1972). Screentryck, 47 x 65 cm.

På sextio- och framförallt sjuttiotalet, jag tror under någon sorts påverkan från maoismen, gjorde vänstern åtminstone i Sverige vissa ansatser till att omhulda folkkultur, ”naiv” enkelhet och en sorts primitivism, vars ideologiska och estetiska släktskap med den tidiga modernismens primitivism och för den delen med Herders nationalromantik möjligen kunde vara intressant att utreda. Detta var dock aldrig något som Sovjetunionen ställde upp på. ”Rysk folkkonst” kommer inte på fråga. Möjligen folkdanser men inte bilder. Då närmar man sig sådant som kyrkokonst och annan konst som ibland ger uttryck för reaktionära ståndpunkter (och se fotnot nedan), för att inte tala om att den ser primitiv ut.

* Tsarhuset fattade förvisso intresse under det första världskriget. Solzjenitsyn rapporterar att (den tyskfödda) tsarinan upprättade en skola för folkkonst i St. Petersburg. ”Här låg också hennes övertygelse, att tronens styrka fanns i folket och att man genom att utveckla folkkonsten skulle kunna lära känna landet närmare, bönderna, guvernementen, och leva i verklig endräkt med alla.” (Oktober 16,  vol. 2, övers. Stockman*, s. 371)

Den sovjetmarxistiska partisanktionerade lösningen låg istället i att skildra folket, i synnerhet det arbetande folket (och det socialistiska ledarskapet), och i att målaren definieras som en folkets representant, en arbetare, därtill i att hålla sig till vad som väl är och förblir folks övervägande smak för (mer eller mindre förskönande och idealiserande) realism. I Sovjetunionen gjorde man folk av småborgaren, kunde man säga. Till skillnad från Hans Ruin tror jag iallafall mer på populistisk politisk strategi, inklusive en önskan att tillgodogöra sig den realistiska konstens bredare propagandapotential, än filosofisk materialism som huvudorsak till de politiska diktaten om ”socialistisk realism”.

Den starka fientligheten mot allt det gamla fick man i vilket fall uppge. Det blev istället avantgardismen som kom att definieras som borgerlig formalism. Jag har inte hittat uppgifter om att man införde förbud mot måleri i någon stil, men avantgardism och nonfigurativ konst marginaliserades.

Det är hög tid att erkänna att den sovjetiska avantgardismen är marginell även i min personliga konsthistoria, om än intressant och fängslande inom marginella genrer (grafik, arkitektur, brukskonst). Men korset av Malevitj ovan gick häromåret på auktion för 37,77 miljoner dollar, och går man till ett offentligt bibliotek och tittar på avdelningen för rysk konst finner man vanligen gigantiska volymer om den sovjetiska avantgardismen och inte så mycket mer, förutom kanske någon av de handböcker av Talbot Rice* och Hamilton* som vi har citerat några gånger. Det är uppenbart att den sovjetiska avantgardismen i samtiden betraktas som den centrala perioden i Rysslands konsthistoria.

Jag var själv i samband med detta projekt mer nyfiken på den föraktade realistiska konsten från Sovjetunionen, som vi ju redan har sett en hel del av. Det rör sig förstås om en stor mängd ointressant konst med såväl politisk som mer allmänt idyllisk tendens – men även betydande måleri av folk som DejnekaKorzjev, ZacharovKurnakov.

Under Sovjetunionens tidiga år dominerade avantgardismen och den abstrakta konsten, men här är några exempel på föreställande konst, människor och platser, realistiskt eller impressionistiskt skildrade, från perioden 1918–1924, en period då denna stil alltså inte var så opportun som den senare blev. Intressant nog är den politiska tendensen ännu inte heller helt dominerande. Man får en stark känsla av efterklang, utom kanske hos Isaak Brodskij (12–13), som verkar helt obekymrad om trender och konsthistoriens gång.

Det är lätt att tänka sig de senare realistiska sovjetiska målarna som opportunister, vilka målar i en stil föreskriven av staten istället för att följa sin konstnärliga instinkt. Säkert är detta ofta riktigt i fråga om motivvalet. Men vad gäller stil är det inte så lätt att förställa sig. Malevitj var förvisso en vindflöjel och kameleont, ohyggligt ambitiös, men hans försök i realistisk stil i början av sin karriär och på trettiotalet visar att han faktiskt inte kunde måla särskilt bra på detta sätt.

Isaak Brodskij, känd för ideologiskt rättrogna porträtt av Lenin och Stalin  från trettiotalet, verkar för sin del inte ha gjort den minsta ansats till att anpassa sig till de avantgardistiska trenderna under vare sig tsarrikets sista eller den socialistiska statens första år. Jag hittar visserligen bara två målningar av honom från perioden 1917–1924.

Brodskij_191912  vinter13
ljus14   15
krestjanka16   fönster17
12. Isaak Brodskij, Lenin och demonstration (1919). Olja på duk, 90 x 135 cm. Statens historiska museum, Moskva.
Исаак Бродский, Ленин и манифестация (1919). Холст, масло, 90 x 135 см. Государственный Исторический музей, Москва.
13. Isaak Brodskij, Vinter (1922). Olja på duk, 80,5 x 136 cm. Isaak Brodskijs museumsvåning, St. Petersburg.
Исаак Бродский, Зима (1922). Холст, масло, 80,5 x 136 см. Музей-квартира И.И. Бродского, Санкт-Петербург.
14. Pjotr Ivanovitj Petrovitjev (1874–1947), Vid solnegången (1919). Olja på duk, 56 x 96 cm. P. M. Dogadin-galleriet, Astrachan.
Петр Иванович Петровичев (1874–1947), При последних лучах (1919). Холст, масло, 56 x 96 см. Астраханская государственная картинная галерея им. П. М. Догадина.
15. Sergej Vasiljevitj Maljutin (1859–1937), Porträtt av D. A. Furmanov (1922).
Сергей Васильевич Малютин (1859–1937), Портрет Д. А. Фурманова (1922).
16. Abram Jefimovitj Archipov (1862–1930), Ung bondkvinna i röd blus (1920). Olja på duk, 103 х 84 cm.  Museikomplexet ”Nordrysslands konstnärliga kultur”, Archangelsk.
Абрам Ефимович Архипов (1862–1930), Молодая крестьянка в красной кофте (1920). Холст, масло, 103 х 84 см. Государственное музейное объединение «Художественная культура Русского Севера»,  Архангельск
17. Georgij Semenovitj Verejskij (1886–1962), Vinter. Utsikt från fönster (1924). Akvarell på papper.
Георгий Семенович Верейский (1886–1962), Зима. Вид из окна (1924). Бумага, акварель.

*

Det blir dessvärre fortsatt högst sporadisk uppdatering på obestämd tid.

bolsjevik18
18. Boris Kustodijev, Bolsjeviken (1920). Olja på duk, 101 × 141 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Борис Кустодиев, Болшевик (1920). Холст, масло,101 × 141 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.

Boris Grigorjev, ”Raséa”

raseja
1. Träsnitt. Titelsidan till boken Raséa. Ксилография. Титульный лист книги ”Расея”

Расея är det obildade uttalet – och till äventyrs stavningen – av Россия: folkets Ryssland. Ödesåren 1917 och 1918 framställde Boris Dmitrijevitj Grigorjev (1886–1939) en serie av nio tavlor och sextio teckningar under denna etikett, och 1918 utkom i Petersburg en vackert producerad bok där flera av teckningarna återgavs tillsammans med texter av Grigorjev* själv och andra. Boken finns digitaliserad på finska nationalbibliotekets nättjänster.

Nedan är sju målningar jag tror hör till serien samt ett urval av teckningarna kopierade ur boken (antagligen i litografisk framställning). Ur boken översätter jag också Grigorjevs förord (med reservation för att den expressionistiska språkdräkten ärligt talat är för svår för mig – jag gissar mig bitvis fram).

Den tanke som förekom V. M. Jasnyj, att ge ut en rad böcker av mig, som ”Raséa”, ”Intimité”, ”Paris”, och de andra, ryckte med mig framförallt av den orsaken att tiden, som upplevs av oss, är så onaturligt överlastad av för människan fatala tilldragelser, så förbittrat våldsam.

Ingen kan vara försäkrad om att inte tidens virvel ska rycka iväg även honom med rötterna från hans älsklingsland, inte girigt skingra människans hjärna och eviga själ med oemotståndlig makt, med alltmer våldsam tröghet, brutalt smältande den mänskliga kulturens brofästen.

Mer än någon aktar konstnären på det han älskar. Hänförd av sin kärlek handlar han samvetsgrant, och däri ligger hans specifika lycka. Just i det, att han ännu förmår älska… Älska vad? I sitt väsen var konstnärens kärlek alltid blott en dröm. Drömmen dör blott med honom. Men, så länge konstnären är vid liv i vår tid – är även dess saker levande.

Kulturen var mycket uppfinningsrik, och så, till sist, dess apogeum! Ofantlig, skapad av den, rullar en klump av tröghet över hela världen, till alla dess bredd- och längdgrader. Luften är redan infekterad av doften av mosad hjärna. Ett gigantiskt koagulat av blod, som en allmänmänsklig vålnad av förstörelse, rullande efter sekler av civilisation mot jorden, lämnar den kvar till oss, som ännu lever, blott döda gropar av urtidstillvaro.

förord
2. Förord (s. 13) till boken Расея. Typografi av R. R. Golike & A. I. Vilborg
Предисловие (стр. 13) книги ”Расея”. Типография Р. Р. Голикe и А. И. Вильборг

 

zemljanarodnaja3

 

starucha4    devotchka5

 

bonde6   ded7

 

dom8

 

derevnja9

3. Bondeland (Folkets land) (1917). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Крестьянская земля (Земля народная) (1917). Холст, масло. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Gammal mjölkerska (1917). Olja på duk, 62 х 70,5 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Старуха-молочница (1917). Холст, масло, 62 х 70,5 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
5. Flicka med kanna (1917). Olja på duk. Девочка с бидоном (1917). Холст, масло.
6. Bonde (1917–1918). Olja på duk.  Крестьянин (1917–18).  Холст, масло.
7. Gamling från Olonets (1918). Olja på duk. Олонецкий дед (1918). Холст, масло.
8. Hus vid träd (1918). Olja på duk. Дом под деревьями (1918). Холст, масло.
9. Byn (1918). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Деревня (1918). Холст, масло. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.

 

bord grönsaksland

ansikte barn  pojkeänghund

parflicka  stövlar hästhus

bänk  trädgård  träd

10–24. Teckningar (litografier?) (1917–1918) ur boken Raséa .
Рисунки (литографии?) (1917–1918) из книги ”Расея”.

Lite Stig Claesson-känsla över dessa streck och attityder. En parisisk blick bemäktigade sig dem båda: elegans och et alors. Eller А что, som Boris skulle ha sagt. Inte utan värme och sympati, men utan sentimental och nedlåtande humorlös närhet. Förordet (ovan) å andra sidan fatalistiskt, rysk-nihilistiskt, apokalyptiskt – skulle detta vara ”döda gropar av urtidstillvaro”? En värld som går förlorad?

Det var inte fullt i tråd med tidsandan i Ryssland 1918, som man kan se av den pedagogiska, delvis apologetiska introduktion av Pavel Sjtjogolev som återfinns i boken (s. 21):

Vad är egentligen detta Grigorjevs ”Raséa”? Bara ”Raséa” eller Ryssland? Folket i sanning eller kontrarevolutionärt förtal av folket eller av åtminstone den arbetande bondebefolkningen? Och om i något avseende ”Raséa” förkroppsligar verkligheten, vad ställer målaren för prognos, vad har vi att vänta oss från ett sådant ”Raséa”? Målaren svarar oss inte själv på dessa frågor; när han skapade ”Raséa” fanns inte dessa frågor i hans medvetande; de fanns endast i den undermedvetna regionen. Vi uppfattar, tillägnar oss dem, plågas av dem. Om blott ”Raséa”, så har detta inte livets rätt, om ju ”Raséa” dock är i hög grad trovärdigt. I Rostov och Feodosija, Irkutsk och Kiev, i många många städer och byar, är icke ”Raséa” där, vårt dyra, älskade fosterland? Jo både ”Raséa” och ”icke Raséa”, jo, ”Raséa” och Ryssland. Hon har många ansikten, och ett av hennes ansikten är brutalt och rysligt, ådagalägger Boris Grigorjev. Hans serie ”Raséa” är  en monumental minnesvård över vår tid, en minnesvård över Ryssland genom hungrigt, förtryckt arbete och krig, Ryssland av år 1917. Den som inte levde tillsammans med dem, den som går efter dem, denna minnesvård skall därför säga mer än en behaglig tavla, en behaglig bok, och djupare skall den klargöra för sig historien om arbetarnas och böndernas diktatur.

s21

 

Pavel Filonov

st-catherine-19101    huvuden2
ryttare3  påsk4
adamocheva5    Пир-королей.-19136
vidbordet7    tillbedjandet8
skepp9   familj10
311  war-with-germany-191512
  filonov513  universal-flowering-191614
   vit15   revolution16
sista17  
loshadi18
    vår19  imperialism20
 two-heads-192521  universum22
jorden23  goelro24
udarniki25  stalin26
tvåmän27  pavel-filonov-faces-on-an-icon-e127413752829428
1. Ikon av S:ta Katarina (1908—1910). Tempera på duk, 27 x 18 cm.  7 dec.
Икона святой Екатерины (1908—1910). Темпера на холсте,27 x 18 см.
2. Huvuden (1910). Olja på kartong, 28,5 x 47,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Головы (1910). Масло на картоне, 28,5 x 47,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
3. Ryttare (1911). Olja på duk.
Всадники (1911). Холст, масло.
4. Påsk (1912—1913).
Пасха Филонов (1912—1913).
5. Man och kvinna (Adam och Eva) (1912—13). Akvarell, tusch och bläck på papper, 31 x 23,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Мужчина и женщина (Адам и Ева) (1912—1913). Акварель,тушь, перо, кисть на бумаге. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Konungars fest (1912—1913). Olja på duk, 175 x 215 cm. см.Ryska museet, St. Petersburg.
Пир королей (1912—1913). Масло на холсте, 175 x 215 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Till bords (1912—1913). Olja på duk, 127 x 142 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
За столом (1912—1913). Холст, масло, 127 x 142 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
8. Konungarnas tillbedjan (1913). Gouache och blystift på pannå, 45,7 х 34,9 cm.
Поклонение волхвов филонов (1913). Дерево, карандаш, гуашь, 45,7 х 34,9 см.
9. Komposition: skepp (1913—1915). Olja på duk, 117 х 154 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Композиция. Корабли (1913—1915). Холст, масло, 117 х 154 см. Государственная Третьяковская галерея
10. Bondefamilj (Den heliga familjen) (1914). Olja på duk,159 x 126 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Крестьянская семья (Святое Семейство) (1914). Холст, масло, 159 x 126 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Sällskap av tre till bords (1914—1915). Olja på duk, 98 x 101 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Компания из 3-х человек за столом (1914—1915). Масло на холсте, 98 x 101 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
12. Krig med Tyskland (1914—1915). Olja på duk, 176 x 156,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Война с Германией (1914—1915). Масло на холсте, 176 x 156,3 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13. Porträtt av Jevdokia Glebova (Filonovs syster) (1915). Olja på duk,117 x 152,5 cm cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет Евдокии Глебовой (сестра художника) (1915). Масло на холсте, 117 x 152,5 сm. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
14. Blommor av världens blomstring (1916). Olja på duk,154,5 x 117 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Цветы мирового процветания (1916). Масло на холсте,154,5 x 117 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
15. Vit målning (1919). Olja på duk, 72 x 89 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Белая картина (1919). Масло на холсте,72 x 89 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
16. Formel för revolution (1920). Akvarell på papper, 73 x 84,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Формула революции (1920). Акварель на бумаге, 73 x 84,3 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
17. Den sista måltiden (1920). Akvarell och tusch på papper,16 x 49,1 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Последний ужин (1920). Акварель, тушь, кисть на бумаге,16 x 49,1  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
18. Hästar (1924—1925). Akvarell, tusch och bläckpenna på papper, 5,6 x 13,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Лошади (1924—1925). Акварель, тушь, перо на бумаге, 5,6 x 13,5  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
19. Formel för vår (1925). Ryska museet, St. Petersburg.
Формула весны (1925). Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
20. Formel för imperialism, eller Formel för Nikolaj II (1925). Restaurerad version, 69,5 x 38,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Формула Империализма, или Формула Николая II (1925). Реставрированная, 69,5 x 38,5  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
21. Två huvuden (1925). Olja på papper, 58 x 54 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Две головы (1925). Масло на бумаге, 58 x 54  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
22. Formel för universum (1920—1928). Akvarell, tusch och bläckpenna på papper, 21,6 x 24,7 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Формула Вселенной (1920—1928). Акварель, тушь, перо на бумаге, 21,6 x 24,7 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Jorden i rymden (sent 20-tal). Akvarell på papper, 23 х 14,5 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Земля в пространстве. Конец 1920-х Бумага, акварель, 23 х 14,5 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
24. GOELRO (1931). Ryska museet, St. Petersburg.
ГОЭЛРО (1931). Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
25. Udarniker (1935). Olja på duk, 72 x 82 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Ударники (1935). Холст, масло. 72 x 82 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
26. Porträtt av J. V. Stalin (1936). Olja på duk, 99 x 67 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет И. В. Сталина (1936). Холст, масло, 99 x 67 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
27. Två manliga figurer (1938). Olja på papper, 82 x 69 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Две мужские фигуры (1938). Масло на бумаге, 82 x 69  см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
28. Ansikten (Anleten på ikoner) (1940). Olja på papper, 56 x 64 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Лица (Лики на иконах) (1940). Бумага, масло, 56 x 64 см.  Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.

Pavel Nikolajevitj Filonov (1883–1941) hör till de andens mästare vi i föregående inlägg ställde i konstrast till sinnenas mästare. Där rayonismen gick i implicit kritisk dialog med kubismen, var han explicit: han företrädde något han kallade analytisk konst, som han menade var en anti-kubism. Den analytiska konsten, även kallad analytisk realism, var nämligen transcendent till sin natur och skildrade tingens inre, andliga verklighet, deras odödliga själ, enligt manifestet Skapade bilder, utgivet 1914 av ”Målarnas och tecknarnas intima verkstad”, en liten gruppering bestående av bl.a. Filonov och den georgiske målaren David Kakabadze (Filonov et al.*; se Karg* s. 54 och tyska Wikipedia).

Detta ledde till ett motivschema eller visuell filosofi Filonov kallade för Världens blomstring (5–12, 14–15, 19–25?), som han sedermera kom att identifiera med den proletära revolutionen, omsider i mer materialistiska tongångar.

Filonov höll till skillnad från mer opportunistiska målare envist fast vid sin personliga stil under den senare sovjetiska perioden, men emellanåt målade han klassicistiskt eller naturalistiskt (13, 26). Han målar explicit och implicit bibliska och kristna motiv under hela sin verksamhet (1, 4, 5, 8, 10, 11, 16, 28).  Han svalt ihjäl under belägringen av Leningrad.

Ilja Masjkov

portrait-of-a-girl-19041   begonior2   pojke3
vinogradova4   kontjalovskij5
fisk6   stilleben7
stadsbild8   självporträtt9   systrar10
blommor11   novodevitji12   cypress13
damistol14  ryskvenus15
lake-geneva-191416 stilleben217   akt18
fisk219  Ilya+Mashkovportrait-of-the-artist-a-milman-191720   1280px-Нацюрморт_з_чарапамі21
akt222  interiör23 georg24
Krim25  krim226
dama27  devusjka28  bröd29
1. Porträtt av flicka (1903–1904). Olja på duk, 100 х 112 cm.
Портрет девочки (1903–1904). Холст, масло, 100 х 112 см.
2. Begonior (1909). Olja på duk, 116 x 97 cm.
Бегонии (1909). холст, масло, 116 x 97 см.
3. Porträtt av pojke med dekorerad skjorta (1909). Olja på duk, 119,5 x 80 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет мальчика в расписной рубашке (1909). Холст, масло. 119,5 x 80 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Porträtt av V. P. Vinogradova (1909). Olja på duk,144 х 128cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет В. П. Виноградовой (1909). Холст, масло, 144 х 128 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Självporträtt och porträtt av Pjotr Kontjalovskij (1910). Olja på duk,208 х 270 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Автопортрет и портрет Петра Кончаловского (1910). Холст, масло, 208 х 270 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Stilleben. Fiskar (1910). Olja på duk, 88 x 138 cm. Nationalgalleriet i Armenien, Jerevan.
Натюрморт. Рыбы (1910). Холст, масло, 88 x 138 см. Национальная картинная галерея Армении, Ереван.
7. Stilleben. Fruktfat (1910). Olja på duk, 80,7 x 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Натюрморт. Фрукты на блюде (1910). Холст, масло, 80,7 x 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
8. Moskva. Utsikt från tak mot Röda porten (1911). Olja på duk,93 x 96 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Москва. Вид с крыши на Красные ворота (1911). Холст, масло., 93 x 96 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Självporträtt (1911). Olja på duk, 137 х 107 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Автопортрет (1911). Холст, масло, 137 х 107 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва
10. Tre systrar på soffan. Porträtt av N., L. och J. Samojlova (1911). Olja på duk.
Три сестры на диване. Портрет Н., Л. и Е. Самойловых (1911). Холст, масло.
11. Stilleben med blommor (1912).
Натюрморт с цветами (1912)
12. Novodevitjijklostret (1912–1913). Olja på duk, 93,3 x 126 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Новодевичий монастырь (1912–1913). Холст, масло, 93,3 x 126 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И.И. Машкова
13. Cypress vid katedralväggen. Italien (1913). Olja på duk, 59 x 67 cm. Vladimir-Suzdal-museet, Vladimir.
Кипарис у соборной стены. Италия (1913). Холст, масло, 59 x 67 см. Госудаpственный Владимиpо-Суздальский истоpико-аpхитектуpный и художественный музей-заповедник, Владимир.
14. Porträtt av dam i länstol (1913). Olja på duk, 177 x 115 cm cm. Museum för bildande konst i Jekaterinburg.
Портрет дамы в кресле (1913). Холст, масло, 177 x 115 см. Музей изобразительных искусств, Екатеринбург.
15. Rysk Venus (1914). Olja på duk.
Русская Венера (1914). Холст, масло.
16. Genève-sjön. Glion (1914). Olja på duk, 102,5 х 116 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Женевское озеро. Глион (1914). Холст, масло, 102,5 х 116 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва, Россия
17. Stilleben med brokad (1914). Olja på duk, 88,5 х 102 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Натюрморт с парчой (1914). Холст, масло, 88,5 х 102 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
18. Akt (1915). Olja på duk.
Обнаженная (1915). Холст, масло.
19. Stilleben med fiskar (1916). Olja på duk.
Натюрморт с рыбами (1916). Холст, масло.
20. Porträtt av konstnären A. I. Milman (1917). Olja på duk, 167,5 x 142 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Портрет художника А. И. Мильмана (1917). Холст, масло, 167,5 x 142 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
21. Stilleben med skallar (sent 1910-tal). Olja på duk. Republiken Vitrysslands Nationalmuseum för konst.
Натюрморт с черепами (Конец 1910-х). Холст, масло. Национальный художественный музей Республики Беларусь
22. Akt (1918). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Натурщица (1918). Холст, масло. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
23. Interiör med kvinnlig figur (1918). Olja på duk,182 х 260cm. A. N. Radisjtjev-museet för konst, Saratov
Интерьер с женской фигурой (1918). Холст, масло, 182 х 260 см. Саратовский государственный художественный музей имени А. Н. Радищева
24. St. Georg dödar draken (1918). Gouache på papper, 24,1 x 20,6 cm.
Св. Георгий убивает дракона (1918). Бумага, гуашь, 24,1 x 20,6 см.
25. Krim. Livadia (ca. 1920). Olja på duk.
Крым. Ливадия (ок. 1920). холст, масло.
26. Septembermorgon på Artek (1926). Olja på duk.
Сентябрьское утро в Артеке (1926).  холст, масло.
27. Dam i blått. Porträtt av Z. D. R. (1927). Olja på duk, 132×184 cm.
Дама в голубом. Портрет З. Д. Р. (1927). Холст, масло, 132×184 см.
28. Pionjärska med horn (1933). Olja på duk, 92 х 92 cm. I. I. Masjkov-museet för bildande konst, Volgograd.
Пионерка с горном (1933). Холст, масло, 92 х 92 см. Волгоградский музей изобразительных искусств имени И. И. Машкова
29. Sovjetiska bröd (1936). Volsk Hembygdsmuseum.
Советские хлебы (1936). Вольский краеведческий музей

Kan man dela in mänskligheten i spiritualister och sensualister? Eller åtminstone placera dem på en skala mellan dessa båda ytterligheter, sinnet och anden?

Beträffande rysk kultur har av hävd såväl ryska som utländska sakkunniga lagt tonvikt vid anden. Ingenting mäter sig med den ryska själen. Gärna i en anda av trotsig fatalism: när allt urartar till våld, havererar och blir till mos, då blomstrar den ryska själen. Ja blomstrar desto intensivare, i denna jordmån, de vidrigaste tänkbara världsliga omständigheter.

En del av det sovjetiska projektets ideologi var en reaktion mot denna sägenomsusade ”ryska själens anarki”. Själva den ryska ideologiska etatismen, från Peter den store och framåt, var en reaktion mot den, med Tyskland och Frankrike som ledstjärnor. Wirklichkeitraison. Vilket tyvärr i den ryska jordmånen ofta urartade till byråkrati.

*

Vad gäller ryska bildkonstnärer har vi sett framstående andens män: Nesterov, Vrubel, Petrov-Vodkin och förstås ikonmålarna. Lika påtaglig som andligheten i det ryska måleriet visar sig dock den offensiva sinnligheten vara: Kustodiev, Serebrjakova, Samochvalov. Till detta läger hör Ilja Ivanovitj Masjkov (1881–1944),  som knappt ägde ett uns av andligt intresse, utom kanske musik (5). Han levde – uppenbart – för färg, form, dukade bord och kvinnor. Han gifte sig tre gånger.

Socialt var Masjkov avantgarde, medlem av modernistgruppen Ruter knekt som under 1910-talet samlade centrala postimpressionister, bl.a. Lentulov och bröderna Burljuk. Utåtriktad, frigjord, à jour och högt begåvad var han dock inte konstnärligt djärv, utan efter en impressionistisk start (1), och vid sidan av några mindre lyckade fauvistiska-naivistiska försök (9), höll han sig till en generisk Cézanne-influerad postimpressionism – ibland räknas tydligen en del av hans verk till neoprimitivismen. Det goda livet var honom sannolikt kärare än den goda konsten, och han utvecklas inte inom ramarna för sitt personliga uttryck; efter en kreativ explosion under första halvan av 1910-talet verkar han närmast tröttna. Det kan kanske delvis skyllas på att kulturklimatet under bolsjevikerna inte passade honom, fastän de tidiga åren anses ha varit en guldålder för avantgardismen. Masjkov var dock inte avantgardist i själ och hjärta. Han övergår i alla händelser på 20-talet till konventionellt gångbara landskap, genrebilder och stilleben, ”brödmåleri”*, ofta i helt livlösa vändningar, men med några anmärkningsvärda undantag (27, 28). Han fick 1928 den Ryska federativa sovjetrepublikens förtjänstmedalj för konstnärer. Han engagerar sig på 30-talet i hembygden, kosackbyn Michajlovskaja-på-Don nära Volgograd.

* Kanske var de hemska brödstilleben han gjorde (29) avsedda som resignerat ironiska blinkningar: chlebnyj betyder även på ryska ”inkomstbringande”.

*

Är konsten ett kall eller ett yrke? Övertygelse eller levebröd? I det senare fallet, när man har att försörja sig och sin familj med de färdigheter som står en till buds, är det kanske till en viss gräns legitimt att göra det ens faktiska och potentiella uppdragsgivare önskar, om det så råkar vara dussinlandskap eller ännu värre, regelbundna politiska självdeklarationer inom ramarna för ett gängse propagandanarrativ. Men det blir tröttande för den vars egentliga intressen ligger annorstädes, och den kreativa glöden falnar.

Sovjetunionens propagandanarrativ, åtminstone det man ser i konsten, verkar huvudsakligen ha varit av positiv art: se så bra vi är. Se Sovjetunionens idrottsmän och -kvinnor, se Framsteget, se  vårt vackra fosterland. Ungdomen är vår framtid. Våra hjältar vann det fosterländska kriget. En kritisk blick ser lätt igenom det.

Ett negativt propagandanarrativ: hör hur ond fienden är, hur hemsk den främmande staten och statsmannen, är lättare att övertyga den skeptiske om. Att ens egna makthavare är bra, dvs. bättre än den utpekade fienden, är här bara implicit, och den smarte behöver inte känna sig patriotiskt pinsam i sin tro på det.

Kuzma Petrov-Vodkin 1904–1916

 

10191511   10191302  603L13114_76VH2_13
gal229_144    75
46  1224943710007     portrait-of-a-p-petrovoy-vodkin-artist-s-mother-19098
son9   gal229_3310  58959302_ZHenschina_v_hitone11  grekiskpannå12  259313
 the-expulsion-from-paradise-1911-oil-on-canvas-kuzma-sergeevich-petrov-vodkin14 60-b15
1416  original17  mat18
flickorvidvolga19   92720
1. Epitaf (1904). Akvarell på papper.
Эпитаф (1904). Бумага, акварель
2. Sittande pojke (1906). Blandad teknik på papper.
Сидящий мальчик (1906). Бумага, смешанная техника.
3. Porträtt av afrikansk pojke (1907). Olja på duk, 48 х 36,5 cm.
Портрет африканского мальчика (1907). Холст, масло, 48 х 36,5 см.
4. Algerisk kvinna (1907). Akvarell på papper.
Алжирская женщина (1907). Бумага, акварель.
5. Strand (1908). Olja på duk, 49 x 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Берег (1908). Холст, масло, 49 x 37 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
6. Sittande akt (Studie för tavlan ”Häxor”?) (1908). Kolstift, gult papper på kartong, 61,3 х 46,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Сидящая натурщица (Этюд к картине ”Колдуньи”?) (1908). Желтоватая бумага на картоне, уголь, 61,3 х 46,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Vy mot Musée de Cluny i Paris (1908). Olja på duk.
Вид музея Клюни в Париже (1908). Холст, масло.
8. Porträtt av A. P. Petrova-Vodkina, konstnärens mor (1909). Olja på duk, 48 x 37 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Портрет А. П. Петровой-Водкиной, матери художника (1909). Холст, масло, 48 x 37 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
9. Dröm (1910). Olja på duk. Ryska museet, St. Petersburg.
Сон (1910). Масло, холст. Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Man i chiton (studie för tavlan ”Grekisk pannå”) (1910). Blandad teknik på papper.
Мужчина в хитоне (Этюд к картине ”Греческое панно”) (1910). Бумага, смешанная техника
11. Kvinna i chiton (studie för tavlan ”Grekisk pannå”) (1910). Blandad teknik på papper.
Женщина в хитоне (Этюд к картине ”Греческое панно”) (1910). Бумага, смешанная техника.
12. Grekisk pannå (studie) (1910). Blandad teknik på papper.
Греческое панно (Этюд) (1910). Бумага, смешанная техника.
13. Lekande pojkar (1911). Olja på duk, 123 x 157 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Играющие мальчики (1911). Холст, масло, 123 x 157 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
14. Fördrivningen från paradiset (1911). Olja på duk.
Изгнание из Рая (1911). Холст, масло.
15. Röd häst badar (1912). Olja på duk, 160 х 186 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Купание красного коня (1912). Холст, масло, 160 х 186 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
16. Pojkhuvud (1913). Olja på duk, 80 х 64 cm. Statens konstgalleri, Perm.
Голова мальчика (1913). Холст, масло, 80 х 64 см. Пермская государственная художественная галерея
17. Porträtt av M. F. Petrova-Vodkina (1913). Olja på duk, 67,5 x 58 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Портрет М.Ф.Петровой-Водкиной (1913). Холст, масло, 67,5 x 58 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
18. Moder (1915). Olja på duk, 107 x 98,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Мать (1915). Холст, масло, 107 x 98,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
19. Flickor vid Volga (1915). Olja på duk, 96 х 120 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Девушки на Волге (1915). Холст, масло, 96 х 120 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
20. I eldlinjen (1916). Olja på duk, 196 x 275 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
На линии огня (1916). Холст, масло, 196 x 275 см. Русский музей, Санкт-Петербург.

Där Larionov klagade – för övrigt i efterföljd av Picasso och andra samtida västeuropeer – över ”det greko-romerska bigotteriet”, såg andra modernister det klassiskt antika paradigmet som en ännu solbelyst klippa vid stranden av ett mörknande hav. Petrov-Vodkins arbeten från 00- och 10-talen är så utpräglat klassicerande att man i det kulturklimat som rådde i Ryssland i början av 1900-talet misstänker en retrograd hållning. Han tillhör inte det akademiska etablissemanget: han producerar kyrkomåleri som förkastas av uppdragsgivaren för sin oortodoxa radikalitet, parodierar Matisse (13) och väcker anstöt i etablissemanget med sin ”Dröm” (9), men hans huvudsakliga produktion framstår mer som ”inre” opposition mot antikfientligheten i vissa modernistströmningar än som bildstormande mot den akademiska realismen. Den senare – slarvigt benämnd stalinistiska– offentliga vändningen mot klassicism och realism passade honom väl; till skillnad från flera andra tidiga modernister kommer han att växa som målare under 20- och 30-talen.

För all sin klassiska form rubriceras Petrov-Vodkins målerier ofta som symbolistiska – ett begrepp jag har klagat över – som om poängen låg i det som var utanför eller bakom bilden, att bilderna betyder, inte föreställer någonting. Han ska ha haft samröre med symbolistgruppen Den blå rosen. Trots det klassiskt skulpturala formspråket– som av filosofiskt bevandrade konsthistoriker betraktas som antimetafysiskt– ligger det kanske en del sanning i den ”symbolistiska” etiketten. En metafysisk oro vilar över bilderna, till skillnad från den utpräglat materialistiska klassicismen hos en Serebrjakova eller Petrov-Vodkins egen elev Samochvalov.

Några de intressantaste tidiga arbetena jag hittar är skisser och utkast (6, 10–12); jag kan däremot inte i.s.s. finna reproduktioner av de färdiga tavlorna ”Häxor” och ”Grekisk pannå”.

Kubofuturism (1912–1916)

Kubismen är väl ett märkligt fenomen. Ett alldeles partikulärt manér, en folie à deux framspånad i en verkstad av Picasso och Bracque tävlande med varandra i djärvhet och originalitet, som blev till en internationell konststil.  Svenska Wikipedia erbjuder i.s.s. en koncis, saklig och informativ artikel om dess tidiga historia:

De första verkligt kubistiska verken är de där föremål, landskap och människor framställs som flersidiga (eller mångfacetterade), hårda kroppar. Cézannes sena verk fungerade som en katalysator för detta måleri och blev bekanta för kubisterna genom den viktiga utställning av hans verk som ordnades efter hans död 1906. Hans råd till Émile Bernard att behandla naturen med hjälp av ”cylindern, cirkeln och konen” togs som en förevändning för de kubistiska experimenten. […] Braque och Picasso övergick därefter till en mer tvådimensionell abstrakt form, där själva det övergripande mönstret fick större betydelse, och där motivet helt eller delvis är omöjligt att urskilja, s.k. hermetisk kubism. Det råder dock viss begreppsförvirring kring denna fas, då vissa konstvetare kallar den för ”analytisk”, eftersom Picasso och Braque tycks analysera, sönderdela, motivet i små geometriska former, ibland till oigenkännlighet. Färgen var under denna period nästan helt borta från deras verk, vilka i huvudsak var monokroma i grå, blå, bruna och vita toner. I kubismens slutliga fas, kallad den ”syntetiska” på grund av kombinationen av abstrakta former med verkliga material, återvände färgen.

Enligt en fiktion var det kubistiskt målade objektet ett slags tredimensionell representation, ”analytiskt” framställd. Den intellektuelle Malevitj menade sig t.ex. kunna skildra ”flimrandets princip” (nr. 2 nedan). Jag vet inte om Picasso och Braque någonsin tog detta på allvar i praktiken. De flesta ryska målare under den första halvan av 1910-talet, eklektiskt förenande kubismen med andra modernistiska influenser till något som i Ryssland kom att kallas för kubofuturism, verkar använda manérets geometriskt enkla former och tydligt avgränsade ytor, markerade linjer, typografiska element och symboliska hastighetsmarkörer (futurism), huvudsakligen för dekorativ effekt.

Man kan jämföra med Novgorod-skolan inom ikonmåleriet. Kanske var kubismen en återvändo till medeltidens stil.

the-reaper-on-red-19131   the-knifegrinder-19122   6854407108_ca45e987853
Alexander_Archipenko,_1912,_Femme_Marchante_(Woman_Walking)._Reproduced_in_Archipenko-Album,_19214    Alexander_Archipenko,_1913,_Recherche_de_plastique,_1913._Erster_Deutscher_Herbstsalon,_Berlin,_1913,_postcard5
Natalia_Goncharova,_1913,_The_Cyclist,_oil_on_canvas,_78_x_105_cm,_The_Russian_Museum,_St.Petersburg6   rossine7
altman_klockmakare8   kljun9Popova_Philosopher10
victory-battle-191411   00004012
213  14   fire-in-kiev-191615
1. Kazimir Malevitj, Slåtterkarl (1912). Olja på duk, 113 x 66 cm. Statens museum för konst, Nizjnij Novgorod.
Казимир Малевич, Косарь (1912). Холст, масло, 113 x 66 см. Нижегородский художественный музей.
2. Kazimir Malevitj, Skärslipare (flimrandets princip) (1912). Olja på duk, 79,5 x 79,5 cm. Konstgalleriet vid Yale University, New Haven, Connecticut.
Казимир Малевич, Точильщик (Принцип мелькания) (1912). Холст, масло, 79,5 x 79,5 см. Художественная галерея Йельского университета, Нью-Хейвен (Коннектикут)
3. Aleksandra Aleksandrovna Ekster (1882–1949), Kubistisk akt (1912). Olja på duk, 149 x 108,9 cm. Museum of Modern Art, New York.
Александра Александровна Экстер (1882–1949), Кубическая обнаженная (1912). Холст, масло, 149 x 108,9 см. Музей современного искусства, Нью-Йорк.
4. Aleksandr Porfirjevitj Archipenko (1887–1964), Gående kvinna (1912).
Александр Порфирьевич Архипенко (1887–1964), Ходящая (1912).

Den kubistiska och kubistinfluerade skulpturen är också eminent dekorativ, mer tacksam som inredningsobjekt i det moderna arbetarhemmet än exempelvis barock skulptur eller Rodin. Abstraktionen och stiliseringen får objektet att smälta in bland de enkla, funktionella Ikea-möblerna.

5. Aleksandr Archipenko, Plastisk studie (1913).
Александр Архипенко, Пластический этюд (1913).
6. Natalja Gontjarova, Cyklist (1913). Olja på duk, 78 x 105 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Наталья Гончарова, Велосипедист (1913). Холст, масло, 78 x 105 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Vladimir Davidovitj Baranov-Rossine (1888–1944), Capriccio Musicale (Circus) (1913). Olja och blyertspenna på duk, 130,4 x 163,1 cm. Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Smithsonian Institution, Washington.
Владимир Давидович Баранов-Россине (1888–1944), Capriccio Musicale (цирк). Холст, масло, карандаш, 130,4 x 163,1 см. Музей и сад скульптур Хиршхорна, Смитсоновский институт, Вашингтон.
8. Natan Isajevitj Altman (1889–1970), Der Zeigermacher (urmakare) (1914). Olja på duk, 59 x 49 cm.
Натан Исаевич Альтман (1889–1970), Der Zeigermacher (часовщик) (1914). Холст, масло, 59 x 49 см.

Zeigermacher (Zigermacher?) sägs vara jiddisch för urmakare eller kanske rättare urreparatör. Egentligen ska det väl betyda en som tillverkar klockans visare.

9. Ivan Vasiljevitj Kljun (1873–1943), Självporträtt med såg (1914). Olja på duk, 71 х 62 cm. Boris Kustodiev-museet för konst, Astrachan.
Иван Васильевич Клюн (1873–1943), Автопортрет с пилой (1914). Холст, масло, 71 х 62 см.  Художественный музей имени Б. М. Кустодиева, Астрахань.
10. Ljubov Sergejevna Popova (1889–1924), Porträtt av filosof (1915). Ryska museet, St. Petersburg.
Любовь Сергеевна Попова (1889–1924), Портрет философа (1915). Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Aristarch Vasiljevitj Lentulov (1882–1943), Segerrikt slag (1914). Olja på duk.
Аристарх Васильевич Лентулов (1882–1943), Победный бой (1914). Холст, масло.

Lentulov är helt ogenerat dekorativ, hans ”kubism” mer art noveau än futurism, närmare Klimt än Bracque. Liksom Malevitj deltog han i krigsansträngningarna med beredskapskonst under krigets första år. Den segerrike generalen här verkar föreställa storfurst Nikolaj Nikolajevitj d.y.

nicholasnicholaievitch12

12. Aristarch Lentulov, Nizjnij Novgorod (1915). Olja och brons på duk, 107,5 x 125 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Аристарх Лентулов, Нижний Новгород (1915). Холст, масло, бронза, 107,5 x 125 см. Третьяковская галерея, Москва.
13. Aristarch Lentulov, Självporträtt (1915). Olja på duk, 104 x 142 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Аристарх Лентулов, Автопортрет (1915). Холст, масло, 104 x 142 см. Третьяковская галерея, Москва.
14. Michail Larionov, Porträtt av Natalja Gontjarova (1915). Gouache, tempera och kollage på kartong, 99 x 85 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Михаил Ларионов, Портрет Н. С. Гончаровой (1915). Картон, гуашь, темпера, коллаж. 99 × 85 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. Aleksandr Konstantinovitj Bogomazov (1880–1930), Brand i Kiev (1916). Kolstift på papper, 27 х 32 cm. Nationalgalleriet i Ukraina, Kiev.
Александр Константинович Богомазов (1880–1930), Пожар в Киеве (1916). Бумага, уголь, 27 х 32 см. Национальный художественный музей Украины, Киев.

Fler porträtt av Serov

1887_Serow_Maedchen_mit_Pfirsichen_anagoria1 Portrait_of_Savva_Mamontov2 Portrait_of_Adelaida_Simonovich3

Portrait_of_the_Artist_Ilya_Repin1893_Levitan_-_Porträt_von_Serow5

Морозова_Мария_ФедоровнаWalentin_Alexandrowitsch_Serow_0047

Pavel_Tretyakov_by_Valentin_Serov_1899Alexander_III_by_V._Serov_(GRM)portrait-of-children-of-s-botkin-190010

11 Portrait_of_K._Pobedonostsev12 Chekhov_by_serov13

Portrait_of_Henrietta_Girshman14  Sergej_Diaghilev_(1872-1929)_ritratto_da_Valentin_Aleksandrovich_Serov15  Portrait_of_the_Actress_Maria_Yermolova_190516

Konstantin_Balmont_by_Valentin_Serov_190517  Portrait_of_Prince_Vladimir_Golitsyn18  Portrait_of_Alexander_Lensky_and_Alexander_Yuzhin19

url20  Anna_Pavlova_in_the_Ballet_Sylphyde21 Anna_Zetlin_by_V.Serov_(1909,_Ramat-Gan)22

1. Vera Savvisjna Mamontova (”Flicka med persikor”) (1887). Olja på duk, 91 x 85 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Вера Саввишна Мамонтова («Девочка с персиками».) (1887). Холст, масло, 91 x 85 см. Третьяковская галерея, Москва.
2. Savva Ivanovitj Mamontov (1887). Olja på duk, 89 x 71,5 cm. Museum för konst, Odessa.
Савва Иванович Мамонтов (1887). Холст, масло, 89 x 71,5 см. Одесский художественный музей.
3. Adelaida Jakovlevna Simonovitj (Serovs moster) (1889). Olja på duk, 87 x 69 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Аделаида Яковлевна Симонович (1889). Холст, масло, 87 x 69 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
4. Ilja Jefimovitj Repin (1892). Olja på duk, 66,4 x 53,3 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Илья Ефимович Репин (1892). Холст, масло, 66,4 x 53,3 см. Третьяковская галерея, Москва.
5. Isaak Iljitj Levitan (1893). Olja på duk, 82 x 86 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Исаак Ильич Левитан (1893). Холст, масло, 82 x 86 см. Третьяковская галерея, Москва.
6. Marija Fjodorovna Morozova (1897). Olja på duk, 108 x 87,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Мария Фёдоровна Морозова (1897). Холст, масло, 108 x 87,5 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
7. Nikolaj Andrejevitj Rimskij-Korsakov (1898). Olja på duk, 94 x 111 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Николай Андреевич Римский-Корсаков (1898). Холст, масло, 94 x 111 см. Третьяковская галерея, Москва.
8. Pavel Michajlovitj Tretjakov (1899). Akvarell, blyvitt, blyerts på papper, 21 x 12,2 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Павел Михайлович Третьяков (1899). Бумага, акварель, белила, графитный карандаш, 21 x 12,2 см. Третьяковская галерея, Москва.
9. Alexander III i Köpenhamn (1899). Akvarell, blyvitt, gouache på papper, 41,6 x 32 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Александр III на фоне Копенгагенской гавани (1899). Бумага, акварель, гуашь, белила, 41,6 x 32 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
10. S. S. Botkins barn (1900). Akvarell och blyerts på papper, 49,8 x 40,3 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Дети С. С. Боткина (1900). Бумага, графитный карандаш, акварель, 49,8 x 40,3 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
11. Nikolaj II i vardagsrock (1900). Olja på duk, 70 x 58 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Николай II в тужурке (1900). Холст, масло, 70 x 58 см. Третьяковская галерея, Москва.
12. Konstantin Petrovitj Pobedonostsev (1902). Kol, färgkrita och rödkrita på papper, 56 x 43 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Константин Петрович Победоносцев (1902) Бумага, уголь, цветные карандаши, сангина, 56 x 43 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
13. Anton Pavlovitj Tjechov (1903). Akvarell på papper.
Антон Павлович Чехов (1903). Бумага, акварель.
14. Henrietta Leopoldovna Girshman (1904). Tempera på kartong, 99,2 x 68,2 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Генриетта Леопольдовна Гиршман (1904). Картон, темпера 99,2 x 68,2 см. Третьяковская галерея, Москва.
15. S. P. Djagilev (1904). Olja på duk, 97 x 83 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
С. П. Дягилев (1904) Холст, масло, 97 x 83 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
16. Marija Nikolajevna Jermolova (1905). Olja på duk, 224 x 120 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Мария Николаевна Ермолова (1905). Холст, масло, 224 x 120 см. Третьяковская галерея, Москва.
17. Konstantin Dmitrijevitj Balmont (1905). Pastell, gråpapper på kartong, 72,5 x 41,5 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Константин Дмитриевич Бальмонт (1905). Бумага серая на картоне, пастель, 72,5 x 41,5 см. Третьяковская галерея, Москва.
18. Vladimir Michajlovitj Golitsyn (1906). Olja på duk, 115 x 92 cm. Statens historiska museum, Moskva.
Владимир Михайлович Голицын (1906). Холст, масло, 115 x 92 см. Государственный исторический музей, Москва.
19. Aleksandr Pavlovitj Lenskij och Aleksandr Ivanovitj Juzjin (1907). Tempera på duk, 149 x 143 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Александр Павлович Ленский и Александр Иванович Южин (1907). Холст, темпера, 149 x 143 см. Третьяковская галерея, Москва.
20. Jevdokia Sergejevna Morozova (1908). Olja på duk. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Евдокия Сергеевна Морозова (1908). Холст, масло. Третьяковская галерея, Москва.
21. Anna Pavlovna Pavlova i baletten La Sylphide (1909). Tempera på färgad duk, 194 x 170 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Анна Павловна Павлова в балете «Сильфида» (1909). Холст грунтованный, тонированный, темпера, 194 x 170 см. Русский музей, Санкт-Петербург.
22. Anna Vasilevna Tsetlin (1909). Akvarell och blyvitt, papper på kartong. Museum för rysk konst, Ramat-Gan.
Анна Васильевна Цетлин (1909). Бумага на картоне, акварель, белила. Музей русского искусства, Рамат-Ган.

Porträttörens mästarprov är blicken. Serov hade ett speciellt manér: i stället för skärpa, intelligens, själfullhet, de attribut som porträttmålare plägar att smickra sina uppdragsgivare med, lägger han spår av tankspriddhet eller frånvaro i anletet, nyvaken hövlig ögonkontakt på väg ut av ett minne, varmt och intimt, borta för alltid. I ögonen en glans av rörelse, sorg blandad med glädje.

Jag nämnde att Serov gärna målade aristokrati; dock faktiskt minst lika mycket kulturarbetare, borgerliga mecenater och deras anhöriga, som de flesta porträtten ovan. Det verkar som om dessa vanligen blir hans bästa. Även några av tsarporträtten (9, 11) äger den rätta glöden.

Välorganiserad samling av Serovs porträtt på ryska Wikipedia.

Zinajida Serebrjakova

so-sleep-binka-eugene-serebryakov-1908portrait-of-boris-serebryakov-1908portrait-of-a-nurse-19093 zinaida4 a-herd-of-horses-19095   1353720744-0490200-www.nevsepic.com.uaportrait-of-g-i-chulkov-1910self-portrait-19108 bath-19139 at-breakfast-191410 eugene-portrait-of-the-artist-s-son-191711  house-of-cards-191912  boys-in-sailor-s-striped-vests-191913 on-the-terrace-in-kharkov-191914 tata-portrait-in-the-costume-of-harlequin-192115 224138523954854453816  girls-at-the-piano-192217  achmatova18  in-ballet-dressing-room-big-ballerinas-192219 katya-192320  16202421  gjpscxwc7822   marrakech-thoughtful-man-193223marrakech-young-man-193224    morocco-sefrou-jewess-193225  1938 Zinaida Yevgenyevna Serebriakova (Russian artist, 1884-1967) Self Portrait 193826

MAC_0909_ 11727    1396454734-lezhaschaya-obnazhennaya.-1930.-48.5-x-63-sm.-pastel.-chastnaya-kollekciya28  sleeping-nude-193229  52502630  reclining-nude-1935-131

1. Så har Binka sovit (Zjenja [Jevgenij] Serebrjakov) (1908).
Так заснул Бинька (Женя Серебряков) (1908).
2. Porträtt av Boris A. Serebrjakov (1908). Tempera på papper, 40,5 х 53,5 cm. Statens museum för konst, Novosibirsk.
Портрет Бориса А. Серебрякова (1908) Бумага, темпера 40,5 х 53,5 см. Новосибирский государственный художественный музей.
3 Porträtt av amma (1908–1909). Olja på duk, 79,5 х 59 cm.
Портрет няни (1908–1909). Холст, масло 79,5 х 59 см.
4. Självporträtt (”Vid toalettbordet”) (1909). Olja, kartong på duk, 75 x 65 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
Автопортрет (”За туалетом”) (1909). Холст на картоне, масло, 75 x 65 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
5. Hästhjord (1909). Tempera på papper, 27 х 35 cm. Tjeljabinsk regionsgalleri, Tjeljabinsk.
Табун лошадей (1909). Бумага, темпера 27 х 35 см. Челябинская областная картинная галерея, Челябинск.
6. Hönsgård (1910). Tempera på papper, 44 x 44 cm. Tjeljabinsk regionsgalleri, Tjeljabinsk.
Птичий двор (1910). Бумага, темпера, 44 x 44 см. Челябинская областная картинная галерея, Челябинск.
7. Porträtt av författaren G. I. Tjulkov (1910). Tempera på papper, 61,5 х 47 cm. Museum för konst, Taranrog.
Портрет писателя Г. И.Чулкова (1910). Бумага, темпера, 61,5 х 47 см. Таганрогский художественный музей.
8. Självporträtt med spegel (ca. 1910). Pastell på papper, 63 х 47,5 cm. Statens museipark Peterhof.
Автопортрет с зеркалом (Около 1910). Бумага, пастель 63 х 47,5 см. Государственный музей-заповедник Петергоф.
9. Bastu (1913). Olja på duk, 135 x 174 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Баня (1913). Холст, масло 135 х 174 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
10. Till lunch (1914). Olja på duk, 88,5 x 107 cm. Tretjakov-galleriet, Moskva.
За завтраком (1914). Холст, масло, 88,5 x 107 см. Государственная Третьяковская галерея, Москва.
11. Zjenja (porträtt av konstnärens son) (1917). Olja på duk, 68 х 60 cm.
Женя (Портрет сына художницы) (1917). Холст, масло 68 х 60 см.
12. Korthus (1919). Olja på duk, 65 x 75,5 cm. Ryska museet, St. Petersburg.
Карточный домик (1919). Холст, масло, 65 x 75,5 см. Государственный Русский музей, Санкт-Петербург.
13.  Pojkar i sjömanströjor (1919). Olja på duk, 80 х 60 cm.
Мальчики в матросских тельняшках (1919). Холст, масло 80 х 60 см.
14.  På terassen i Charkov (1919). Olja på duk, 101 х 76 cm. Statens museum för konst, Novosibirsk.
На террасе в Харькове (1919). Холст, масло, 101 х 76 см. Новосибирский государственный художественный музей.
15. Porträtt av Tata [Tatjana] i harlekindräkt (1921).
Портрет Таты в костюме Арлекина (1921).
16. Katja [Jekaterina] vid köksbordet. Skiss (1921). Tempera på papper, 59,3 х 42,8 cm. Pusjkinmuseet för bildande konst, Moskva
Катя у кухонного стола. Набросок (1921). Бумага, темпера 59,3 х 42,8 см. Музей личных коллекций ГМИИ им А. С. Пушкина
17. Flickorna vid pianot (1922). Olja på duk, 96 х 68 cm.
Девочки у рояля (1922). Холст, масло, 96х68 см.
18. Porträtt av Anna Achmatova (1922). Anna Achmatova-museet i Fontannyj Dom, St. Petersburg.
Портрет Анны Ахматовой (1922). Музей Анны Ахматовой в Фонтанном доме, Санкт-Петербург
19. På balettens omklädningsrum (Bolsjoj-ballerinor) (1922). Olja på duk, 111 х 131 cm.
В балетной уборной (Большие балерины) (1922). Холст, масло 111 х 131 см.
20. Katja med dockor (1923). Pastell på papper, 63 х 47,5 cm.
Катя с куклами (1923). Бумага, пастель 63 х 47,5 см.
21. Porträtt av Sergej Prokofjev (1926). Pastell på papper, 29 х 24,5 cm. Bachrusjin-museet för scenkonst, Moskva.
Серебрякова Зинаида ”Портрет С. С.Прокофьева (1926). Бумага, пастель 29 х 24,5 см. Государственный центральный музей театрального искусства им. Бахрушина, Москва
22. Akt. Marockanska i rosa (1928). Pastell på papper, 48 х 63 cm.
Обнаженная марокканка в розовом (1928). Бумага, пастель, 48 х 63 см.
23. Marrakesh. Tankfull man (1932). Pastell på papper, 68 x 48,2 cm.
Марракеш. Задумчивый человек (1932). Бумага, пастель, 68 x 48,2 см.
24. Neger från Marrakesh (1932). Pastell på papper, 63 x 48 cm.
Негр из Марракеша (1932). Бумага, пастель, 63 x 48 см.
25. Judisk flicka från Sefrou (1932). Pastell på papper.
Еврейская девушка из Сефру (1932). Бумага, пастель.
26. Självporträtt (1938).
Автопортрет (1938).
27. Badande akt (1927).
Купающаяся обнаженная (1927).
28. Liggande akt (1930). Pastell på papper, 48,5 x 63 cm.
Лежащая обнаженная (1930). Бумага, пастель, 48,5 x 63 см. пастель.
29. Sovande akt (1932). Pastell, 46 х 61,5 cm.
Спящая грезящая обнаженная (1932). пастель, 46 х 61,5 см.
30. Drömmande akt (1934). Minneapolis institut för konst.
Обнаженная видящая сны (1934). Миннеаполис Институт искусств.
31. Liggande akt (porträtt av mademoiselle Nevedomskaja) (1935). Olja på duk, 60 х 74 cm. Museum för avantgardekonst, Moskva.
Лежащая обнаженная (портрет мадемуазель Неведомской) (1935). Холст, масло, 60 х 74 см. Музей искусства авангарда, Москва.

”Insmickrande”? Var Sandro Botticelli insmickrande? Kanske en fånig liknelse, men med honom jämfördes Zinajida Jevgenjevna Serebrjakova (1884–1967) när hon återupptäcktes och hyllades i Sovjetunionen på sextiotalet. Som tidigare antytts hade man då efter ett halvsekel av krig och politik en intensiv längtan efter det intima och privata, det opolitiska.

Serebrjakova återvände 1965 för första gången till Ryssland efter att ha bott i Paris sedan 1924. Hon hade bara två år kvar att leva. Hon var född till sitt yrke, dotter till skulptören Eugene A. Lanceray (Jevgenij Aleksandrovitj Lansere) och systerdotter till Alexandre Benois av den makalösa konstnärsfamiljen Benois. Hennes bror, målaren Eugene E. Lanceray var en central medlem av Mir iskusstva-kretsen, där hon även själv deltog i utställningar från 1911. Eugene E. ska ha fått Stalin-priset 1943, året efter att Zinajida Jevgenjevnas andra bror, arkitekten Nikolaj Lanceray, dog i fångenskap, anklagad för spioneri. Hennes make Boris dog redan 1919 i tyfus. Själv levde hon alltså större delen av sitt liv i fattigdom i Paris, där hennes figurativa klassicism var hopplöst passé (i det förkrigstida Sovjetunionen ansågs motivkretsen tvärtom borgerligt dekadent). Hon sägs inte ens ha haft råd till pass och biljett hem till Ryssland.

Porträtt, gärna av sig själv och sina vackra barn, eller av unga, vackra kvinnor (när hon hade råd att betala modeller), var Serebrjakovas specialitet. 1928  och 1932 fick hon tillfälle att resa till Marocko, i första resan på kommission av baron Jean de Brouwer, som hade ekonomiska intressen där. Hon hänförs, romantiserar den nordafrikanska etniska mångfalden i ett brev: ”negrer, araber, mongoler, judar (så bibliskt!)” (nr. 22–25).

Baron de Brouwer sägs ha varit intresserad av kvinnliga nakenstudier, något som var svårt att få till i Marocko, men inte omöjligt (nr. 22). Kanske det även vid andra tillfällen fanns ekonomiska grunder för detta motiv hos Serebrjakova; denna produktion verkar öka runt 1930 och får en otvetydigt erotisk ton (nr. 27–31). Såväl komposition som modellval är dock ofelbart utsökta. Serebrjakova är inte realist utan klassicist, förbättrar ansikten och kroppar till perfektion.

Serebrjakovas stilleben är inte anmärkningsvärda, inte heller hennes landskap, utom när hon får med något levande animaliskt (5–6).

På bloggen Art of the Russias hittar man det mesta av och om Serebrjakova, varifrån den största delen av informationen här har hämtats. Läs Serebrjakovas biografi här och en intressant intervju med en dokumentärfilmare här.